Månadsarkiv: januari 2014

Lite lördagstankar…. /erviluca

Allt och inget.

Ja och nej.

Svart och vitt.

God och ond.

Snäll och elak.

Hungrig och mätt.

Oj, vad jag är duktig på motsatser!

Så här är det:

Jag sitter och funderar på….livet, på mej själv och hur det ÄR med allting. Och så tänker jag såna där tankar man ”ska” tänka om att man ska ”fånga dagen/tiden/nuet, njuta av dagen och tänka positivt, tycka om sej själv, tycka om andra, vända andra kinden till, vara tacksam över det man har” bla bla bla…

Och så VILL jag ”vara sån” och ”tänka så” och alltihop. Och det gör jag. Ibland. Fläckvis. Eller ibland låååånga duktiga stunder. Ibland kanske hela dagar, beroende på vad Livet serverar mej…Nej, oj nu blev det fel! Livet ”serverar” inte, enligt att Goda Tankar, utan jag styr mitt liv själv så att jag styr det dit där allt blir så ”rätt”, och OM det blir ”fel” så blir det inte fel, utan det är bara jag som LÅTER mina tankar tänka fel. Och när jag blir ledsen, VÄLJER jag att bli ledsen, för jag skulle kunna välja att bli glad istället. Likadant när man blir ARG – då VÄLJER man den känslan.

När jag tänker efter är det som om det förväntas av alla ”godhets-tänkare” (inklusive mej själv, ibland) att man är någon slags robot som klickar på knappen ”Snäll, god och glad” hela tiden och liksom bara rullar igenom ondska, ilska och alla andra ”negativa” känslor (som jag ju VET behövs….).

*suckar*

Gud, så snurrigt!

Själv nästan ”uppmuntrar” jag folk att gråta när jag träffar dom, i jobbet. För då ”lossnar” något och man kommer liksom vidare i sina samtal. Sitter ”folk” och ”håller igen” så kommer man inte förbi ”spärren” liksom, så jag säger ”Gråååååt! Gråååååt! Bli ARG du! Det är skönt!”, men så kan jag hålla på och stoppa mej själv i andra sammanhang.

HerreGud!

Sen ska man ju ”vara-sej-själv” och ”njuta-av-livet” för ”du-har-bara-ett” osv etc mm.

Men om man sitter i rännstenen, ensam och sliten, och har supit bort sitt liv, hur lätt är det då att ”fånga dagen” eller bara njuta av den?

Eller om man just blivit lämnad av sin man/fru för någon annan, och både hat-älskar sin man/fru och hatar Den Nya….eller om ens barn blivit sjukt i en svår sjukdom?

Eller om man lever i ensamhet och hittar ingen väg ut? Eller om man lever med en partner som man egentligen tycker är skitjobbig men man orkar inte skiljas, för man inser att ”gräset är inte grönare” någonstans?

Eller om man vill gå ner i vikt, men dom senaste 246 försöken har gått åt helvete, och man tycker att ens egen kropp är äcklig och ful, men man orkar inte försöka igen?

Eller om det värker och värker och värker i alla leder eller i huvudet eller någonannanstans i kroppen, jämt jämt jämt….och inga värkmediciner hjälper, hur blir det då med att fånga dagar och leva i nuet?

Eller om man väldigt väldigt gärna vill ha barn, har insett att man inte kan bli gravid, man har inte råd att adoptera och vet att man inte skulle bli godkänd ändå av olika anledningar, och ens man/fru KAN bli gravid, men det är just du som är ”felet”….? Hur fångar man dagen då?

Eller om man vill vara God och Snäll jämt, men känner sådan ilska över det jävla livet som blivit så skitfel….?

Eller om man älskar att dansa, eller sjunga, men ingen annan tycker att man är bra nog, fast man helst i hela världen skulle vilja bli musikalartist?

Alla som rest sej från skit och elände till att bli jättebra och duktiga är ju fantastiska, förstås, men dom andra då? Dom som inte har rest sej från skit och elände – får dom skylla sej själva?

Alla som haft missbrukande eller elaka föräldrar när de växte upp, och därmed mått dåligt hela uppväxten och inte har fått någon grund att stå på….Bara för att 5 utav 100 såna barn klarat sej ändå ( s k maskrosbarn), måste det göra att dom som inte klarade sej bra, kan skylla sej själva, eller borde bita ihop och kämpa?

Eller?

Jepp, det var dagens små lätta funderingar.

Nu ska jag diska 4 dagars disk, för VEM har bestämt att man måste diska varje dag?!?

Man borde inte få vara ledig…./erviluca

…för man blir ju så trött av det!

Det jobbiga med att vara ledig är att man ska börja jobba sen, och det är så jobbigt. Att börja alltså. Sen vänjer man sej oftast. Och börjar se fram emot att vara ledig igen….

Grejen är bara att jag är så trött nu igen.

Så himla trött.

Jag satt nästan och somnade på jobbet idag.

För att jag varit ledig.

Troligen.

Eller så är det för att jag sovit i lilla sängen i vardagsrummet i två veckor, och blivit väckt stup i kvarten av Minsting som frågat saker bara rätt ut mitt i natten, och då är jag en sån tyyyypisk mamma som vaknar på 2 sekunder och svarar direkt, klart och tydligt, och somnar sedan om (som tur är).  Men det blir ganska ”ryckig” sömn.

Men dom sista nätterna på ledigheten fick jag inte till det med sömnen riktigt. Jag kunde helt enkelt inte somna, och då blir jag så förundrad. För somna lärde jag mej ju the hard way när barnen var små: Äldste sonen hade kolik, Storing och Mellan vaknade av och till på nätterna de första åren och lilla stora Minsting hade också kolik, så på den tiden sov jag knappt alls. De få minuter/dygn jag fick/kunde lägga huvudet på en kudde/fot/golv/tegelsten så somnade jag direkt och sov intensivt. Fort och fel. Nej, fort och intensivt.

Men Minsting trollade fram en APP ur min mobil häromkvällen och via den kunde man lyssna på ”fall-asleep-sounds”, tex surrande fläkt, blåsande hårtork, regn med eller utan åska etc. Jag blev helt fascinerad! Och sen ville jag ha regnljudet på, och det funkade! Jag somnade.

Jag tror min hjärna blev lite skadad dom där åren när barnen var små och allt gick i 180 knutar, jag sov ryckigt och bara lite här och där, samt att jag lämnade och hämtade på dagis med ett stresspåslag på 5368 milrograt, fixade allt med barnen, cyklade med tre barn på cykeln (2 i cykelvagn och 1 på pakethållaren) samt hade fyra fulla matkassar på styret….lagade mat med högerhanden och löste konflikter med vänsterhanden….

…och HerreGuuuud! Huuuuuur överlevde jag småbarnsåren?

Gjorde jag det?

Med kraschade hjärnceller.

Nu ska dom här kraschade hjärncellerna få sova lite. Dom har mycket att ta igen och många hål att laga. 

Jag är mest och värst /erviluca

 

Det känns som om Livet startade med mej, på något sätt. Så det är liksom MOI som startade människoarten på något vis. Storhetsvansinne? Jag? Näe. Mer fakta. Intuitiv fakta.

När mina söner får barn är det som om det var Jag som Började Allt, och det känns så stort. Frågan är om jag inte kommer att gå under av kärlek, och såna känslor, när barnbarnen föds….risken finns….

För när jag träffar alla mina söner tillsammans nuförtiden, så är det så fantastiskt så att det nästan inte finns känslor för det. Det finns inte ord för hur fantastiska jag tycker att dom är! Och det är jag som GJORT dom! Det är så otroligt!

Ja, ja, ja det behövdes en liten spermie till var och en, men sen var det jag jag jag. Hela tiden. Och med Äldste Sonen var det faktiskt jag jag jag nästan 100 % i 10 år, som fixade, uppfostrade och donade och höll på.

Ja, ja, ja, barn är 50% genetiskt mamman och 50% pappan och båda är lika viktiga. *suckar*

Och det ”predikar” jag i min andra blogg.

Men nu är det här min privata, och helt egoistiska, blogg och då får jag skriva och känna vad jag vill utan att vare sej vara klok eller vettig.

Och det är så skööönt!

Det finns ingen i hela världen som älskar sina barn så mycket som jag älskar mina barn! Och det finns ingen i hela världen som fått så fantastiska söner som jag.

Victors födelsedagsmiddag 13-09-08 030

Tänk er: FYRA STYCKEN. Perfekta!

HerreGud!

Nu kan jag inte gå och lägga mej och sova, bara för att jag är så upprymd!

Och dom är  inte bara vackra och kloka. Dom är snälla och schyssta och vettiga och helt….underbara. Också!

Puh!

Storhetsvansinne? MOI?

Näe.

Idag ska jag inte sitta vid datorn alls, nästan. Storing fyller år! /erviluca

Idag ska jag INTE sitta vid datorn och skriva för jag ska:

-Plocka undan gardinerna, blusen, t-shirten, strumporna, tidningarna, pyjamasen, filten och överkastet jag lagt på soffan.

– Rensa köksbordet från tom toarulle, tidningar, grythandskar, kökshanddukar, plastburkar och ljushållare.

– Gå ut med hundarna (långpromenad eller kort promenad? Hmmmmm….).

– Köpa läsk.

– Plocka upp bollar, tuggben, tomma kartonger (från stjärnor och juleljus) och strumpor från golvet.

Rent är det iallafall, för jag  dammsög och tvättade golven häromdagen. Men stökigt är det nästan jämt. Jag lägger saker överallt och ingenstans – jämt! Ajjabajja mej!

– Väcka Mellan och Minsting. Minsting är svårast – honom måste man muta med subways, eller hoppa på. Nej, jag har inte prövat att spruta vatten på honom (tycker det är taskigt, nämligen….men hamnar kanske där till slut…).

– Duscha (och då är det inte bara att duscha, utan tvåla in, schamponera, torka mej, smörja in mej, sminka mej, torka och fixa håret ….puh! Det är ju ett helt jävla företag för en Quinna!).

Jag minns när Stenis sa att han skulle duscha och att det skulle ta 5 minuter. ”Ha!” tänkte jag första gången. Sen tänkte jag aldrig mer ”Ha!”, för det tog faktiskt 5 minuter. *imponerad*

När allt ovanstående är gjort ska klockan vara 15.00 och då kommer ALLA mina söner (ja, två är redan här…) och vi ska fira att STORING FYLLER 19 ÅR IDAG!! WOHHOOOOO! Klackarna i taket och huvet i golvet!

Lucas 4 år i närbild 3Fiona 30 augusti 2012 011

4 år ”igår” – 19 år idag!

Unbelivable!

Nä, nu måste jag skynda mej!

Hej!

Jävla www.spedd8.com! Och förresten kan hela jävla världen dra åt helvete! /erviluca

Ibland blir jag bara sådär lite diffust ARG på olika saker. Eller inte ”diffust” arg, utan mer bara ARG! Och inte lite. Mycket!

Vissa dagar har jag lust att skälla ut ”vem-som-helst” –  sådär lite random bara.

Idag kände jag plötsligt bah: ”GRRRRRRRRRRRRRRR!”

Jag blir så jävla arg på:

www.spedd8.se . Fy faan! Jag upptäckte deras otroligt larviga och ojämlika åldersfördelning för några år sedan, och skrev då till dem och ifrågasatte detta. Jag fick ett trevligt, men larvligt, svar tillbaka – typ att ”folk vill ha det så”. Då är jag inte ”folk” för JAG vill inte ha det så! Jag har aldrig gått på någon speed-dating, och kommer aldrig att göra det heller (!) MEN det retar GALLFEBER på mej att DOM har bestämt att kvinnor SKA vara yngre än män, och tvärtom! Kan man anmäla till JÄMO, tro?

FY FAAN! *slänger speedd8 i soptunnan*

– Alla som ”skäller ut” mej någon, innan dom ens försökt ”be snällt”.

FY FAAN! *slänger skäll-ut:are i soptunnan*

– Alla som inte förstår hur det är att gå i Någon Annans Skor, men TROR att dom förstår.

Exklusive mej själv. För när jag förstååår, förstår jag. Så det så!

Håll käften!

FY FAAN! *slänger förståsigpåare i soptunnan*

– ALLA som gör MITT LIV sämre.

FY FAAN! *slänger er i soptunnan*

– Alla som tycker illa om någon utan att KÄNNA den, och som skriver elaka saker om personer utan att veta VEM den är osv….(tex såna som ”hatar” Justin Bieber, fast dom inte känner honom)

FYFAAN! *slänger alla dumma personer i soptunnan*

– Alla som hatar.

FY FAAN! *slänger alla som hatar i soptunnan*

– Alla som tror att dom är förmer än andra.

FY FAAN! *slänger dom i soptunnan*

– ALLA som inte fattar att det BARA handlar om TUR eller OTUR var vi fötts och vilka vi blivit – inte att det skulle vara några slags bättre eller sämre människor.

FY FAAN! *slänger alla såna i soptunnan*

Äsch! Idag kan faktiskt alla i hela jävla världen dra åt helvete en stund.

Blä!

*tänker*

Näe, förresten. Jag slänger BARA www.spedd8.com i soptunnan, för Bert (visst hette han så??) Sverker slängde väl bara EN sak i soptunnan varje gång, va? Och just nu vill jag vara som Bert. Sverker.

Fast argare.

………………………………………………………………………………………………………………………………….

Fotnot:
Det är jävligt synd om mej, för jag sov dåligt i natt och drömde väldigt konstiga saker, och vaknade hela tiden och hade ONT i hela kroppen, och speciellt i huvudet, så nu har väl en huvudvärksperiod börjat igen, och dessutom har jag ont i halsen och handen och magen och och och…. …och så kommer säkert 2014 bli ett skitår, och jag vill faktiskt älska någon och bli älskad och det kommer förmodligen aldrig att ske och dessutom är min laptop för jävligt dålig och seg och långsam hoppar hit och dit och byter rader och ändrar och är skitjobbig, och dessutom är det en massa saker till som är skitjobbiga och tråkiga i mitt liv och jag har inte lust att känna någon som helst tacksamhet över någonting, för allt är bara skit och dessutom ska jag gå och lägga mej och dra något gammalt över huvudet på mej själv, fast inte ens det går ju, för hundarna måste ut och mat måste lagas och och och….

 

Tandfen, Nyårslöften och Pessimister /erviluca

 

Ibland har jag haft ett par nyårslöften, som jag tyckt varit rätt så realistiska, ibland har jag haft flera nyårslöften, där kanske inte alla varit realistiska (men dock att jag VELAT saker och ting….minns inte riktigt hur det varit…)….I flera år avstod jag från nyårslöften, eftersom jag nästan aldrig infriade mina löften. Man kan säga att jag svek mej själv, och för att sluta med detta, hade jag inga nyårslöften ett tag.

Nu ska jag köra något nytt. Igen. Jag ska ge en hel massa nyårslöften – sånt som jag vill kunna göra och/eller genomföra, och sånt som är nätintill omöjligt, men ”man-kan-väl-alltid-önska/drömma”….typ.

Jag såg just den fantastiska filmen ”Tandfen” (”Tooth fairy”) och blev inspirerad av att vilja våga drömma. Ja, såna filmer är ”magiska” och ja, jag gillar såna där barnfilmer där hjälten förvandlas till tandfe och blir kär i en singel-mamma, som är klok och förståndig, men ensam, och så kommer den där buffliga hockeyspelaren som är ”värsta realisten” (en boooring sådan) och så får han ett straff – att bli förvandlad till tandfe – och sen såsmåningom förstår han vikten av att vara god och kärleksfull och ha drömmar – och sen får han den kloka singelmamman med sina fina och söta barn, och i slutscenen friar han till henne och sen levde dom lyckliga i alla sina dagar.

Och då vill jag LEVA I FILMEN. *suckar över den jävla verkligheten*

Nåja.

Filmen gav mej inspiration till mina nyårslöften. Here they come:

Jag ska bidra till Världsfreden på något sätt. Hur vet jag inte. Men jag ska. Jag ska också hjälpa till så att alla barn i hela världen får det bättre. Och alla kvinnor. Jag ska motverka kvinnlig omskärelse och misshandel, samt att kvinnor är ”andraklassensmedborgare” i många länder, speciellt i muslimska samhällen (av vad jag förstår). På något sätt ska jag bidra med att detta ska upphöra. Jag ska hjälpa till så att flyktingar som kommer till Sverige får rätt hjälp så att dom inte far illa av sina minnen här i fredliga Sverige.

Jag ska bli bättre på att vara tacksam för det jag har, och uppskatta det. Jag ska uppskatta mej själv och mina nära och kära mer. Och träffa min mamma mer. Jag ska förstå hundhatare bättre, men ändå fortsätta älska mina och andras hundar.

Jag ska bli en bättre mamma, som engagerar mej mer i mina barn och deras intressen och jag ska också bli bättre på att ställa krav på mina söner, tex med att hjälpa till hemma. Jag ska göra ett schema som gör att vi hjälps åt hemma mer. Och det schemat ska jag vara stenhård med att genomföra.

Jag ska bli bättre på att ställa krav på mina hundar, speciellt Fiona. Cesar Millan säger: ”1. Disciplin 2. Exersice 3. Love. Och jag är nog lite mer sådär ”Love-and-Exersice” and a little bit disciplin, on the side. Men nu ska jag rycka upp mej. Med början, i morgon. Eller kanske idag.

Jag ska försöka lära mej tycka det är roligt att laga mat. Och bli mer engagerad i det. Planera. Jag ska laga god och nyttig mat med många ingredienser och mycket grönsaker och sallader och grejer. Inga halvfabrikat.

Jag ska träna mer. Typ varje dag. Något. Vadsomhelst. Bara för att ”man” mår bättre då.

Jag ska bjuda hem folk. Iallafall en gång.

Jag ska vara mer planerande och organiserande vad gäller allt.

Jag ska bli mer engagerad i Världshändelser. Och komma ihåg dom. Och annat.

Jag ska fokusera utåt – på Andra – på Behövande. Kanske engagera mej i någon Förening, och kanske volontärarbete. Om jag hinner.

Jag SKA skriva färdigt två böcker. En behöver jag bara skriva om slutet på (och det SKA vara färdigt innan januari månads utgång! SKA!).

Såja.

Nu kom jag av mej lite, pga Willy Wonka….

Nåja.

Det var en bra början på alla nyårslöften, som ska brytas, iallafall.

Eller som Pessimister brukar säga:

”Jag utgår från att allt kommer att gå åt helvete, och inte fungera, så blir jag inte besviken iallafall, och om EN sak kommer att fungera blir jag glad.”

PS. Som f d Optimist ska jag också bli Pessimist pga att jag tror att det är ”enklare” – En Tacksam Pessimist. DS.