Att sätta ihop möbler/erviluca

Nu har alla möbler kommit!

Det var ett himla sjå att få till det med alltihop och det blev en massa mail skrivna och telefonsamtal ringda. Grejen var att jag inte fick något svar någonstans. Man blir ju TOKIG när man betalt en massa pengar för grejer, och så kommer dom inte!

När jag ringde var det en telefonsvarare som sa: ”Tryck 1 för att komma till XX, tryck 2 för att komma till ZZ, tryck 3 för att komma till QQ….” etc och så när man tryckt på 1 och 3 och 5 och vad det nu var, så började telefonsvararen om…. ”Tryck 1 för att komma till XX….”.

Så jag skrev här i bloggen, mailade (fick automatiskt svar: ”Vi kommer att svara senare”…bla bla bla) flera gånger och ringde flera gånger. Jag skrev också på deras FB-sida. Jag var ARG.

You don’t mess with me, liksom….I may be looking like an angel, but there is a devil inside. Typ. 

I fredags hamnade jag i telefonkö! Wohooo, liksom. Och till slut fick jag prata med Vincent. Jag berättade vad som hänt. Han kollade och så sa han att bordet hamnat i Segeltorp. Han skulle fixa det. Och en bruksanvisning.

SAMMA DAG på eftermiddagen kom mitt bord MED bruksanvisningen till stolarna i samma kartong! Give me five! Så det vara bara att sätta igång.

…..S U C K A R …..

Jag är liksom inte någon ingenjör…eller speciellt logisk och har aldrig varit bra på att bygga legogrejer efter bruksanvisning. EN anledning är att jag har varit allergisk mot bruksanvisningar. 

Ja, det är jättekonstigt! Jag har i hela mitt liv fått kliande utslag och svår ångest av bruksanvisningar. I dessa ingår recept.

Det har blivit bättre med åren, men fyfaan vad jag har haft svårt för bruksanvisningar/recept. Vet inte varför.

MEN nu kom alltså fyra stolar och ett bord som ett jävla plockepinn och så skulle jag – MOI! – sätta ihop detta. Jag trodde i min enfald att möblerna skulle komma ihopsatta/färdiga/redo att användas. Hade jag vetat att dom skulle komma i 374 delar hade jag inte beställt dom. Så är det. Jag HATAR att sätta ihop möbler, skruva och greja.

Jag har gjort min beskärda del av sånt genom åren. Har man en beskärd del? frågar du då. Ja, det har man. Och min del är gjord. Jag har varit en ”KAN-SJÄLV-MÄNNISKA” så länge (samt singelmamma i måååånga år) så att jag slagit knut på mej och vänt mej själv ut och in. Nu VILL JAG  INTE längre.

Så…..

I lördags dök Finaste Fina upp och han satte ihop bordet. Tack för det! Det var inte så enkelt faktiskt, eftersom det är lite ”finessigt” och ska gå att fällas ihop, men han fixade det förstås. För han är ju bara Bäst.

I söndags hade jag tänkt att mina söner skulle få sätta ihop varsin stol…. Dom är ju inte världens mest händiga söner, men dom är ju i alla fall….män. Typ. Det blev knappt två (inte ens) halva stolar. Sen gav dom/vi upp.

Nu ska det bli spännande att se när stolarna blir ihopsatta. Jag har sagt åt Minsting att skruva ihop stolarna när jag är på jobbet, men igår gav han upp när han inte förstod vilka skruvar som skulle vara var och vilka brädor och grejer som skulle sitta hur, så jag vet inte om jag tror på detta alls….men ”plötsligt händer det”….eller inte.

Det blir kanske en sommar utan utestolar….

Eller så får jag en släng av ”JÄVLARANAMMA!-KANSJÄLV!” igen och sätter ihop dom själv. Grejen är att blir jag riktigt irriterad på något som jag inte får ihop kan jag faktiskt ta fram spik och hammare och tvinga ihop grejer som inte passar ihop….

….men jag TROR jag vuxit ifrån det.

Det blir spännande att se hur ”vuxen” jag blivit….

…eller om jag är barnslig och lat…..

….eller möjligen klok, vuxen, tålmodig och händig!