Ett Facebookinlägg väcker ett minne i mej.
Jag var cirka 8 år och hemma hos Karin (som också var 8 år). Vi var i deras jättestora kök (förresten var ALLT jättestort när man var 8 år…. :P) och hon visade mej deras skafferi. Vi hade inget skafferi. Frågan är om jag ens sett ett skafferi! Man kunde gå in i det och så var det hyllor från golv till tak med mat och grejer överallt. MYCKET fascinerande för en liten 8-åring.
Det Karin ville visa mej var TÅRTAN. Troligen fyllde någon år. Jag minns inte. Men det stod en jättehärlig tårta där. Med grädde på, och jordgubbar, tror jag. På den tiden gillade jag inte ens grädde. Jag tyckte det var för ”tjockt i munnen”….
Karin tog en liten liten gräddklick på fingret och sa ”Smaka!”. Jag tvekade först, men smakade sedan en liten liten klick, så att det inte syntes …. Oj, vad gott det var! Att äta grädde med fingrarna var en ny upplevelse! Vi tog lite till och lite till….
….glömde liksom bort att man inte får, eller fick!
För det var ju så GOTT!
Vi grävde oss in i tårtan med händerna och åt och åt! Det gick inte att stoppa och att man inte fick, var bortblåst. Förresten hade ingen sagt att vi inte fick. Ingen hade sagt något….
Men EFTERÅT fick vi veta att vi levde.
Karins mamma var mäkta arg!
Och hon var ganska skräckinjagande. Säkert fick Karin något hemskt straff – som att gå och lägga sej utan middag eller nåt sånt.
Min mamma körde inte med straff…. 😉
Jag tyckte säkert det var jätteläskigt att bli utskälld. Jag minns faktiskt inte.
Jag minns bara att det var den godaste tårtan jag ätit, och i minnet sitter det inpräntat:
ATT ÄTA TÅRTA MED HÄNDERNA ÄR JÄTTEGOTT!
erviluca #mammatillfyrakillar 