Det jävliga livet /erviluca

Vem/vilka försöker vi lura?!?

Oss själva??

Livet är inte så jävla enkelt och ”tralalalalaaaaaa!”.

I denna tid håller vi på med att ”Fånga Dagen” och ”Tänka Positivt” och ”Se Möjligheterna” och ”Leva i Nuet” och ”tralalalalaaaaaa!”.

Men Det Svarta då? Sorgen? Ledsamheterna? Ilskan? Svårigheterna? Skiten och Eländet? ”Helvetes-jävla-skit-känslorna”? Får dom ens finnas?

Det ska vara ROLIGT och SPÄNNANDE och FANTASTISKT att vara barn och ung och hela fadderullan! Men när det känns SKIT och PISS och BLÄ då? Utan att man ens har något egentligt att skylla på….vad händer då?

”Får” barn och ungdomar ens känna sorg och ilska utan att känna skuld samtidigt? Eller vuxna med, för den delen?

Är Normala ”negativa”/svarta känslor förbjudna nuförtiden? MÅSTE vi hitta ”det positiva” i allt? Mitt i det! ?

Förhoppningsvis kan vi lära oss se ”ljuset längst bort i tunneln”, men när vi är mitt i tunneln borde vi få treva oss fram i mörkret, och känna sorg och elände, utan att bli skuldbelagda och tro att det är FEL på oss!

Jag vill själv någonstans att mina söner ska vara ”ständigt lyckliga”, men jag inser med mitt intellekt att SÅNT ÄR INTE LIVET!

Livet är fullt av sorg, kämpande, elände, svårigheter, ilska OCKSÅ! För HUUUR ska vi kunna känna LYCKA utan SORG?

Och huuuur ska vi kunna känna KÄRLEK utan HAT?

Och huuuur ska vi kunna SKRATTA om vi inte GRÅTER?

Så vi behöver inte BARA ”tänka positivt” eller ”se ljuset” eller ”fånga dagen” – vissa dagar vill man helt enkelt inte fånga!

Och alla dagar i livet är inte ett Äventyr. Vissa dagar är bara transportsträckor – kanske en väntan på. Vad? Ja, det vet man inte alltid.

Ibland behöver bara TIDEN göra sitt, utan att vi gör något. Ibland behöver vi styra. Ibland vänta. Ibland sörja UTAN att ”se det positiva”. Ibland vara arga och sura, UTAN att mitt i skiten inse att man ”lär sej något”.

Ibland behöver man faktiskt bara härda ut.

Sånt är livet.

För OM man tror att man alltid måste fånga varje minut, ständigt vara lycklig och i alla situationer se Det Positiva, så är risken STOR att man tror att man är DEPRIMERAD och KONSTIG så fort man känner vanlig normal livsleda, är sur eller helt enkelt arg.