Månadsarkiv: oktober 2017

Det jag minns….

…..om ”gränsöverskridningar” som män/killar gjort mot mej:

Jag är 13 år och svarar i vår hemtelefon. Det är en man som säger att han gör en telefonundersökning. Han ställer först några ”oskyldiga frågor” (minns inte vilka) och jag svarar artigt. Sen börjar han fråga vad jag har på mej och det blir konstigare och konstigare frågor, om vad jag har på mej, hur mina trosor ser ut…. och jag blir obehaglig till mods och till slut ropar jag på mamma. Då lägger han på luren. Jag känner mej äcklad. Och förstår inte.

Jag är 16 år och har varit på disco och dansat. Det är en kille jag är ”kär” i, som jag dansat med jättemycket, som går samma väg hemåt som jag. Vi håller varandra i handen. Plötsligt drar han in mej i några buskar och drar ner sin gylf. Jag drar upp gylfen igen och går därifrån. Han kommer förvånad efter och börjar skratta. Jag skrattar INTE. Efter en stund möter hans kompis upp, som frågar ”Hur gick det?”. Killen säger ”Jag berättar sen”. Jag säger ingenting. Är rädd och upprörd, men försöker hålla masken och vara lugn. Jag träffar aldrig den killen igen. (Fotnot: Jag är då oskuld).

Jag är från 9-13 år och nästan varje dag, står en man innanför stängslet till det område jag cyklar igenom på väg till skolan. Han står där med den röda kuken rätt ut och onanerar. Jag cyklar fort förbi. Det är såååå äckligt, men dom vuxna säger att dom som blottar sej inte är farliga, så jag säger inget till någon och fortsätter cykla förbi den äckliga mannen varje morgon. Jag ser fortfarande hans äckliga stora, rosa erigerade penis framför mej….

Jag är i övre tonåren. Mamma och pappa har fest hemma med sina vänner. Jag går in och hälsar på dom. Mamma och pappas vän Åke ber mej att sätta mej ner en stund bredvid honom i soffan. Han vill höra hur jag har det. Jag sätter mej bredvid Åke, som jag tycker är en ”äcklig fabror”. Han är lite full och det är hög musik och rörigt runtomkring. Åke lägger handen på mitt lår och böjer sej fram emot mej och andas tungt och väser någonting om att jag är sexig eller snygg eldyl i mitt öra. Jag svarar med ett artigt ”tack” och reser mej upp och säger att jag måste…bla bla bla….jag är så äcklad att jag nästan vill kräkas. Jag berättar inget för mamma eller pappa.

Jag är ca 20 år och sitter på en buss. Bredvid mej sitter en man och läser tidningen. Plötsligt stöter han till mej varvid jag tittar dit och han lyfter på tidningen och ”voila!”: STOR erigerad kuk. Jag gör…ingenting. Varför? Chock? Pinsamt? Vet inte.

Jag är ca 20 år och är på väg hem från ett disco. Bakom mej går ett gäng killar i samma  ålder. Dom börjar kommentera mej högljutt, hur jag ser ut och vad dom skulle vilja göra med mej (”henne skulle man knulla….”) etc. Jag är LIVRÄDD. Men jag vill inte börja springa eftersom jag tänker att det kanske startar någon slags jaktinstinkt i dom. Så jag går stolt och rakryggad hemåt och låtsas att jag inte hör. Jag klarar mej. Inget händer, men hjärtat går i 180 och jag är verkligen skräckslagen.

Jag är ca 20-25 år och blir blottad för i Hagaparken, på en strand, bakom en husvägg, i en port etc. Jag vet inte  hur många gånger jag blivit blottad för faktiskt. Jag måtte haft världens otur, för fyfaan vad många blottade erigerade kukar jag sett!

Jag är ca 25 år. En kille som jag är tillsammans med frågar mej om jag någonsin testat analt samlag. Jag svarar att jag provat och att jag inte gillar det och att jag INTE vill ha analt sex. När vi sedan har sex försöker han ÄNDÅ…igen och igen och igen! Han blir röd i ansiktet av sina försök och jag blir rädd och försöker komma undan. Han ser inte klok ut! Jag sa ju nej! Jag förstår inte. Det slutar med att jag sitter ensam i badrummet och gråter och frågar mej själv vad som hände och om jag ska stanna eller åka hem, och om jag ska göra slut eller inte. ”Blev jag våldtagen?” frågar jag mej själv. Jag vet fortfarande inte. Och någonstans tror jag inte han ville mej illa…

Eller alla gånger då jag ”krånglat mej ur” klängiga killar som ”tagit sej friheter” på min kropp och jag ”skrattande dansat iväg” eller hittat andra utvägar. Sällan har jag sagt ”LÄGG AV!” eller ”SLUTA!”. Ibland har jag fått höra att jag är pryd, och när jag var ung var det ett skällsord. Jag ville inte vara pryd! Jag klev ibland över mina egna gränser för att slippa anses vara pryd.

Det här är några exempel och funderar jag vidare hittar jag säkert många fler. Som mannen som ”råkade komma åt” mina bröst när han absolut var tvungen att hjälpa mej sätta på bilbältet (fast jag kunde själv!)….

VARJE GÅNG jag känner mej kränkt och att en man gått över min gräns och jag känner ”NEJ!” borde jag säga ”NEJ!” och säga ifrån. Jag VILL och jag SKA, men jag vet inte om jag kommer att göra det i fortsättningen heller, för jag VET att den första reaktionen alltid blir ”…..eeeeeh, va?!?” och man undrar liksom om det är SANT och om det verkligen HÄNDE eller HÄNDER. Hjärnan går på i 180 och reaktionen ”NEJ!” som jag ÖNSKAR skulle sätta in, gör inte det. Varför vet jag inte. För att jag inte vill kränka HONOM? Eller?? Vid vissa tillfällen har jag liksom inte trott på det själv, förrän det är över! Och så kommer reaktionen EFTERÅT; ”Jag borde ha…..!/ Nästa gång ska jag….!” osv.

What about you?

Vilken bra kampanj!

Så många tankar som aldrig tänkts fullt ut och som nu delas. Allt som ”vi” trodde vi var ensamma om, alternativt ”accepterade” utan att egentligen acceptera – såsom smekningar för högt upp på låret (eller över huvud taget på låret!), snuskiga viskningar i örat, tung flämtandning i örat, ”hoppsan-tog-jag-på-dej” på brösten och rumpan, blottningar etc – och som vi inte pratade med varandra, eller andra om….och som vi kanske inte ens tänkte på att vidareförmedla till någon, eftersom….

…”jag borde inte satt mej där” eller ”han kan ju inte hjälpa att….” eller vilka förklaringar vi nu tagit på oss eller ursäktat honom med….

….eller alla dom gånger vi svalde förtreten, bet ihop om ilskan och rädslan och bara gick vidare i livet, lite mer stukade och lite mer vaksamma….

Men nu står vi upp allihop och säger #metoo och visar därmed att vi inte längre vill och orkar att det är som det är.

Dessutom kanske vi väcker några män: Både dom män som faktiskt lagt en hand för högt upp på låret och även dom som aldrig gjort det men som inte vet hur många män som faktiskt gjort det….

…och hur många kvinnor/tjejer som varit/är utsatta igår, idag och i morgon….

I nästa inlägg berättar jag om mina utsatta tillfällen – i alla fall dom jag minns. För nu tror några män att ”hon måste ju tåla att någon tar initiativ genom att lägga en hand högt upp på låret” och då måste jag bara berätta VEM som la handen på låret (när jag kände mig kränkt) och när….

🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆🏆

Patrik Sjöberg borde få ytterligare en medalj, eller kanske till och med en pokal, för att han vågar stå upp för att han varit utsatt för övergrepp, för att han vågar visa upp sin frustration, sin ilska, besvikelse och sorg i terapi, för att han visar alla utsatta barn (vuxna barn som barn) att MAN KAN OCH FÅR PRATA OM DET, att den som är utsatt inte är skyldig och att det faktiskt har skett och sker. Varje dag/natt. I Sverige. Idag, igår och hela tiden.

🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅🏅

För att barn ska våga prata om det, och för att vuxna ska tro på dom, behövs en sån som Patrik Sjöberg, som vågar gå först och visa vägen.

Tack, Patrik Sjöberg för att du öppnar upp kring övergrepp och därmed är en röst för tusentals utsatta barn.

I och med att Patrik pratar om det förmedlar han också till resten av världen ATT övergrepp sker bakom stängda dörrar utan att någon märker det. Idag, i morgon, nu och igår.

🎖🏅🏆🎖🏅🏆🎖🥇🎖🏆🏅🥇🎖🏅🏆🥇🎖🏅🏆🥇🎖🏅🏆🥇🎖🏅🏆🥇🎖🏅