Minsting följer med och handlar.
🍖🍟🍗🍖🍫🍿🍭🍷🍅🥝🍤🍔🥗🌯🌭🥞🥓🍞🍠🍍🍓🍑🍞🍜🍣🍦🍩
När vi står i kassan går han och börjar plocka i kassarna när jag betalar (duktig pojke!👏🏻👏🏻👏🏻), och jag kommer och hjälper till när jag betalat. När vi fyllt två kassar är det varor kvar, och jag undrar vart den tredje påsen tog vägen….så ser jag en plastpåse på bandet bredvid, samt en papperskasse. Jag bestämmer mej för att plastkassen är min och att den bara hamnat på fel sida. Jag säger det till Minsting, tar påsen och fortsätter packa i varorna. Sen stoppar vi kassarna i varuvagnen och drar den ut till cykeln. Där hänger jag/vi cykeln full och sen säger jag åt Minsting att ”putta undan” vagnen. Han vägrar. ”Vi måste väl gå tillbaka med den?” säger han så rättrådigt. ”I och för sej…”, säger jag. …”men då faller cykeln…och förresten ställer folk som går till bilen sina vagnar där”, säger jag och pekar. ”Men ändå….Jag kan hålla i cykeln om du går in med vagnen…”. ”Äh!”, säger jag och puttar undan vagnen och börjar gå.
☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼
På vägen hem får jag en lååång förklarande uppläxning av min yngste son;
”Du borde ha FRÅGAT om den där kassen var din eller deras, eller så kunde du frågat kassörskan om hon visste var din tredje påse hamnat….man kan ju inte bara ta! Som du gjorde.”
Han låter sträng.
”Jag veeeeet, men….”
”Och så borde du kört tillbaka varuvagnen! Tänk på dom som jobbar där!! Ska dom behöva gå ut och hämta den nu?? Det är ungefär som om du skulle spy på en restaurang….”
Oj, vad han pratar, och usch vad jag skäms.
”….men jag orkade inte och jag bah kände ‘jag skiter i det!”…. försöker jag.
Men han är envis och fortsätter med sina liknelser:
”Tänk om alla gjorde som du och inte orkade och tänk om du skulle…..bla bla bla….”
Jag stänger av öronen, och till slut säger jag:
🙏🏼😬😏🙏🏼😜😬🙏🏼😜😬👮🏼😏😏🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼😏😏😏😬😬😬🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼🙏🏼
”Du har helt rätt och jag blir så stolt över att du är så klok, empatisk och inkännande…. men en vacker dag när du levt många år, och gjort många rätt, kanske du också gör lite fel någon gång…Jag tycker man liksom KAN få göra lite fel ibland…någon gång…?” försöker jag, men han är stenhård. Man ska inte göra så.
☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼👮🏼👮🏼👮🏼👮🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼☝🏼
Han fortsätter med att fråga mej om Mellan sökt jobb. Jag svarar duktigt och förklarar. Sen diskuterar vi vikten av utbildningar och att man måste söka många jobb och att man inte kan få vad som helst när man i inte har utbildning bla bla bla……och det låter precis som om jag pratade med en pappa, som uppfostrande talar om hur det bör och ska vara.
Plötsligt har Minsting blivit vuxen!
Iallafall tillfälligt. Och iallafall på vägen hem från affären.
🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮🎮
Nu sitter han instängd i sitt rum igen, som vanligt och spelar tv-spel och tjoar och gastar med kompisar som är online. Som en vanlig 18-åring.
😅
Puh!
Det var jobbigt att bli uppfostrad av en ny-vuxen. 😜
erviluca #mammatillfyrakillar 