Du är ihop med en tjej, troligen förälskad. Tjejen blir gravid. Du vill inte ha barn, men tjejen är gravid. Punkt. Du och tjejen har skapat ett nytt liv och vad du än tänker om det så är det så. Ni är liksom 50/50 av Skapandet av en Ny Individ. En helt ny människa. Om ni använt skydd är det ju ”OJ!” och ni har gjort vad ni kunnat för att hon inte ska bli gravid, men om ni inte skyddat er så…. Hur tänkte du??
Om hon sagt att hon använder skydd fast hon inte gör det så ljög hon och då är hon ”dum” – ”Dumma dej!” – men du kan samtidigt inte som kille enbart förlita dej på att hon skyddar sej. Om du absolut inte vill ha barn – använd skydd själv.
Och så finns det ju abort. Självklart kan vem som helst göra abort, men varken du eller hon vet hur hon kommer att reagera om hon blir gravid. Så fort ett barn blir till händer det en massa grejer i kroppen på kvinnan. Dessutom vet hon inte hur hon psykologiskt kommer att reagera på vetskapen att det finns ett nytt liv i hennes kropp, plus att det är en hormonrusch som sköljer runt i kroppen.
Du vill att hon gör abort. Du vill inte ha barn. Hon gör inte abort. Hon kan inte/vill inte/klarar det inte. Det är hennes rätt att välja vad hon vill utsätta sin kropp för. Här har du ingen rätt och det kan du sura över resten av ditt liv, men mitt tips är att du istället växer upp och beter dej som en man – en vuxen människa, som förstår att ”shit happens” i livet och då tar man ”tjuren vid hornen” gillar läget.
Ett nytt liv har skapats. Ett nytt liv föds. Detta lilla liv är 50% du. Femtio procent du. Dina gener finns nu i denna lilla människa och hans liv startar nu. Han kommer att gå på denna jord i kanske 90 år.
Mamman tar i princip alltid ansvar. Hon hade (troligen, men inte i alla fall) inte heller tänkt bli gravid, men nu blev det så och hon kunde inte ta bort det nya livet och nu finns han. Han finns, får ett namn, äter, skriker, sover och behöver henne dygnet runt. Dygnet runt. Hon gör vad som krävs, kanske helt ensam. Ibland nästan utan pengar och ibland under rätt jobbiga och svåra förhållanden. Har hon tur har hon andra vuxna omkring sej som hjälper till. Men många kvinnor får klara sej själva – skylla sej själva: ”Det skulle du tänkt på innan du skaffade barn…”.
Men ett nytt liv finns på vår jord, en liten pojke eller flicka som så småningom undrar var pappa är. ”Vem är min pappa? Varför ville inte pappa ha mej? Kommer pappa att hälsa på mej nån gång?” En människa som om tio, tjugo eller kanske trettio år kommer att vilja söka upp dej.
Nej, du förstår, lille vän, pappa var sur för att du skapades. Pappa blev arg för att din mamma inte gjorde abort. Pappa ville inte betala för dej. Pappa ville inte att du skulle finnas.
Jag tycker synd om dej, pappan, för du går miste om ditt barn. Du går miste om en liten avbild, din avkomma bara för att du ser så kortsiktigt och för att du är…..
….dum i huvet.
Hoppas inte din son ärvt det.
erviluca #mammatillfyrakillar 