RSS Flöde

Dagsarkiv: 13 oktober, 2016

Bonde söker fru (11) /erviluca

Postat den

16-06-02

 

bonde-soker-fru-frukost-dag-3

Sista dagen på Slottet. Vi skulle packa allt och checka ut innan 9. Frukost serverades 7.30-8.30 i ”valvet”, som vanligt (i källaren på slottet). Denna dag satt alla kvinnor och Per tillsammans vi frukostbordet och åt. Jag satt vid ena kortänden och Per vid andra. Det var sorligt och pratigt och trevligt, men jag hörde inte ett ljud av vad någon sa eftersom det var så slamrigt, så jag satt mest och åt och tittade ut över härligheten. Och fotade.

bonde-soker-fru-brevskrivare-vantan

Efter frukosten var det ”samling i receptionen”. Alla tanter och unga tjejer samlades där och så väntade vi, och väntade. Vi diskuterade vad vi skulle ha på fötterna och fantiserade kring vilken aktivitet vi skulle få åka på. Ingen visste, så det blev många gissningar och tankar om vilka skor som skulle passa. Det skulle troligen bli lerigt – eller inte – och det skulle troligen bli smutsigt – eller inte – och det skulle troligen badas – eller inte osv.

bonde-soker-fru-vilma-och

På bilden ovan: Vilma och Felicia – världens goaste tjejer! Jag tror att deras jobb hette ”produktionsassistent”, men är inte säker. De fixade iallafall allt omkring, och det som rörde oss. De var urgulliga och jättesnälla med världens bästa tålamod och härlig humor!  Tack för det!

Så kom Felicia och vi fördes iväg till Herrgården. Där skulle bilar hämta oss, men vad skulle filmas och när? Lite rörigt och lite diskussioner mellan kameramännen. Jag minns faktiskt inte om vi filmades då, eller inte.

kameraman

Plötsligt skulle vi iallafall ta våra väskor och hoppa in i bilarna. Jag förstod inte om det var ”på riktigt” eller ”för kamerorna”, men jag hoppade givetvis in. Bilarna började köra och jag frågade om det var ”på låtsas eller på riktigt”, och det var ”på riktigt”, men sedan åkte vi två ”låtsas-turer” där bilen skulle köra förbi kamerateamet två gånger – lite rörigt för oss ”brevskrivare”, som inte visste när vad som hände och varför, men så är det väl film-världen antar jag.

Mud-Buggies.jpg

I min bil satt Anette och Torhild och vi pratade på om allt och inget. Bilen kördes på småvägar hit och dit och plötsligt skulle vi kliva av. Då var vi på något ställe som hette Strand. Där stod ett gäng ”mud-buggies” (?), dvs små ”bilar” som man kör i lera, och vi förstod vad den första aktiviteten var. Alla blev glada och förväntansfulla.

Men först skulle vi ”synkas”, och på TV-språk betyder det att vi skulle berätta för kamerorna vad vi tyckte om aktiviteten och lite vad vi tyckte om Per (för det skulle vi berätta varje gång kamerorna dök upp). Därefter skulle vi byta om till kläder vi kunde ha under en overall, samt skor som tålde ”mud”. Detta fick vi göra i huset Strand.

hjälm.jpg

Vi blev därefter informerade om att vi skulle välja hjälmar och overaller, men först måste vi vänta på att kamerorna var beredda. När kamerorna var ON började vi leta hjälm och overall. Det gick lätt eftersom storlekarna nästan bara var XXL och XL. Vi skulle åka två och två i ”bilarna” och jag hoppade in med Per. Jag tänkte att jag skulle passa på att få en stund med honom ensam, och tänkte inte då på att man knappt hörde genom hjälmen och när motorljudet bullrade. Men men….

mygga.jpg

Jag tänkte faktiskt också att : ”Då slipper jag gå iväg med honom på tu-man-hand senare, för jag vet fanimej inte vad jag ska säga när jag knappt känner karln och det är kameror som filmar hela tiden!”. Eftersom jag skulle sitta med Per ”myggades” jag, dvs jag fick en mikrofon. Han var redan ”myggad”. När jag satt mig i bilen pratade jag lite lite med Per och han pekade på kameran som var fastmonterad i bilen, för att visa att vi var filmade från bilen. Jag trodde vi bara filmades från kamerateamet.

mud buggies 2.jpg

Instruktören informerade noga hur bilarna fungerade, och INGENTING fastnade i mitt huvud – jag var alldeles för speedad för hela grejen. Typ. Därefter körde instruktören först och vi körde som bil 2 och därefter kom alla andra bilar en i lång rad efter. Instruktören körde långsamt och försiktigt hela vägen till banan. Där stannade vi och instruktören gick fram till var och en av bilarna och la in en ny växel och gav lite mer instruktioner. Det var strålande sol och stekhett så svetten rann under hjälmen. Kamerateamet kom fram och gav oss instruktioner om att vi efter färden runt skulle kliva ur bilarna och prata om våra upplevelser, och då skulle också Per berätta vad vi skulle göra härnäst.

driving mud buggie.jpg

Så körde vi; Först instruktören som körde rätt långsamt och som hela tiden stannade och tittade bakåt att alla var med, och därefter Per och jag och sedan resten av gänget. Jag sa till Per att han fick köra hur fort han ville och att han inte behövde ta hänsyn till mig alls, och att jag skulle säga till om jag tyckte det blev för fort eller för läskigt. Vi körde banan ett varv och det var varken fort eller läskigt. Efter ett varv skulle vi byta förare. Det var lite geggigt och lerigt men helt okey. Så stannade  hela gänget och vi klev ur och Per skulle berätta nästa aktivitet fast vi hade ett varv kvar, och då blev det lite rörigt och tokigt, för alla var så sugna på att köra ett varv till, medan TV-teamet ville att vi skulle prata som om allt var över. Det funkade inte riktigt.

driving mud buggies.jpg

Så hoppade vi in i bilarna igen, och jag var taggad över att få köra och tänkte att jag skulle köra FORT. En kille kom fram och skulle ta av vår fastmonterade kamera, tittade i den och konstaterade att den varit avstängd, så allt måste göras om. Detta innebar att Per måste köra igen, eftersom det var han som skulle vara i fokus. Jag blev liiiite besviken men ”the show must go on”. Per tyckte att jag skulle få köra ett extra varv EFTER filmningen (och det var ju gulligt och omtänksamt), men filmteamet sa att det inte fanns tid till det, och jag sa att det inte spelade någon roll.  Andra varvet gasade Per på i alla backar och geggpölar så det stänkte upp lera och vatten över oss! Det var jättekul och Per tjöt av skratt. Jag skrattade också men var nog för spänd ändå för att riktigt kunna släppa loss.

hoppa i lera.jpg

Efter andra varvet var vi alla dyngsura och genomgeggiga och när Per klev ur bilen började han stampa och hoppa i vattenpölen vi stod i, jag började också gegga runt (älskar att hoppa i vattenpölar) och till slut stod hela gänget och hoppade och till och med låg i vattenpölen!  Härligt! Kamerateamet fick nog härliga bilder där, helt utan instruktioner!

Jag fick köra tillbaka bilen till gården, och det var ju trevligt men inte i närheten av så roligt som det måste ha varit att köra i backarna. Nåja. Shit happens!

…………………………………………………..

Sen var det dags för grillning och ”party på bryggan” och val, typ….men det får ni läsa om efter nästa ”Bonde söker….” .

 

 

Annonser

Bonde söker fru (10) /erviluca

Postat den

16-06-01

 

bonde-soker-fru-frukost

Vaknade 6, duschade, fixade mig i ordning och så gick vi och åt frukost. Jag satte mig vid ett litet bord, där också min rumskompis satte sig. De andra satt redan vid ett större bord, och vi fick inte plats där båda två. Vi åt och jag fotograferade lite. De vid de stora bordet gick iväg och så kom ytterligare en kvinna, som satte sig vid vårt bord. Vi snackade och hade trevligt. Jag gick iväg för att gå på toa.

bonde-soker-fru-frukost-5

När jag kom tillbaka satt Per vid vårt bord och snackade. Jag blev jätteglad, för jag tänkte att NU kan jag visa att jag inte är den idiot jag var på dejten, så jag satte mig och sa just det. Han höll med om att jag verkat lite ”borta” och jag beskrev hur vi först fått vänta och vänta utomhus, hur kall jag blivit och hur dumt det sedan känts att gå in i rummet där han satt och försöka ”prestera” och att det blivit TILT i mitt huvud.  Åh, vad lättad jag kände mig efter den pratstunden! Han e fin, den där Per. 🙂

bonde-soker-fru-3

Alla skulle sedan gå till receptionen (förstås!) och vänta där på nästa information. Per gick givetvis tillbaka till sitt hus (Herrgården). Utanför receptionen fick vi information ifrån Vilma och Felicia och de sa att vi skulle filmas klockan 9.30.

Jag gick till receptionen för att se om där fanns kaffe, vilket det inte gjorde, men stannade ändå kvar där med en annan kvinna eftersom vi började prata om allt och inget. Plötsligt såg vi att ”alla andra” stod utanför. Jag sa att ”nämen vi skulle ju filmas 9.30 – inte nu!” men det visade sig att det ändrats (of course!) och att vi skulle iväg NU, och att Felicia och Vilma sökt oss! Men vi satt ju där!

en man många kvinnor.jpg

I gemensam tropp gick vi sedan ner till slottet och ställde oss i grupper på gräsmattan. Vi skulle filma inför att vi skulle iväg på gruppdejten. Bönderna skulle stå med sin grupp, så det blev en del skojande och skrattande med Per och de andra i varje grupp. Det känns lite underligt att vara en av sex stycken som trånar efter samme man – minst sagt – och jag drar mig undan för att det känns så löjligt. Men men, det är ju det här jag signat in för (!).

linda.jpg

Vi filmades igen ”från höger och från vänster och uppifrån” i olika omgångar då vi skulle göra samma sak om och om igen och vissa ”brevskrivare” fick svara på frågor som Linda ställde om ditten och datten. Jag har ännu ej fått någon fråga. Det gör inget. Det känns helt okey. Per sa att vi på vår gruppdejt skulle ”göra något med action, lite avklätt och mjukt”, har jag för mig. Det satte igång många muntra skratt och tankar.

Därefter var det väntan igen, där i gräset och vi stod i grupper och pratade och skrattade, och när det blev för fånigt för mig drog jag mig lite undan. Igen. Jag kan bara inte ”tävla” om en man. Hur fin han än verkar vara.

Jag gick till receptionen och satte mig därutanför med några andra kvinnor och en man. Vi drack kaffe och snackade. Sen gick jag och bytte om eftersom kläderna jag hade på mig skulle jag ha på mig i morgon också, så att det blev rätt i tid med filmningen osv.

lunch.jpg

Sen var det lunch. Jag gick ner själv till lunchen, men mötte Per mfl på vägen och vi gick tillsammans ner till Slottet. Där satte vi oss alla tillsammans och jag satt bredvid Per. Det blev mycket skojande om allt och inget under lunchen och mycket skrattande och snackande. Det blir lite forcerat när alla kvinnor träffas tillsammans med Per; alla vill höras och synas och flirta, och Per har fullt upp med att både vara rolig och ”rätt” (tror jag). Det måste vara en otroligt pressande situation för honom också.

glass strut.jpg

Vi satt kvar rätt länge och pratade, men till slut kände jag att jag var tvungen att gå iväg, för kvinnorna var lite för mycket, och jag tyckte det blev lite löjligt/pinsamt (igen), så jag tackade för mig och gick ner till hamnen, köpte en glass och satt på bryggan i solen, åt glass och solade och njöt av att ha semester och att vara ifred en stund.

Därefter gick jag upp till huset och där satt min rumskompis och hennes hund, och vi började prata. Och prata och prata. Där är vi nu.

Sedan God natt.