Släng-ångest /erviluca

När vi pratar om det på jobbet säger ALLA: ”Jag äääälskar att SLÄNGA SAKER och RENSA UT saker!”. Ibland lägger dom till:”….men min man vill behålla varenda liten sladd och vill spara allt!”, så suckar dom.

Jag är deras man. Jag tycker inte om att slänga, både för att det är slöseri att slänga saker (som fungerar som någon annan faktiskt skulle kunna använda (eller jag, om några år…kanske… #kanvarabraattha ) och för att det sitter minnen i saker: ”Åh, DEN! Den köpte jag när XX var liten och den använde vi till att xxxx och en dag kom NN och vi….” och så blir det lilla minnenas allé till allt, allt.

Åsså alla grejer som man  jag ska ”göra om” eller ”göra något med”, tex måla om, snickra om/fixa till osv, men som blir liggande som Blivande Projekt i Framtiden for ever.

Grejen är bara att så fort man slänger grejen, så Händer DET! Plötsligt får man Feeling och vill fixa till den där grejen, eller BEHÖVER (verkligen!) den där grejen som man slängde förra veckan och så ångrar man sej djuuupt.

Eller gamla kläder som man  jag inte använt på lääääänge…..som #kanvarabraatthakvar om utifallatt jag ska gå på en finare fest (händer aldrig, men man vet aldrig ändå…) eller om jag skulle ge mej ut och fiska, DÅ skulle dom byxorna vara jättepraktiska….typ. 😛

Eller så kan jag SY OM kläder, tänker jag. Oj, vad jag ska sy! Men först måste jag ha en symaskin. En petitess som inväntas… Jag vill ha en symaskin! Jag hade en symaskin en gång i tiden…så lånade jag ut den och fick tillbaka den trasig. ”Nej, den funkade när jag hade den”, sa tjejen som jag lånat ut den till. Ooookey….men den funkade inte när jag fick tillbaka den. Sen minns jag inte vad som hände. Jag kanske kastade den. Eller nåt.

Jag sydde Äldste Sonens kläder när han var liten. Och klippte honom själv. Men han fick inte hemmagjord mat. Den köptes. I burkar. Nån måtta får det vara! 😛

I vilket fall som helst så har jag rensat. Jag. Har. Faktiskt. Rensat. Ganska mycket. Nu är det bara RESTEN kvar. Hela källarförrådet. Uj uj uj! Jag vågar inte gå ner och titta. Då får jag Ångest. Svår ångest. Jag har en kista full med gamla dagböcker där bla a. Den ska givetvis sparas. Men sen har jag grejer och pryttlar och saker och MINNEN och ”saker-som-kan-fixas” och ”saker-som-är-bra-att-ha”….. Pust!

Min walk-in-closet är rensad. Skönt. Vissa lådor och skåp är rensade. Köket är rensat. Hurra! Nu är det bara alla ”skräp-lådor” kvar. Man behöver väl bara EN skräp-låda, va? Jag älskar skräp-lådor! Därför har jag ca fem stycken. Men man behöver bara EN. Visst är det så? Så säger liksom lagen.

Jag VET att det finns människor som INTE har skräp-lådor alls. Stackars dom, säger jag bara. Den är en njutning att titta ner i en skräplåda och gräva efter grejer och prylar. Den ska vara rörig och full med allehanda saker. Den kan vara liten och finnas i köket, eller lite större och finnas varsomhelst. Har man en skräplåda så är man….BRA. Har man FEM, så är man lite…..too-much. Därför måste jag ta bort ca 2, eller 3….Vi får se.

En sak till: I´m back!

Troligen.

….fast jag har fortfarande semester. Dock har Söstra Mi åkt tillbaka till USA. Därför är jag back in the blog-mode.

Om henne och det som hänt i 14 dagar återkommer jag med snart….

Typ i morgon….

…..eller ikväll….

…..eller?