Nej, Cecy godkänner INTE att jag fått ett eget rum. ”Nej!” säger hon bestämt och tassar runt på natten och försöker få mej att flytta tillbaka sängen där den stod förut, det vill säga i vardagsrummet.
När det är läggdags trippar Cecy runt och undrar ”VAR är sängen?!?”. Där sängen förut stod, står nu en byrå. ”Underligt”, tänker Cecy.
JA, jag ÄR "kvinnan-som-kunde-läsa-hundars-tankar". So what?!?
Jag gör mina rutiner och går ut med hundarna, men INGET är som det brukar. Tycker Cecy. Hon är MYCKET missnöjd. Jag lägger mej i sängen – i ”FEL rum”, enligt Cecy – och läser en stund. Cecy står nedanför och stirrar på mej. Hon trampar lite irriterat med tassarna i golvet: ”KOM nurå! Vi ska ju sova nu! I DET ANDRA RUMMET!” försöker hon förmedla. ”Vi ska sova här! KOM!” säger jag och klappar på sängen. Cecy går ut ur rummet som för att VISA var vi ska sova: ”Korkade matte!” tänker hon irriterat.
Milton suckar tungt: ”Jävla korkade Cecy! Vi sover där matte sover. Punkt.” Han vänder sej bredvid mej så att jag kommer åt hans mage bättre.
Cecy kommer in i vårt (!) nya sovrum igen: ”Meh! KOM`RÅ!” säger hon med ögonen och hela kroppen. Jag upprepar att vi ska sova I DET HÄR RUMMET – ”KOM!”.
Cecy backar och tar sats och hoppar upp i sängen, går runt några varv, prövar att krypa under täcket (som hon brukar) men hela hennes kropp liksom skriker ”DET ÄR FEEEL!”. Hon hoppar ner på golvet igen och stirrar på mej, som om hon vill att jag ska följa med.
”Ah! Hon kanske är hungrig!” tänker jag och följer med henne. Nej, jag kunde väl inte läsa hennes tankar just då´rå! Hon går in i vardagsrummet och stannar där. ”HÄR ska vi sova”, säger hon bestämt med hela sej.
”Jag har möblerat om. Nu ska vi sova i det andra rummet”, förklarar jag vänligt och lyfter upp Cecy och bär med henne till sängen. Hon går några varv på täcket och kryper sedan ner under täcket och lägger sej mellan mina ben, som hon brukar.
”Såååå ja”, tänker jag och fortsätter läsa min bok.
Då kommer Cecy upp från täcket igen. ”Näe, det här går inte! Jag kan inte sova i det här rummet!” Hon hoppar ner och trippar in i vardagsrummet. Man hör hennes (oklippta) klor mot parketten: ”tick tick tick tick tick tick tick”.
Hela natten vandrar hon runt: ”tick tick tick tick tick tick tick”.
Hon är INTE nöjd med ommöbleringen kan man lugnt säga.
Vi får se hur det blir ikväll/natt…
erviluca #mammatillfyrakillar 