RSS Flöde

Dagsarkiv: 23 juli, 2018

Överfallen av Minnen/erviluca

Postat den

får

 

Häromdagen åkte jag, systrarna och svåger ut på vår barndoms lantställe, Lindris, som inköptes av farmor och farfar 1961 och där dom sedan hade en massa får. Minnen av FANTASTISKA somrar som vi tillbringade där som barn dök upp och det gör nästan ONT i hjärtat av alla härliga minnen som dök upp.

Lindris Benny o Martin

I grannarnas hus bodde killar i alla åldrar. Närmaste grannen hade 7 söner, och grannarna några hus bort hade 3 söner…..Bara det!

Ovanstående bild tog jag med min instamatic-kamera. Jag tog det i smyg. Vågade inte gå närmre. Det är Benny som sitter på moppen och Martin som försöker ”hjälpa till”. Troligen är dom lika nervösa som vi när moppen går ”låtsas-sönder” på vår tomt…

 

Lindris Filippa o Maria

(Bild från Lindris: Mina systrar försöker se coola ut på ett stängsel…)

 

Och det fanns får att krama och gosa med, lamm som blev moderslösa och som följde med farmor hem och fick flaskmatas, killar att smyga på och leka ”Burken” med eller spela Poker emot. Med åren lekte vi också Ryska Posten med allt det innebar med kolsyra i hela kroppen av spänning.

 

Vi målade om en gammal cykel för att alla skulle få ha varsin cykel när vi cyklade iväg med våra hundar. På första bilden är det mina systrar och min kusin. På andra bilden står jag och målar. Mina systrar sitter och målar.

Lindris Maria o Viveka

(Storasyster och kusinen med cyklar och hundar).

 

Vi tog också alla våra hundar (4 st) i vårt hus och satte i varsin cykelkorg (vi var fyra tjejer) och cyklade på utflykter och vi fick ibland åka jeep med farfar ut i skogen, där han sedan visade hur träd vuxit och att det fanns sällsynta blommor hans skogar…jag minns tex blomman Guckusko.

Blomsteräng.jpg
Vi plockade mycket blommor också. Varje dag stod det fina blombuketter på bordet i köket som vi fyra tjejer hade plockat. Min var alltid finast (tyckte jag i hemlighet, precis som dom tyckte att deras var finast i hemlighet).

Lindris Pontus och Pyret

(Vår älskade Pontus. Här med sin mamma Pyret (svart)).

 

Det var grannarnas collies som vi älskade och en annan grannes Grand Danois som rymde till vår tomt och bajsade jättehögar och gjorde farmor bekymrad men oss tjejer överlyckliga, för vi äääälskade Zorro (hunden)!

collie

Vi verkligen äääälskade collien Pontus som vi ville ha som vår egen för vi tyckte inte grannfamiljen tog hand om honom som man skulle. Jag minns hur vi satt på trappan med honom när det regnade, under tak, och grät över att han lämnats utomhus. Vi la handdukar över honom och försökte övertala farmor och farfar att vi skulle få ta in honom. Det fick vi inte. ”Dumma dom!”

von Trapp.jpg
Vi lekte Sound of Music på berget bakom huset och vi sjöng alla sånger om och om igen och vi hade våra fasta roller. Jag var andra dottern nerifrån i familjen von Trapp. Lillasyster var givetvis den yngsta dottern, utom när vår storasyster krävde att hon hade någon pojkroll. Småsyskon får sällan välja…. 😛 Äldsta systern var den äldsta dottern von Trapp – hon som blir kär – och vår kusin var Maria. I utklädningskorgen hade vi våra utvalda kläder och jag minns hur FIN jag kände mej i ”mina” kläder.

groda.jpg

Vi plockade små grodor (som det kryllade av – speciellt när det regnade) och hade som husdjur i baljor, döpte dom och höll noga reda på vilken groda som var vems.

kalv suger på hand
Vi åkte hölass och hoppade i hö. Fy, vad det måste ha stuckits på benen, men dom minnena är som bortblåsta. Vi gick över till en annan granne längre bort som hade tvillingsöner (som var jättespännande också!) och där fick kalvar suga på våra händer. Härligt!

rullbandspelare
Vi spelade in ”radioprogram” på rullband på den rullbandspelare som fanns. Och vi sjöng och sjöng och sjöng! I stämmor. Varje lördag kväll uppträdde vi för dom vuxna som fanns i huset med vår repertoar som vi övat på hela veckan.

Lindris Erica o Filippa och kusinerna

(Jag i solstolen, lillasyster till höger och resten är kusinerna som hälsade på)

 

 

Jag minns vid ett tillfälle när våra fyra yngre killkusiner kom och hälsade på från Kiruna (eller om det var England) och jag minns hur STORT farmor och farfar tyckte det var (”….som om vi inte är lika viktiga”… tyckte vi och förstod inte att dom var där så sällan så att det blev Speciellt).

Jag minns hur en av kusinerna ville vara med och uppträda och ställde sig och sjöng ”Bä bä vita lamm” inför alla. Jag tyckte inte han var speciellt bra, men alla vuxna ropade ”ÅÅÅÅH, vad BRAAAA!!” och applåderade MYCKET mer än dom någonsin applåderat åt oss… Vi fattade inget! Vi var ju mycket bättre!

Nu förstår jag givetvis. Vi sjöng ju varenda lördag heeeela sommaren, ungefär samma låtar….det måste ha varit otroooligt tröttsamt att sitta och lyssna på vaaaarje vecka….

Lindris Viveka o Erica

(Kusinen och jag).

 

Vi badade i den lilla poolen. Hoppade, plaskade, lekte och farmor ropade ”ta det lugnt – allt vatten åker ju ur poolen!”. Vi lugnade oss en stund och sen var vi igång igen, precis sådär som barn är – lever i NUET och glömmer allt jobbigt eller tråkigt!

Grannarna fick bada i ”vår” pool varje dag mellan klockan 12 och 13. Då skulle vi hålla oss därifrån tyckte farmor och farfar. Men det gjorde vi inte….Vi ville ju bada och leka med dom!

Lindris Erica badar

(Jag, på väg ner i poolen)

 

En av grannarna var ett Stockholmspar (med tre barn) som var dansare på Operan. Dom dansade balett i poolen! Det var så otroligt spännande och vackert!

memory lane

När jag står där nedanför Den Stora Ladan vill jag egentligen bara lägga mej ner i gräset och blunda och MINNAS så mycket att det nästan blir verklighet igen. Men det gör jag inte. Jag står där och ANDAS in alla DOFTER som är nästan desamma som dom var då – för *räknar* 47 (!) år sedan.

Sen måste vi åka.

Man kan ju inte bara stå och andas när folk väntar på en och ropar: ”Kom nurå! Vi åker!”

 

Annonser

Svår skrivabstinens/erviluca

Postat den

Abstinens

Uj uj uj, vad lite jag skrivit den senaste tiden. Det liksom kryper i kroppen av frustration över att jag inte fått ur mej grejer och låtit fingrarna dansa över tangenterna och tala om för mej hur jag har det och mår. Ibland känns det som om jag inte riktigt vet hur jag har det och mår det förrän jag skriver: ”Jahaaaa!”. Liksom.

Just nu dansar både Toppen och Botten inuti samtidigt. Så kan det vara när man är jag. 

Erica o Filippa 3

Semestern har varit en av dom bästa på flera år. Jag har träffat folk och GJORT saker – såna där saker som man tycker är trevligt och kul när man är gammal medelålders i min ålder  ……jag.

Erica o Filippa 1

Till exempel träffa Söstra Mi som annars befinner sej i USA sedan 35 år tillbaka. När hon kommer vill ALLA träffa henne och då hakar man liksom på och får träffa ALLA i bara farten. Vi som redan bor i Sverige får inte till det riktigt när hon inte är här….ELLER snarare är det kanske JAG som inte får till det…

helt slut 1

Alla år av heltidsjobb (på Soc), flera barn, flera hundar och kaniner, sköldpaddor, undulater, hus kronisk migrän och hela fadderullan tog till slut ut sin rätt och jag blev en liten urvriden disktrasa. Torr som fnöske, men ingen ork att blöta upp den. På ett ungefär.

När man mår så och är ensam/singel finns inte orken eller lusten kvar att lyfta luren och säga ”HEEEJ! Ska vi träffas?!” eller ”Kom över på en fika!!” eller något som liknar detta. Därför hakar ”man” på när någon annan kör. Liksom.

Erica Maria o Victor

Förra gången Söstra mi kom orkade jag bara träffa henne, men inte göra alla Utflykter hon och andra systern utförde. Det orkade jag denna gång. Bara det är LYCKA.

När man har haft det jobbigt kan man uppskatta Dom Små Sakerna bättre. Det är också lycka.

Kloka ord 1

Men fy vad jag tycker illa om att ”blotta min svaghet”, märker jag. SÅNA svagheter. Att vara en blöt fläck. ”Gå och lägg det och skäms!”. Så känns det. Jag ska vara stark och duktig och klara ALLT.

Allt!

Nu ska jag blogga om Resten av det som jag TÄNKT skriva om. Det här vara bara någon slags blajig inledning….

Tja då!