Dag 3 2016 /erviluca

Hostar, snorar och känner mej alldeles……..slut  …sjuk!

Det skorrar och låter i bröstkorgen, som om det bodde en liten motor där….ELLER kanske det är en spinnande katt: ”Rrrrrrr- rrrr- rrrr”, låter det.

Man blir så TRÖTT när man är…. sjuk….förkyld!

I alla fall när man är 50+. Givetvis inte lika sjuk och trött som en man, men ändå!

Fast jag VET ju att i ”övermorgon” är jag frisk igen. Och pigg som en nötkärna! Hur pigg nu en nötkärna kan vara…? Eller var det nötskrika?

Men det är en lögn. Jag blir inte pitt (ha ha ha! felskrivning, som får stå kvar) pigg som en nötkärna någonsin, ever again! Jag vet hur det känns, nämligen; När kroppen spritter och vill vill vill….springa, hoppa och DANSA runt! Så var det DÅ – nu är det NU. Sorgligt nog.

Det var en SKÖN känsla, den där pigga och ”vilja-springa-runt-och-hoppa-dansa-och-sjunga-högt”. Minns den så väl.

Minns hur det var att kunna springa upp för pulka-backen hundra gånger, åka ner i pulkan, och så springa upp igen. Minns hur det var att komma in i en dans-sal och dansa dansa dansa timme ut och timme in, utan att bli speciellt trött eller svettig.

Nu är det inte så.

Nu är det tvärtom.

Och jag är förkyld.

Men det går över.

Allt går över.

Sen dör man.

Slut.