RSS Flöde

Jul-skol-avslutning numero 35

Postat den

 

Härdade och trötta står vi ute och fryser tårna av oss på jul-skolavslutning nummer 35 (för min del).

MEN jag vill bara uppmärksamma er alla då på att jag har diagnostiserat mej själv med dyskalkyli, så det där med ”35” kan vara både ”25” och ”45”…typ. MÅNGA skolavslutningar är det iallafall.

Stackars lilla Jättestora, och långa (!), Minsting, som nu vuxit om Storing OCH Äldste Sonen, som är min fjärde son (alltså inte Äldste sonen, utan Minsting. Är min fjärde son, alltså. Sin pappas tredje son dock – rätt ska vara rätt).

Med son nr 1 var jag Vaken, Superpigg och Aktiv, Superengagerad och PÅ, och jag kunde inte förståååå dom ”trötta” och ”uttråkade” föräldrarna som dök upp på skolavslutningar och föräldramöten.

Med son nr 2 var jag också Pigg och Aktiv och Engagerad, men inte lika PÅ, för då hade jag son nr 3 också, och det blev rätt stressigt att hinna med alla möten hit och dit – speciellt när man är med i ett föräldrakooperativt dagis och ska både laga mat och städa, och jobba heltid och ha barn hemma och ute och överallt. Tjohej, vad trött jag blev!

Stackars lilla stora son nr 4 = Minsting. Han har alltid bara fått ”hänga med på en höft” och med honom har jag alltid tänkt; ”Tja dom andra blev ju rätt bra, så det blir väl den här också….” och så har jag låtit bli att oroa mej, och kanske inte orkat säga ifrån på samma sätt som med dom andra, och förresten har han varit väldigt ”smidig”, lättsam och ”enkel”, och  så har jag struntat i om han inte velat borsta tänderna ibland, och gäspat när han inte velat läsa läxan. Typ.

 

Men nu stod vi alltså där på den 45:e julskolavslutningen, och sträckte inte ens på halsarna för att försöka se bättre, utan stod längst bak bland föräldrarna och småpratade, och hade lite småtrevligt, och väntade mest på att det skulle ta slut.

Samtidigt FÖRUNDRADE jag mej över att alla växer så in i helvete! HerreGud! Nyss var Minstings klasskamrater småbarn, men nu är dom små damer, urläckra tjejer och klumpiga tonårskillar! Och deras föräldrar har fått fler rynkor och bredare käkar, och ser ”lite mättare” ut. Typ. Vad hände?! 

 

Så här var det inte ”förritiden”. Förritiden var barn barn Hela Tiden, och vuxna var vuxna och såg ungefär likadana ut allihop och alla hade nästan en och samma ålder hela tiden. Dom höll liksom inte på och förändrade sej hela tiden….av vad jag minns iallafall.

Det var bättre förr, när jag var barn, helt enkelt. Då gick tiden mycket långsammare och alla blev inte så förändrade så fort!

Nu måste jag vila efter julskolavslutningens Tidschock.

 

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar, familjeterapeut och Barnombud. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Hahaha! Jag har bara en. Och jag var ung!

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: