Jag vill ju bara älska någon och bli älskad tillbaka! ❤️❤️❤️❤️
Det är ju egentligen inte svårt att vara singel och att vara ensam. Man vänjer sej. Lär sej. Och jag har till och med lärt mej att tycka om ensamheten – behöva den. Jag var nog rätt stark från början – vad nu stark är och betyder – men med åren har jag blivit ännu starkare. Jag har klarat det mesta själv, jag fattar alla beslut själv och jag kan till och med reta mej på när någon vill att det ska diskuteras och vändas och vridas på saker, eftersom det tar tid.
Så; ensamhet/singelliv för mej är inte direkt svårt. Men det är ensamt. Och det är ofta lite sorgligt. Speciellt ensamt känns det i situationer där det är mycket människor. Man ser sej omkring och inser att ”alla hör ihop med någon, utom jag” och då skär det i hjärtat, och jag känner mej utanför och ”icke-vald”. Jag vill stå där bland alla och ”höra-ihop”, gärna med någons hand i min, och Det är ju egentligen en känsla som är väldigt ursprunglig och biologisk (att vilja höra ihop).
Jag kan bli ledsen i sådana sammanhang, vilket gör att jag numera undviker dom.
”Vill du ha en man/ett förhållande?” frågar människor. Mitt svar är alltid ”ja” (men jag hör att många andra – även dom som känner som jag – svarar ”nej, jag vill vänta/jag trivs bra som det är/kanske om något år/inte nu etc”, trots att dom VILL ha en relation NU, för det är skämmigt att svara ”ja”, för det är som att säga att man är ”desperat” eller ”ingenvillhamej”… ).
Men om jag ska ha en man i mitt liv ska det givetvis klicka mellan oss, jag ska känna åtrå och vi ska vara någorlunda kompatibla. Jag vill ju göra mitt liv trevligare, inte sämre. Så jag vill inte ha en ”gubbe/segpropp/korkskalle” etc bara för att han råkar ha en snopp mellan benen.
Jag vill ””höra-ihop”. Jag vill längta efter någon som längtar efter mej. Jag vill att någon ska bry sej om mej, och jag vill bry mej om någon extra mycket. Jag vill som med någon ibland, och vakna med någon. Jag vill gå på bio, gå ut och äta, äta middag hemma, gå på ställen med mycket folk, bli bortbjuden på middag där det är en massa par och också vara par, höra ihop, säga ”…VI ska åka till/gå till…”.
Jag vill planera något med någon. Jag vill kunna veta att helgen blir inte ensam, den blir TILLSAMMANS oavsett vad VI ska göra.
Och givetvis vill jag ha ett kärleksliv.
Jag kan inte, och har aldrig kunnat, separera sex och kärlek. Sex utan kärlek/förälskelse är för mej fullkomligt ointressant. Det blir som en lite småtråkig gympalektionen. Jag har försökt – det går inte. Många har KK:s men det funkar inte för mej och jag förstår inte hur det funkar för er/dom, men bevisligen gör det det.
Av och till drar jag igång dejter och ”satsar lite” på det här att försöka ”hitta någon”, men…. Det är inte enkelt. Ofta märker jag DIREKT vid mötet med dejten att ”Näe….fel energi/kroppsspråk” etc för att det ska funka. Jag orkar inte, och vill inte, fortsätta träffa någon om det ”känns fel” från början.
Det finns många som lever i förhållanden av slentrian. Dom kanske inte ens älskar varandra längre, och en del har kanske aldrig ens gjort det, och så vill inte jag ha det, men det är ok för dom.
Jag vill inte ha/vara med/höra ihop med VEMSOMHELST – jag vill älska och älskas av Någon Speciell, son bryr sej om mej (helst varje dag med ett litet meddelande någonstans…det är ju så LÄTT nuförtiden). Jag kan vara särbo/härbo/därbo/varsomhelstbo etc, men vill höra ihop.
HUR SVÅRT KAN DET VA?!??
Jättesvårt, tydligen.
Jag vet ju att DU finns! Jag undrar bara VAR, och VEM ÄR DU?? Och när kommer du?
Jag blev spådd 2015 av ett par olika människor (kollegor med spå-förmågor…) och alla (båda) sa att han skulle komma 2016! En av spåtanterna stötte jag på på ICA i början av 2017, och hon tittade på mej med strålande, nyfikna ögon och sa: ”Har du träffat honom nu??” ” Näe”, sa jag. Hon blev så förvånad, för hon sa att tecknena (eller var det var) var så TYDLIGA och STARKA. Men men….
Jag är inte desperat, för då skulle jag ha tagit Sven eller Torbjörn eller Lennart eller Knutte etc för länge sen, men det måste ju klicka från min sida OCKSÅ. Jag har inte superhöga krav, men det måste KLICKA.
”Han kommer när du minst anar…” zzzzzzzzzz
”Men du måste ju GÅ UT och TRÄFFA FOLK för att kunna träffa någon!”
”Har du prövat någon dating-sida?”
”Du får inte ha för höga krav.”
”HAN KOMMER NÄR DU MINST ANAR.” Snark!
Say No more.
Finish.
The end.
erviluca #mammatillfyrakillar 