…gör mej så glad!
Att hänga med dom varje tisdag, som jag gör, är en… ynnest (detta är ett gammalt ord som betyder….belöning, gåva, favör). Jag är nästan alltid fylld av energi och lycka när jag går därifrån på tisdagar.
En tjej säger då och då: ”Erviluca, jag älskar dej!” och så får jag en kram. Det värmer i hjärtat. För övrigt kramas vi med alla – när dom kommer och när dom går. Det är liksom en självklarhet – en policy. Man bara gör så.
Nyss satt jag med en 18-årig tjej och hjälpte henne med att svara på några frågor som hon måste klara för att börja sommarjobba på en arbetsplats.
-”Jag kommer ALDRIG att klara det! Frågorna är sååå svåra! Det kommer aldrig att gå! Det är lika bra att jag ringer och säger att jag inte ska jobba där! Jag säger upp mej!”
Hon hade givit upp innan vi startade. Fast jag kände igen dom här känslo-utropen från mina söner….så jag tog det inte så allvarligt.
Vi gick igenom hela häftet med information. Jag läste högt och försökte själv förstå och lära mej, och förklarade när det blev lite för ”vuxet”, stelt och jobbigt….
Sen började vi svara på frågorna. Uj uj uj! Jag trodde vi skulle ha alla rätt första gången….nope! Andra gången….nope! Tredje gången….JAAAAA! We did it! Det blev Give Me Five och lyckorus i magen och hela fadderullan, både för henne och mej! Nu kan hon börja jobba för hon ”kan allt”. Och hon satte sej verkligen in i alla frågor etc när vi pratade om det och diskuterade…
….och jag ska hålla tummarna för att hon kommer att klara av det, trivas och att alla kommer att vara snälla mot henne….
….for ever and ever.
För livet har inte varit så snällt mot henne hittills…..
…men PLÖTSLIGT HÄNDER DET.
Har jag hört.
erviluca #mammatillfyrakillar 