Bonde söker fru (5) /erviluca

Dagboksanteckning från 16-05-25

Idag funderar jag på kläder. Vad ska man ha för kläder? Tänk om det regnar! Fast på varje ”Bonde söker fru” har solen skinit, så kamerateamet kanske väntar på sol, och när det regnar väntar man. Kanske. Jag vet inte. Man kan väl inte ha fina klänningen när man ska söka en bonde, fast ändå kan man det. Vid fem-minuters-dejten ska man nog vara fin. Vad är ”fin”? För vem ska jag klä mig? Mig själv? Bonden? Resten-av-Sverige/tittarna?

Jag vill ha en fin klänning. Vad är fint för mig? Jag vill trivas och känna mig fin.

Det blir dyrt det här.

Alla kläder jag har är gamla och fula. I alla fall gamla. Men det vet ju ingen annan. Vad jag än har på mig är det nytt för ”de andra”. Typ. Fast det är svårt att känna sig fin i kjolen som är 10 år gammal. Syns det att den är 10 år gammal, tro?

                     Oj vad trasig baddräkt! 😛

Idag har jag provat en baddräkt, för jag slängde min gamla nyligen. Jag tänkte att om jag inte slänger den, så kommer jag att använda den igen, och snart är det bara nät kvar av den. Att gå klädd i nät-baddräkt är kanske inte så läckert när man är 50+ och har en mage av typen deg? Man blir så deprimerad när man köper baddräkt. Bikini? Ha ha ha ha! Jag har väntat och fött fyra barn. Say no more.

Givetvis finns det de som har väntat och fött fjorton barn och kan ha bikini, men jag är inte dem och min mage putar. Mycket. Som en nyjäst degklump.

Om jag har bikini hänger magen över bikini-kanten. Det är fult.

Herrmagar får hänga över kanter, trots att de faktiskt inte har ursäkten att ha väntat och fött barn. Men kvinnomagar får inte hänga över kanter. Orättvist!

En man har pondus med sin stora mage. En kvinna är bara tjock.

Jag tror allt är fixat nu inför ledigheten, som kom lite plötsligt. Kanske jag behöver placera ett barn till innan jag går på ledighet. Vi får se.

Vad kommer ”folk” att tycka om att en familjehemskonsulent/terapeut är med i Bonde söker fru? Kommer de att tycka att jag är oseriös? Egentligen tänker jag att det inte spelar någon roll för jag är jag och jag är så här, och jag vill det här. Punkt. Och alla kan inte vara djupa och seriösa jämt och ständigt.

Det här är spännande och jag vet inte om jag kommer att vara med i ETT program, och blir utröstad efter första dejten (5 minuter), eller om jag kommer att få vara med på gruppdejten, och/eller om jag kommer att bjudas hem till bonden. Om jag inte blir hembjuden har jag en semestervecka oplanerat framför mig. Vad ska jag då göra? Vila, troligen. Jag behöver vila. Helst igår.

Det handlar ju faktiskt helt om vad BONDEN känner och tänker och tycker. Just nu känns det inte så jättekul att beblanda sig med ett gäng tanter i min ålder och säkert 10 år yngre, som alla suktar efter samme man. Men men, vi får väl se hur jag, och de, reagerar. Man vet inget innan, och tiden går så fort, så plötsligt är man där och så är allt gjort och så är det höst och så sitter jag och skäms framför TV:n, för skämmas kommer jag att göra. Så fort jag bara ser bilder på mig tänker jag: ”HerreGuuuud!”

Jag känner mig inte som jag ser ut längre. Jag känner mig rätt ung, men när jag ser mig på bilder ser jag antingen ”en köttbulle med ben” eller så ser jag en tant! Det är som att se Någon Annan! Otäckt!

Så jag kommer att sitta med skämskudden i högst hugg i höst framför TV:n och tänka: ”Men guuuud vad löjligt jag låter! Och fy vad jag skrattar fånigt! Men huuuur ser jag ut!?!” Supersjälvfokuserad? Of course!

Och  snart nu är det höst.