Dagsarkiv: 19 oktober, 2016

Jag blev bortvald! Det var en konstig känsla. Och mitt i känslokaoset skulle jag ”synkas” (filmas). Jag snöt mig och torkade tårarna, och blev filmad. Jag sa att jag tyckte Per gjort ett fel val och att jag fortfarande vill ”bli älskad och älska”, eller något sånt. Jag minns faktiskt inte. Jag kände mig ledsen och ”övergiven”. De som blivit valda var glada och sprudlade och hoppade runt och skrattade och kramades och jag kände mig ledsen och tom. Maria, som också blev bortvald gick iväg en stund. Jag såg henne i alla fall inte bland tjejerna.

Sen satt jag en stund och pratade med de glada utvalda och det kändes mer och mer okey. Och begripligt. Fast ändå lite ”utanförigt”. Men men….Jag ville sedan bara åka hem och vara ifred, slicka mina ”sår” och förstå vad som hänt.

Anette, som är väldigt ”spirituell” sa att jag skulle se det här som en lärdom och att jag kanske behövde lära mig ditten och datten (och det behöver jag säkert) men samtidigt kan jag bara vara jag och det har jag varit. Jag har inte forcerat mig själv och trängt mig fram när jag känt att det varit obekvämt. Jag har backat och dragit mig ur när det känts löjligt, och då har jag ju faktiskt varit JAG.

DESSUTOM blev jag inte förälskad i Per, vilket flera av de andra blev. Jag hade kunnat BLI – för han är en fantastisk man – men det klickade inte där och då i alla fall.

Jag får bara hoppas att det finns fler som han; VARM, GO, OMTÄNKSAM, KÄRLEKSFULL och stark och trygg i sig själv. Och med humor! Tyvärr var jag nog alldeles för spänd också när jag var nära honom – mycket pga pressen som fanns; ”Bli kär/förälskad!” och ”Kamp/konkurrens!” (mellan kvinnorna), för när han till exempel skämtade hajade jag inte skämten. Jag som skämtar så mycket själv! OCH gillar skämt. Jag var helt enkelt inte riktigt avslappnad och/eller närvarande.

Det här har varit en fantastisk och nyttig och rolig erfarenhet och jag är så glad att jag gjorde det.

Kanske jag ångra mig när jag ser mig på TV i höst – och jag ska ha skämskudden i högsta beredskap – men just nu känns det rätt bra, faktiskt.

😦

Men det är ändå jobbigt att bli bortvald.

Så det så!

Väl tillbaka på Strand, gick ett gäng och badade (Per, Carola, Annelie) och ett gäng gick och duschade och bytte om på Strand. Vi hade inga handdukar, så vi fick nöja oss med de pappershanddukar som fanns där. Kamerateamet passade på att äta lunch och vi fick lite frukt att äta, för sedan skulle vi grilla på bryggan.

Vi gick till bryggan i samlad tropp och där var uppdukat kött, grönsaker, grillspett, sallader, dricka mm. Jättefint! Det fanns också en badtunna och en bastu. Det var dock 47 grader i badtunnan, så där blev det inget badande. Vi började göra i ordning våra grillspett och Per blev ganska snabbt ivägplockad av en kvinna för att ”prata”. Vi såg dem stå en bit bort på gräsmattan och prata, med kameror intill. Jag undrade vad de pratade om, och vad ”tanterna” tänkte säga till Per, när man/de knappt känner honom, och dessutom inför kameror! Jag tänkte att jag skulle avstå från att ”dra iväg” honom, för jag visste inte vad jag skulle säga.

Resten av gänget grillade, satt och pratade och drack och hade trevligt. Solen stekte verkligen och det var skitvarmt! Det kändes som att vara Utomlands, på semester.

Kamerateamet fanns nära, eller inte, av och till. Ibland stod de och fikade och ibland dök de upp, fram och tillbaka. Ibland tipsade de om vad man borde prata om, och ibland bara filmade de.

När Torhild kom tillbaka efter sitt snack med Per tog jag henne åt sidan och började fråga henne vad hon pratat med Per om, och då inte för att jag snokade utan för att jag inte förstod vad man kunde prata om när man knappt kände honom, eller hade träffat honom. Torhild berättade att hon sagt att hon tyckte att hela situationen var jobbig och att hon kanske inte ville bli vald till gården, för att hon tyckte både det var jobbigt med de andra kvinnorna (tror jag att hon sa), och då inte utifrån att de/vi var jobbiga utan utifrån att det var sådan konstig situation, samt att hon tyckte det var så pressande med kamerorna.

När hon berättade det tänkte jag att ”men då kan ju jag också säga vad jag känner om hela situationen till Per”, så när han kom tillbaka från nästa ”bortplockning”, frågade jag honom om vi kunde gå iväg. Vi gick iväg, och jag sa jättesnabbt att jag tyckte han var go och fin och att jag gärna ville vidare till gården, men att jag hade det svårt med många kvinnor på en man, och därför höll mig i bakgrunden mycket. Han hade ju förstås märkt det, men hann knappt svara så var jag klar och tackade för mig och sa ”give me five” och gick tillbaka till tjejerna. Han hann inte säga ”yxskaft” ens…Jag skäms lite över mitt beteende nu efteråt, men skitsamma! Så gjorde jag i alla fall.

Nästan alla gick iväg med Per en stund, och han såg rätt trött ut. Jag tror inte han gillade att det skulle vara val, och att han kämpade med sina tankar. Han verkar otroligt omtänksam och varmhjärtad, så att ”välja bort” kvinnor på det här sättet, tror jag är väldigt jobbigt för honom.

Per bestämde sig sedan för att bada, och frågade vilka som ville haka på. Jag kände absolut inte för att bada, och är en riktig badkruka när det kommer till vattentemperatur. Jag tyckte vattnet kändes så kallt att jag förvånades över att det inte var is på ytan (!), så jag ville INTE bada. Carola hakade på och de simmade ut. Maria bestämde sig också för att bada. Vi som satt på bryggan hörde att de pratade där ute, men inte om vad, så jag antog att Carola och Maria fick sina pratstunder med Per därute, UTAN kameror. Smart, egentligen.

Stämningen blev tröttare och tröttare och vi satt mest och segade på bryggan till slut. Det var stekvarmt och dagen hade varit händelserik. Per hade säkert lite ångest över dagens val. Själv tänkte jag inte ens på det, faktiskt. Jag bara var i nuet och njöt av alla trevliga kvinnor jag lärt känna. Faktiskt.

Stolar och bord plockades ut ur en bil en bit bort, och vi förstod att ”snart är det val”. Linda dök upp och hon och Per gick iväg med kamerateamet. Vi kvinnor placerades på stolarna vid borden och där satt vi och pratade och skrattade tills Per och Linda kom. Stämningen var bra, tycker jag. Linda konstaterade att ”nu är det allvar, för nu är det val”, och så var det ju, men jag kände mig inte allvarlig eller orolig alls.

Innan detta val hade vi alla filmats en och en (”synkade”) och jag hade sagt vilka jag ville/hoppades skulle gå vidare, och givetvis hade jag sagt mig själv. Jag såg då fram emot att få åka till Pers gård och se hur han bodde och få några dagar ”på landet” hos fåren och i naturen. Det kanske låter lite självsäkert, med tanke på att jag var rätt tillbakadragen när Per var med, men jag trodde jag skulle ”få min chans senare”, liksom. Lite dumt tänkt, men men….

Vi småpratade lite och sedan var det VAL. Per började med att välja in Carola (självklar!), sen Torhild (va?? hon ville ju inte, typ!), Anette (jaha!) och…..(där var jag säker på att han skulle säga Erica)….Annelie (! VA?!). Ja, jag blev otroligt förvånad och snopen. Då! När jag tänkte igenom det efteråt, och efter att jag jag pratat med Carola (vi åkte tillsammans hem till Stockholm ) så begriper jag valet bättre. Per såg ju SIN sida av allt, och vi kvinnor vår, så att säga. Förstås.

Jag hade kommit rätt nära Anette (eftersom vi var rumskamrater), så när hon kom och kramade mig efter valet så blev jag alldeles tårögd och kände att jag var på väg att gråta, och sen kom en kvinna från TV-teamet och sa ”åååh, du som är så fin!!” och kramade mig och då började jag gråta.

Sen skulle det ”synkas”, dvs jag skulle prata ut framför kameran.

Jag minns faktiskt inte vad jag sa framför kameran. Jag var rätt så omtumlad, och det tog lite tid att smälta hela upplevelsen och få grepp om vad som hänt.