Månadsarkiv: maj 2012

Jag står i kassan på ICA och  ska betala med dom pengar jag har i plånboken. Kortet är spärrat, eftersom det är ”kapat”, så jag handlar några få varor för den sista femtilappen i plånboken. Men jag tror att jag har lite mer pengar….för i småpengafacket ligger en liten hög oidentifierade mynt som jag får ihop till 12 kr.

”Tian” ramlar rakt igenom myntapparaten och jag inser att det inte är en tia. Eftersom jag glömt glasögonen Någonannanstans, så ser jag inte själv vad det är jag stoppat i apparaten, så jag frågar killen som står bakom mej. Han konstaterar att det INTE är en tia iallafall.

-”OJ! Då fattas det tio kronor för mej!” säger jag till kassakillen.

-”Hur mycket behöver du?” frågar den UNGA (ca 14  år) killen bakom mej, och stirrar ner i sin egen hand där hans pengar ligger.

-”Det fattas tio kronor”, säger jag.

Killen tittar i sin hand igen och skakar på huvudet.

 Jag bestämmer mej för att lämna tillbaka en vara, och betalar sedan.

Sen vänder jag mej till killen bakom mej och säger;

-”Men tack iallafall! Det var urgulligt att du ville hjälpa!”

Sen bubblar det av glädje i hela mej på vägen hem, för att denna unga tonåring, med sin troligtvis usla ekonomi (veckopeng?) ville hjälpa mej!

Ibland är det verkligen Tanken som räknas.

Det är inte bara du

som gör det

inte bara jag

det är det som sker

emellan

Det är inte bara du

och inte bara jag

det är både du

och jag

som skapar

det som händer

mellan oss

Om man ger något gott

och det tas emot som

något katten släpat in

Är det då givaren

eller mottagaren

som ska

stå till svars?

Om jag ger dig kärlek

och du tar emot det som hat

eller du ger mej kärlek

och jag ser det inte

Vems är då ansvaret

att det blev så fel?

I ensamhet blir det enkelt

man bestämmer själv

I tvåsamhet skapas relationen

där missförstånd kan uppstå

I grupper tolkar man varandra

utifrån sina egna upplevelser

och minnen

Man skulle önska

att det var lätt

Här sitter jag och morrar.

Jag åkte hem från jobbet till klockan 10 idag, för då skulle min tvättmaskin komma, och jag skulle få den installerad också. ”Tjohooo!” liksom. Äntligen! Det tog ”bara” 14 dagar från beställningen tills den kom, trodde jag (!).

Den kanske har varit på Sight Seeing i Sverige under tiden…Vad vet jag vad en tvättmaskin gör från att den blir beställd och betald, tills den får komma till sitt nya hem….

Jag bokade tiden i telefonen med en stycken ”Christer” igår. ”Mellan klockan 10 och 12”, sa han.

Kom det någon? Nope. Njet. Nada tvättmaskin.

Däremot ringde underbara Jonas från Handelsbanken i Sala och berättade att mitt kontokort blivit ”kapat”.

”Eeeeeh…va?!?”

-”Köpte du en resa för 4500 kr via SJ igår? Köpte du XXXX för 3000 kr i förrgår och XXX för 4300 kr??”

-”Näe!”

Men åååååå!

Jonas skulle ”fixa lite” och jag ska gå till Handelsbanken i Åkersberga och be dom ”reklamera” mitt kort. Sen vet jag inte vad som händer, och jag ORKAR BARA INTE!

Snälla Tjuven: Ska du stjäla från någon så är inte JAG rätt person!!! Stjäl från någon RIK sate istället! Jag har det tufft nog som det är!

Blä!

När sånt här händer FÅR man morra. Eller hur?

Vi människor är i grund och botten väldigt lika, men ändå olika – unika.

Våra grundkänslor, och våra grundläggande behov, är rätt lika, och vi utvecklas utifrån den miljö vi växer upp i, men vi är också väldigt olika.

Jag är fascinerad av Människor över huvud taget. Jag kan komma på mej själv med att bara stå och betrakta skeenden mellan människor, kroppsspråk och beteenden – speciellt hos barn.

Egentligen kanske jag skulle blivit någon slags forskare, som bara satt och glodde på barn, och skrev och antecknade vad dom sa och gjorde, för att sen komma fram till The Big Thing, liksom….

Barn är så Genuina, vi vuxna lite mer ”tillrättalagda”.

Nåja.

Vi känner olika starkt och uttrycker oss olika kraftfullt: ”Mycket” för den ena betyder MYCKET, och används sällan som uttryck i dennes liv, medan ”mycket” för någon annan används dagligen  och känns också så – inuti.

När Anton Hysén rätt nyligen uttalade i ”Let´s Dance” att han aldrig varit kär, och därför hade svårt att uttrycka känslan i dans, blev hans danspartner, Sigrid, lite ställd: ”Han har ALDRIG varit KÄR!!?” utbrast hon förvånat framför kameran.

Och jag måste säga att jag blir lika förvånad jag. Själv upplevde jag mina första starka ”kärlekskänslor” (som jag också minns – styrkan i känslorna, alltså) när jag  var i 5-6-årsåldern, då jag ”förlovade” mej med Per i Örnsköldsvik. Han gav mej en silverring med en elefant på.

Vi är fortfarande förlovade, för ingen bröt någonsin förlovningen! Jag flyttade helt enkelt.

Därefter har jag varit kär och förälskad otroooligt många gånger – bubblande lycka, dansande fjärilar i magen! MÅNGA gånger.

Därför blir jag så FASCINERAD och förundrad över människor som säger ”jag har aldrig varit kär/förälskad”…Hur lyckas man INTE bli det, liksom?

”Kärleken består, men föremålen växlar”, har iallafall stämt i MITT liv.

Hur är det för dej? När blev du förälskad första gången och var du, som jag, lite småförälskad hela grundskolan, i olika killar/tjejer, eller är du mer som Anton Hysén?

När ABBA vann med Waterloo, så grät jag av lycka! Hjärtat slog hårt och jag var sååå stolt över att vara svensk! Jag tyckte nästan att det var JAG som vunnit, på något sätt. Då var jag….*räknar*….15 år.

När Bröderna Herrey vann blev jag också glad, för jag tyckte låten var jättehärlig och att Richard Herrey var skitsnygg. Det pirrade i hjärtat och jag blev kanske lite glansögd, men jag grät inte. Stolt var jag iallafall.

När Carola vann, var det ju väldigt speciellt! Ingen annan hade kunnat vinna. Hon var bara ”outstanding”. Jag var stolt och glad, men det var liksom HON som vann. Inte jag.

När hon den där duktiga sångerskan vann…hon….hm…vanligt namn och sedan har hon bytt till ett efternamn som får mej att tänka på Italien och däck…Michelin…näe! Picasso? Näe….Äh! Hon iallafall, då blev jag också jätteglad. Men ögat förblev torrt. Och jag tänkte att det kanske berodde en del på att hon hade så sexig klänning/tröja (!). Bra röst också, men att vinna med en ”dansbandslåt”? Konstigt, också.

När jag googlar efter bilder ser jag att hon heter Charlotte Perelli (visst är det lite likt ”michelin-däck”?? *harkel*)

Nåja.

I förrgår vann Loreen. Jag måtte ha blivit gammal härdad, för jag tyckte bara det var ”jätte-trevligt” , och blev ”lite glad” …men ögonen var snustorra, och det bubblade inte ens inuti. Jag tyckte att ”vi i Sverige är bra” och jag kände mej lite stolt som svensk, men tänkte att ”nåja, nästa år vinner någon annan” och ” i morgon är en annan dag” …

Men jag sa också till Storing: ”Jaha, då blir det Schlagerfestival i SVERIGE nästa år! Då vill jag gå på den! På riktigt!”

”Ja me!!” sa han

Dagen därpå sa han:

-”Mamma, du måste nog beställa biljetter till Schlagerfestivalen redan, för dom kommer nog att gå åt direkt!”

-”Eeeeeh…Hon vann IGÅR! Sverige vet inte ens VAR i Sverige Schlagerfestivalen ska vara….och dom sa på TV att hockey-EM eller nåt sånt är samtidigt….så det kanske inte ens blir i Stockholm!”

-”Då får dom spela hockey någonannanstans!” bestämde Storing myndigt.

Så nu vet ni det.

Eurovisions-schlagerfestivalen blir i Stockholm.

Några vet jag. Några som berättat det. Och troligen dom som ”följer” mej här…”Prenumererar”, liksom…Det är kul! Och jag blir glad!

Sen tittar jag på statistiken: I snitt är det mellan 150 och 200 personer (och vissa dagar uppåt 300!) som läser min blogg varje dag…men det kan ju också vara 10 personer som hoppar in på min blogg 15 gånger varje dag…Vad vet jag?!

Sen läser jag vidare i statistiken att det är folk från andra länder också, som ibland läser min blogg: Någon från Tyskland, från HongKong, Peru, Libanon, Uganda, Brasilien, Australien, Finland, England och Indien.

”Hello you!” (fast det KAN ju vara svenskar som faktiskt bor/vistas där!).

F A S C I N E R A N D E !

Tänk att lilla jag har fått uppleva allt ifrån att man bara hade EN telefon i hemmet, EN svartvit TV med EN kanal…..

….. till att alla har varsin telefon, flera TV-apparater med färg (!) och dessutom kan man ”prata med” människor som man inte känner (!) över hela världen närsomhelst och lite hursomhelst.

F A S C I N E R A N D E !

Och hur det går till fattar jag absolut inte! Bara ATT det går!

Det är lite som trolleri!

Faktiskt!

Världen är förunderlig och jag är så glad och tacksam över att ha fått vara med i den här förvandlingen/utvecklingen.

Människor är FANTASTISKA!

Är det ens någon idé att försöka fantisera om Framtiden? Jag, som sa till Äldste sonen (när han var ca 12 år), att vi ALDRIG skulle ha någon dator i vårt hem…”för vad ska man ha en sån till??”….

Att vara liksom utanför

och inte kliva in

Att vara den som gör

ensamheten till sin

…………………………..

Att tro att alla andra är

tillsammans varje dag

Att vilja vara lite kär

och vara i ett lag

……………………………

Att ända välja ensamhet

och gömma sej i en grotta

Är det någon som vet

hur man ensamhet kan blotta

………………………….

Vill, vill inte, vill och vill ej

vill vara tillsammans, men inte med dej

Vill, vill inte, vill vara ifred

Vill vara ensam och vill vara med

……………………………………….

Att stå utanför gemenskap är inte helt lätt

är det fel för mej eller är det bara rätt

Vill vara ensam om du är dum

vill vara ensam om gemenskap är stum

………………………………….

Vill vara ensam om det gör ont att vara fler

om jag inte får vara jag och se det jag ser

Vill vara ifred, men om du är snäll

kan jag somna på din arm i kväll

……………………………….

Det handlar om tillit och svek och sånt där

om att ha blivit sviken när man varit kär

Om förtroenden och närhet och att bli godkänd som man är

Att vara tillsammans bör inte vara något besvär