Tankar en oktoberdag 2015/erviluca

Man SKA säga att man inte vill ändra något i sin bakgrund/historia, och man SKA känna att allt man gjort varit bra och att man inte ångrar något….

….men ibland tänker jag ändå att ”Jag borde ha…..” (…eller ”Jag borde inte ha….”)

Jag borde…:

• ha tänkt efter före många gånger
• inte haft så bråttom
• inte hoppat på ALLA tåg som gick…
• ibland låtit Tiden fått verka – istället för att Skapa Förändringen själv. På studs, och på Känsla.

Det verkar som om det är rätt bra ändå att tänka först, planera sedan och därefter agera – i alla fall ibland – och att vänta ut skit och piss och se om det blir bättre av sej själv – ”på andra sidan”….eller att ibland i livet bara stå ut, och se tiden ann. Fast det har jag ju också gjort. Faktiskt.

Ibland bara BLIR livet.

Och en sak är jag rätt säker på: ”Det blir som det blir”.

NÄr man är Ung har man Hela Livet framför sej och man TROR att ”Jag ska minsann inte….” eller ”Jag ska först…..och sen ska jag….”……

…… och: ”….om jag någonsin gifter mej/köper hus/får barn så ska jag…..” eller ”Jag ska minsann bli Något Stort och tjäna massor av pengar/åka runt hela världen/vara snäll mot mina barn/vara världens bästa mamma/pappa…..”

…och så står man där och Livet liksom bara kom, och var, och gick, utan att man fattade att man var mitt i det hela tiden!

Och fast man fortfarande är där – i livet – så är det som om det ändå kommer att ske ”i morgon”, eller som om det ”skedde igår”, men man fattade det inte – då!

Jag hade väldigt bråttom och ville LEVA IDAG hela tiden….Men också väldigt mycket ”….i morgon kommer det/vi/dom/allt att……”.

Och jag kan inte låta bli att förundras över dom som kanske aldrig ens fick välja själva. Till exempel den thailändska kvinnan jag träffade som fick sig tilldelad sin första make, fick tre barn med honom, men det blev inget bra äktenskap (berättade hon)….och jag undrar i mitt stilla sinne hur det är att ha sex med någon man inte älskar….vilket många många utsätts för dagligen….

Hon skilde sej och blev sedan ”infångad” av en svensk man och flyttade till Sverige flera år senare. Hon berättade att familjen levde så fattigt i hennes hemland så att hon fick ta på sej att rädda familjen, via denna man.

”Nej, jag älskar honom inte. Men han är snäll och generös…”, berättar hon.

Tänk att om och om igen ”offra sej” för att ”det ska vara så” eller för att ”traditionen säger så” eller helt enkelt för att överleva.

Och här går jag och tänker att jag kanske borde ha valt annorlunda eftersom det hade påverkat mina söners liv på ett annat sätt….och mitt med för den delen.

Men grejen är ju att TROTS att jag är KVINNA har jag fått göra helt egna val livet igenom, och det har jag gjort – med råge!

Oj, vad jag gjort Egna Val…rakt av och rakt igenom! Många gånger har jag inte ens bett om råd. ”Kan själv!” Liksom.

Så jag har bara mej själv att skylla. Rakt igenom. Typ.

Och det tjänar ingenting till att ångra sej, för det förändrar ju inget.

Det är som det är och det blir som det blir!

Det kanske räcker. För vissa.

Inte för mej, för jag är ”bortskämd” – född och uppvuxen i Sverige och har fått lära mej att vi är jämställda och att jag har en massa rättigheter. Säkert 90% av världens kvinnor har aldrig ens fått tänka sina egna tankar, eller känna sina egna känslor.

Blir man mer ödmjuk då? Eller mer bitter? Eller mer lydig?

Eller lite gott och blandat?

Eller så blir man som man blir, när man gör som man gör.