Det kan tyckas löjligt att idag, i detta samhälle, som det ser ut just nu med människor som flyr ifrån krig, bombas, våldtas, torteras, skjuts ihjäl, hotas osv….att skriva om en egen liten rädsla.
Men så ser ju livet ut. Min lilla löjliga rädsla är verklig för mej. Den finns, och fortsätter existera, trots allt som är runtom. Men faktiskt tänkte jag på ovanstående igår när smärtan satte in: ”Hur gör dom (flyktingarna/dom fattiga i andra länder)? Hur står dom ut när dom får ont?” Så tänkte jag faktiskt.
Jag fick tandvärk iförrgår kväll. Tandvärken från Helvetet. Jag kunde inte gå eller stå eller tänka eller FUNGERA, för det gjorde så ONT! Inga tabletter hjälpte. Det enda som hjälpte lite lite grann var att stoppa tanden full av tandkräm. Då SVED/VÄRKTE det till så inihelvete några sekunder och sedan blev det bättre en stund. Så på detta sätt fördrev jag min natt, natten till igår. Jag googlade också tandläkare, och funderade på hur jag skulle överleva över huvud taget.
Jag har nämligen tandläkarskräck. Fast numera heter det ”TandVÅRDSrädsla”. Det är ju inte tandläkaren jag är rädd för – det är ju faktiskt ingreppen.
Fast inledningsvis var det TANDLÄKAREN som skapade denna rädsla. Tandläkare Ehnbom i Sala. Fuck you! Du har många vuxna barns tandläkarskräck på ditt samvete kan jag berätta. Det var en stor och burdus tandläkare på Folktandvården i Sala, som stoppade in sina håriga jättehänder i barnens mun, och som ilsket fräste åt en om man inte satt still. Ingen berättade för mej att jag skulle få en spruta i MUNNEN första gången jag skulle bedövas – det bara gjordes. Och på den tiden var jag MYCKET spruträdd. Så jag svimmade. Att svimma är rätt läskigt….
Nåja, för att göra en lång historia kort, så har jag efter det haft tandläkarskräck! Svår. Jag har gått i samtal – funkade inte. Hypnos – funkade inte (fast hon SA att jag var lätt att hypnotisera och att det funkade – men det gjorde inte det!) och slutligen sökte jag upp en tandläkare som sövde sina patienter. Hallelujah, vad skönt! Jag äääälskar att bli sövd! Är inte ett dugg rädd för det. Men den tandläkaren försvann efter ett par år, så då var jag tandläkarlös igen.
Efter det har jag väntat på att det ska göra ONT, så att jag TVINGAS gå till tandläkaren. Detta skedde igår, för andra gången i mitt liv. Första gången det hände är för ca 15 år sedan och då fick jag rotfylla. Det var en ”nära-döden-upplevelse”, men jag klarade det.
Igår åkte jag till folktandvården i Borlänge. Jag berättade att jag var livrädd. Tandläkare nuförtiden är väldigt snälla och försiktiga. Så var också hon. Sammanfattningsvis kan jag säga att det gick jättebra! Det gick så bra att jag kanske kanske kanske kommer att söka upp en tandläkare igen, UTAN att ha värk, för att fixa dom tänder där plomberna fallit ut. Kanske.
Det är ju dyrt också. Jävligt dyrt!
En tandvårdsrädd kollega sa att hon får en liten medicinmugg med medicin innan hon sätter sej i stolen. Sen minns hon ingenting förrän flera timmar senare när hon är hemma igen. DEN medicinen ska jag fråga efter nästa gång!
Igår, när jag var ute och gick med Milton, kände jag plötsligt en bit av Något i min mun. ”SHIT! Nu ramlade NYA plomben ut!” tänkte jag och blev ARG. Men så kände jag med tungan i munnen; Nähä! Det var en annan tand som gått itu. Shit!
Pust! Det är jobbigt att bli gammal….allt åldras juh!
Blä!
erviluca #mammatillfyrakillar 