När människor ansöker om asyl vid Migrationsverket behöver dom BEVISA saker. På ett sätt förstår jag att man måste BEVISA något för att bli trodd, på ett annat sätt blir det helt bakvänt och tokigt att om man INTE har bevis anses man ljuga och hitta på.
Det är som killen som bodde i Afghanistan med sin familj; Mamma, pappa och två småsystrar. Pappan jobbar som lärare för flickor, vilket inte talibanerna gillar så han misshandlas och hamnar i rullstol. ”Bevisa det!”. Under den tid han inte kan arbeta får sonen, då 10 år, och mamman hjälpas åt att försörja familjen. Småsystrarna är för små för att hjälpa till. När pappan är någorlunda ok igen fortsätter pappan att undervisa flickor, och efter en tid blir han därför mördad. Talibanerna misshandlar honom igen och kastar honom från taket (berättar sonen). ”Bevisa det”. Mamman och barnen flyr.
På vägen genom länderna tappar sonen bort sin mamma och sina syskon. Han är förtvivlad, vill inte fortsätta fly och stannar och letar efter sin mamma och sina systrar. Människor säger till honom ”Fortsätt fly!” men han är bara 11 år och behöver sin mamma…. ”Bevisa det!”. Han följer med en familj till Tyskland och sedan ett gäng killar till Sverige. ”Bevisa det!”
Nu bor han i ett familjehem i Sverige och ska BEVISA sin ålder, sina upplevelser, sitt liv! Men han kan inte bevisa något alls, och minnena är en 9-10-11-årings…fragmenterade och ”barnsliga”. Han blir uppskriven i ålder (precis som ”alla andra”). Och han kan inte bevisa något.
Eller kvinnan som gifts bort i tidig ålder med en man och får ett barn med honom. Han är elak och slår henne regelbundet, men i det landet är det mer regel än undantag att kvinnor misshandlas av sina män. Hon vet det. Hon biter ihop och gör så gott hon kan. Så bestämmer mannen att dom ska fly till Sverige, vilket dom gör. I Sverige fortsätter han slå, misshandla och tortera. ”Bevisa det!”
Kvinnan är instängd i en lägenhet (mannen låser utifrån när han går hemifrån), hon förstår inte landet, språket – ingenting. Vid något tillfälle blir hon utlåst på balkongen i 10 minusgrader och grannarna reagerar (Hallelujah!). På något sätt får hon kontakt med en granne, som via brevlådeinkastet (tack för att det finns brevlådeinkast i vissa hus fortfarande!) försöker prata med kvinnan. För att göra en låååång historia kort, lyckas kvinnan ta sig till polisen och polisanmäla mannen (för hon får veta att i Sverige får inte män slå sina kvinnor) och sedan skiljer hon sig från mannen och är ensam.
Ensam i ett land där hon inte förstår något. Ensam i ett land när hon aldrig varit ensam förut – hon har inte ens gått en promenad ensam förut! Hon söker asyl. Hon berättar. ”BEVISA!” Hon har inga bevis. Hon har inte ens ett pass! Det har hennes ex man. Hennes ex man döms och utvisas. Tror hon. Hon säger att hon inte kan skickas tillbaka till landet hon kommer ifrån för då blir hon dödad direkt! Hela släkten förfasar sig över att hon vågade, att hon skilde sig, att hon lever ENSAM, att hon ”tagit” barnet…. ”Bevisa det!”. Hon kan inte bevisa. Släkten förnekar. Hon får avslag: ”Åk hem!”.
För att inte tala om tjejen som växer upp i en hydda på landsbygden i Eritrea. Av någon anledning är hon hatad av sin mamma. Hon behandlas som ett djur och får tex inte sitta med vid matbordet när dom äter, och inte sova i en säng, utan får sova med kossorna i ladan. När hon smyger iväg till skolan får hon stryk. Så det gör hon bara ibland. I skolan lär dom sig Koranen. Inget annat.
Hon flyr för att hennes syskon säger att hennes mamma ska slå ihjäl henne. Hon möter en kvinna som undrar varför hon är blåslagen. Den kvinnan ska fly ”norrut”. Flickan vet inte vad det är, men det är säkert bättre än hyddan där hon bor. Hon följer kvinnan. Vägen till ”norr” är lång. Hon förstår inget som händer. Hon blir våldtagen, skändad. Hon säger att hon förlorat sin heder, är ingenting nu.
Väl i Sverige får hon ett familjehem. Hon är en liten skrutta som vågar möta någon med blicken, har aldrig haft mer en ETT klädesplagg i taget och aldrig några egna skor. Ögonen är stora när hon får många klädesplagg och FLERA par skor. Hon söker asyl och vågar till slut berätta om misshandel och övergrepp. ”Bevisa det!”. Hon säger att hon kommer från Eritrea. ”Bevisa det!”. Hon har inga bevis. Bara sina egna ord. Och de är torftiga. Migrationsverket bestämmer att hon kommer från Etiopien, eftersom hon inte vet något om Eritrea, och dit kan man skicka folk. Hon förstår inte. Hon kan inte ens språket. Men hon skickas ”tillbaka” till Etiopien.
Jag undrar verkligen varför människor tror att Migrationsverket ”följer lagarna”, för en del säger: ”Hen fick ju avslag och då har han inte skäl nog”. Vi som träffar dessa människor vet att det inte är så. Många som har ”skäl nog” får ändå avslag för att dom inte kan BEVISA det dom berättar.
Samtidigt går det rykten om att ”alla ljuger”.
Dessutom tycks ombuden (=advokater/jurister), som dom asylsökande får, vara otroligt dåliga/trötta/ointresserade/oengagerade/bara-ute-efter-pengarna eller vad det kan vara, för många ombud träffar inte ens sina klienter, och suckar mest när man försöker få dom att engagera sej mer.
Det handlar om människors hela liv, och överlevnad/framtid (!), och ombuden bara gäspar och håvar in sitt arvode.
Jag blir så trött och besviken och jag har helt tappat tron på LAGEN eftersom jag trodde det var MÄNNISKOR med hjärtan som skapade lagarna och försökte följa dom, men icke!
Det är robotar och maskiner som får höjd lön ju fler dom avvisar (eller större tårtor!) och ombud som mest bara gäspar och håller sej undan.
….för människor är inte så iskalla och hjärtlösa.
Trodde jag.
Min naiva jävel….
erviluca #mammatillfyrakillar 