Igår var det utflykt i jobbet. Tjejerna i vår tjejverksamhet + jag och en kollega åkte till #Laserfortet mitt i Stockholm och skulle skjuta varandra sönder och samman. Jag, och många med mej, hade aldrig varit på ett sånt ställe och aldrig lekt en sån här ”skjutlek”. Jag hade ingen aaaaning om vad jag skulle komma att tycka om det. Men jag är för det mesta positivt inställd och nyfiken till hur det är och på om jag tycker om det eller inte.
Jag tyckte om det.
Guuuuu´vad kul det var!
Jag (snart 60 vårar) och en kollega på ca 30 ”vårar” (?) samt ett gäng 13-20-åriga tjejer från världens alla hörn (om nu världen har hörn….?) sprang runt i mörkret och sköt varandra med röda ljus/lazer. Vi hade blå- eller rödblinkande västar på oss och när vi blev träffade lyste västen vit och sen ”slocknade” den i 3 sekunder.
Tre sekunder var perfekt för att man inte skulle tröttna på att dö.
Vårt lag (som jag hade noll koll på – både vilka dom var och var dom var) hade blåblinkande västar och vi fick gå in först i ”fortet” första omgången. Vi placerade ut oss lite grann, och jag var nervös och tänkte ”Vaaad faan kommer att hända?”. Jag tänkte att om jag gömde mej bakom en grej och stod där och sköt så skulle jag ”vinna”…typ.
Det började och jag stod där bakom ”grejen” och inget hände….så jag började smyga runt…och DÅ ”hände det grejer…” Oj oj oj vad kul det var blev! Jag smög, rusade, sprang, hoppade (nåja….allt är relativt) bland bunkrar och upp i höga torn och gömde mej bakom saker och väggar och grejer, sköt och sprang och sköt igen. Och blev träffad. Det lät skjutljud (typ ”piooo piooo”) och musik och tjejerna (inklusive jag själv) skrattade, tjoade, skrek, hojtade, ropade på ”MAAAMMAAA!!” (jag) och hade sååå kul! Jag svettades så att det stänkte men hade inte tid att tänka på det.
Så plötsligt var match nr 1 klar. Vi gick ut och tittade på en ”score board” (eller vad det kan heta) och jag, som var säker på att jag ”vunnit” (så smart som jag var och så många som jag sköt)….hade kommit 3:a, vilket väl inte ändå är så illa pinkat av en 60-årig kärring.
Vi drack lite vatten och sen var vi igång igen. Den är gången fick det rödblinkande laget gå in först. Dom gick högst upp i fortet och sköt på allt som rörde sej nedanför. Vi sprang runt, gömde oss och höll i gång i 17 minuter till.
Sååååå kul!
Jag är fortfarande full av endorfiner och lycka efter igår! Lite lagom speedad sådär.
Sååååå kul!
Efteråt gick vi och åt på Asiatisk buffé. Det var okey. Jag sa att jag såååå gärna skulle vilja ha ”vadheterdetnu?”-banan med lite sirap och glass till efterrätt. Så fick vi det! En glad överraskning.
På vägen hem sedan i t-banan var hela gänget tjejer superspeedade och tjöt och skrattade så att man kunde tro att vi alla druckit shotar och varit på värsta festen!
Sååååå kul!
erviluca #mammatillfyrakillar 