Nu är jag av med lägenheten jag aldrig riktigt trivdes i. Den lägenhet där jag inte kände mej ”hemma” men där jag faktiskt ändå bott längst av alla boenden jag haft…
Den lägenhet där jag inte ville bjuda hem någon, eftersom den inte kändes som ”jag” och där jag aldrig ”fick till det” med möbler etc.
Den lägenheten är jag (nästan) av med nu. Men bara NÄSTAN, för den förföljer mej. Troligen i Tid och Evighet. 😦
Som ni trogna läsare vet var jag tvungen att renovera den för att få flytta ifrån den. Allt var inte färdigt när jag ändå äntligen fick flytta, så det sista – plus lite till – gjordes efter att jag flyttat (med dubbla hyror som följd; tack mamma ❤ ). Var och varannan helg sedan jag flyttade har jag åkt ut till Åkersberga och fixat och donat med lägenheten, eller med mina möbler och saker.
Det sista gjordes nu i helgen som var. På lördagen flyttstädade jag och Söstra Mi lägenheten. Vi började tidigt och slutade sent, oavbrutet. Att flyttstäda är att FLYTTSTÄDA: Bakom, under, över, på sidan och skrubba skrubba skrubba överallt! Vi har gjort det förut, både hon och jag. Jag har flyttat många gånger, jag vet vad som krävs.
På slutet var vi rätt trötta. Vi är ju liksom ”lite till åren” båda två….orken tryter, inte samma energi och ork som för 30 år sedan.
”Har du rengjort den?” frågade jag. ”Eeeeh, TROR det…..” var svaret. ”Har du torkat där?” frågade Söstra Mi. ”Eeeeh, minns inte. Torka igen, utifall att….”. Så vissa saker blev avtorkade flera gånger. Troligen vissa inte alls, men det visste vi inte DÅ. När vi åkte hem var det mörkt. Eon hade stängt av elen, trots att jag bad dom stänga av elen på måndagen…..
På kvällen satt jag trött och smutsig med intorkad svett på krogen med Finaste Fina och drack öl och lyssnade på folk som sjöng Kareoke. När vi senare satt framför TV:n och kollade på någon serie somnade jag i soffan.
Upp tidigt på söndagen och iväg igen. Till Hornbach där vi inhandlade mera golv och nya tapeter för att tapetsera om ett rum som jag redan tapetserat om men som inte blev godkänt i besiktningen. Jag frågade en kille som jobbade där om det var tapeter där man klistrar på väggen, eller på tapeten. Han svarade: ”På väggen”. Bra, tänkte jag och köpte dom.
Väl i Åkersberga var funderingen hur parketten skulle sågas (utan el). Jorå, det går med fogsvans, men blir MYCKET jobbigare. Det är jobbigt nog att lägga golv (har jag lärt mej nu). Sen kom jag på att det fanns ett eluttag i trapphuset, så med förlängningssladd fixade det sej ändå.
”Hur ska jag få till det med golvet runt rören?” funderar Finaste Fina.
Sen var det till att lägga golv (Finaste Fina) och ta bort gamla tapeter (jag). Dessutom kollade jag runt på städningen och insåg att vissa skåp inte blivit rengjorda, samt bakom spisen, så det gjorde jag också. Sågspånen flög över nyrengjorda ytor när parketten fixades till i vinklar och vrår.
När jag tapetserat ca 4 våder var jag dödstrött och jättefrustrerad. Det blev så bubbligt! Jag strök och strök tapeten med allehanda verktyg och drog ut och satte in den om och om igen men det fortsatte vara bubbligt. Det tog sån JÄVLA TIIIID. Jag har ju tapetserat en massa gånger förut och det har blivit SNYGGT, men inte denna gång….
Personerna på bilden är inte dom personer det handlar om i bloggen.
Till slut läste jag på förpackningen och där stod det att man skulle klistra på TAPETEN och sedan vika den och låta den ligga i 5-7 minuter för att den skulle svälla! Jävla personal på Hornbach! Jag frågade juh! Jag orkade inte riva ner dom uppsatta tapeterna, men började sätta klistret på tapeterna och – VOILA! – det funkade! Inga bubblor.
Men det började bli mörkt. Och golvet började bli färdigt. Orken tog slut och ljuset försvann. Golvet var jättefint, men rummet blev bara halvtapetserat. ”Akelius får göra resten”, bestämde jag och tänkte att jag heller betalar än sliter sönder mej själv själsligt och fysiskt. Så kändes det verkligen!
När mörkret lagt sej dammsög jag hela lägenheten och torkade alla golv (igen). Då såg jag dock inte hur det såg ut efteråt eftersom det var mörkt.
Sen skulle två skåp slängas samt två stora sopkassar med sopor. Vi orkade inte! Ett gäng med småpryttlar och städsaker skulle med hem och stackars Finaste Fina var helt slutkörd och ledbruten. Det blödde från knäna och det var sår lite här och där. Han är ju faktiskt inte helt ung han heller längre. Faan, vad han slet! En riktig hjälte. Och snyggt blev det, golvet!
* * * * * * * * * * *
Dagen därpå åkte jag ut till lägenheten IGEN och slängde skåpen och sopsäckarna i soprummet. Jag gick runt i lägenheten och tittade och fick lite halv panik när jag såg ”barfotaspår” på golvet efter städningen….
….och jag visste att lägenheten blivit besiktigad av Häxan Surtant tidigare på dagen.
Jag ser INTE fram emot räkningen! 😦 Denna flytt har kostat MULTUM!
Tusen tack för städningen Söstra Mi! ❤
Tusen tack för golvläggningen och allt annat du hjälpt till med, Finaste Fina! ❤ ❤
Och Tusen Tack mamma för pengarna till hyran, för annars hade inget alls gått vägen. ❤ ❤ ❤
Utan er – ingen flytt.
Jag älskar min nya lägenhet. ÄLSKAR!
Den är jag.
❤ Den är HEMMA. ❤
erviluca #mammatillfyrakillar 