RSS Flöde

Jag vill inte bli rädd… /erviluca

Postat den

…men plötsligt blir jag det ändå.

Jäkla skit att jag inte kan kontrollera rädslan. Såååå jäkla onödigt att ”gå igång” – det hjälper ju inte! Det är heeeelt i onödan. Kom igen, jag själv! Skärp dej!

Det går ju relativt fort och även om det gör ont, så är det över sen. Se det som en ”piss i havet” för det är det! Alla andra gånger är bakom dej, kära jag. Och även dom gånger som var jobbiga är över för länge sedan och jag klarade det! Jag är så DUTTI!

Jag kan. Jag vill. Jag ska. Jag måste!!

Gå nu för i helvete!

Gå till tandläkare NU!!

Smileys betydelse /erviluca

Postat den

Jag har sönerna hemma, i alla fall några stycken, och jag berättar om en grej jag såg på TV: Det var ett ungt par som hade bokat en dejt – att dom skulle gå och bowla tillsammans på kvällen och hon såg fram emot det jättemycket. Precis innan dom ska träffas SMS:ar han henne och skriver att han sprungit på några kompisar och undrar om det är okey om han ställer in dejten och hänger med sina kompisar istället. Hon skickar som svar TUMMEN UPP till honom.

Dagen efter är hon jättearg! Superjättearg! Och hon bråkar och skriker på honom och tycker att han är helt dum i huvet. Han är förvånad (och jag med!) för hon skickade ju TUMME UPP ( som betyder OK = godkänt).

Jag fattar inget. Inte han heller.

Mina söner och en flickvän säger att tummen upp är ironisk och betyder ”NEEEEJ!” och att man är arg! Och jag bah: ”VA?!?!” ”Det fattar ju vemsomhelst!” säger någon av sönerna. ”Eeeeeh, nej! Inte jag!”, säger jag. ”Näe, men du är ju en boomer”, säger en annan son då.

”En vaddå?!?”

”En boomer. Ni är gamla och hänger på Facebook och skriver tre gapskrattande smileys på rad hela tiden och ni fattar verkligen ingenting!”

”Eeeeh, va?!?”

Några dagar senare är jag hemma hos min mamma (snart 90 år). Hon skickar inga smileys, säger hon, men jag berättar ovanstående historia även för henne och för min syster. Dom är lika frågande som jag: ”Vad är en boomer?”

”Betyder inte tummen upp tummen upp??”

”Vad är det för fel på tre gapskrattande smileys i rad??”

Näe, vi fattar verkligen INGENTING!

Varför betyder inte smileysarna det dom ser ut att betyda? Varför har man ändrat deras betydelse till ironiska grejer och sånt? Hur ska vi ”boomers” veta vad dom betyder nu då? Finns det liksom någon bruksanvisning??

Asså….

Hjälp!

————————————————————————————————

PS. Dessutom skriver ”boomers” alltid en massa utropstecken (enligt sönerna)!! Eeeeh, va?!?!? DS.

#boomer #boomers #smileys #smiley #tummenupp #tummenner #oldschool #gammal #dejt #bowla #vadbetydersmileys #hurskamanveta #utropstecken #gapskratta #gapskrattandesmiley #bruksanvisning #hjälp #attbligammal #mamma #tvprogram #attvaraihop #attförståvarandra #förståelse #par

Prata med ditt barn! /erviluca

Postat den

Hur man lär sitt barn att prata.

Man pratar med dom. Från början.

Från att dom är små – pyttesmå – så fort dom möter en med blicken, och gärna innan: PRATA! Säg ”Hej, lilla gumman/gubben!” och LEEEEEEE!

Du kommer att få svar.

Vänta lite.

Sen rör sej babyn lite grann, sprattlar lite, rör på armarna, kanske ler hen, kanske låter hen på något sätt. DET är ”svaret”.

Räck ut tungan och håll den där en stund.

Vänta lite.

Se när din lilla lilla baby också försöker räcka ut sin tunga. Det är ”svaret”.

Din baby är helt ny i världen och ska lära sej allt! Från början. HUR ska babyn lära sej? Genom att HÄRMA. Babyn härmar DEJ först och främst.

Skaffa pekböcker och titta på bilder och säg vad det är, upprepa, säg hur djuren låter, upprepa, sjung sånger med ditt barn – gärna sånger där det är rörelser med (eller hitta på egna) – kommunicera.

OM du INTE pratar med ditt barn, sätter ORD på saker, så tar det längre tid för barnet att lära sej (förstås!), för då måste barnet lyssna på ANDRA människor och givetvis på dej också, men det är svårare att lära sej ett språk när inte någon ANSTRÄNGER sej och LÄR UT det.

TITTA PÅ DITT BARN, LEEEEE, och säg något. Gärna korta, enkla meningar eller ord: ”MAMMA!” eller ”PAPPA”. Visa lampan och säg ”LAMPA”.

Upprepa allt igen och igen.

För dej är det självklart att alla lampor är lampor. Det är inte självklart för babyn. Peka på fler lampor och säg lampor. Lampor är OLIKA (lär sej barnet), men gemensamt är att dom kan TÄNDAS och SLÄCKAS – dom kan LYSA.

Fortsätt prata MED ditt barn. SE och UPPLEV när hen svarar (på sitt eget sätt). Titta ditt barn i ögonen och känn kärleken emellan er. Säg ett ord, säg ett till.

Berätta ALLTID för ditt barn vad du/ni ska göra när du lyfter upp det och går iväg/gör något: ”Nu ska vi gå och laga mat” eller ”Nu ska du/Maja få BADA” eller ”Nu ska vi gå till BILEN/CYKELN” etc.

Lyft INTE upp barnet som om hen är en SAK, utan var RESPEKTFULL mot ditt barn, precis som du skulle vara med en vuxen människa och BERÄTTA vad som ska hända.

Många föräldrar lyfter upp sina barn från golvet, när dom ligger eller sitter där och ”leker/tittar”, som om dom vore en påse ärtor. Gör inte det. Säg vad du gör: ”Nu ska vi gå och hämta storebror i skolan” eller ”Nu ska du få följa med mej på toaletten” etc.

Jobbigt? Nej inte alls! Rätt självklart, faktiskt.

”Är du hungrig? Nu ska du få MAT. Här får du välling/bröstet/ärtor…”

”Är du törstig? Här får du lite VATTEN i en flaska/mugg…”.

Visa respekt för ditt barn. Hen kommer att visa samma respekt tillbaka (i alla fall för det mesta….ett barn är ett barn och KAN inte allt direkt eller från början, men tids nog och med mycket tålamod från oss vuxna….).

OCH hen kommer att lära sej prata fortare – i alla fall förstå språket fortare, vilket underlättar både för dej och ditt barn.

#baby #barnlärsigprata #lärabarnprata #pekbok #småbarn #nyfödd #respekt #visarespektfördittbarn #pratameddittbarn #ordförord #tittapådittbarn #mötdittbarnmedblicken #le #lemotdittbarn #kännkärlekenmellaner #kärlek #föräldrar #barn

Ta hand om ditt (våra) barn /erviluca

Postat den

På fikarasten pratar vi om frustrationen över att se (vissa) föräldrar på stan/ute med sina små barn och hur dom inte Reagerar/Agerar med sina små barn. ”Hur kan man INTE bry sej?” liksom.

Exempel som vi (familjebehandlare) blir frustrerade över:

  • Små barn som är helt INPACKADE i sina vagnar med kläder, filtar och täcken och där föräldrarna drar omkring vagnen INOMHUS. Antingen i tunnelbanan, på pendeltåget eller i affärer. TIPS: Lätta på täcket, öppna upp lite så att barnet inte svettas ihjäl där inne i vagnen! Tänk dej själv att ligga inpackad under en massa täcken inomhus, instängd och svettas och själv inte kunna ta av dej.
  • Små barn med FÖR LITE kläder sittande i vagnar utan täcke etc fast det är kallt. Häromdagen såg jag en liten tjej i en sittvagn, utan skor eller sockor på fötterna (bara strumpor) sitta i en vagn och jag tänkte ”Fy, vad kallt för fötterna!” (för det var KALLT ute).

  • Små barn som försöker få kontakt med sin förälder på tusen olika sätt, men inte får det. Dom bubblar, låter, piper, säger kanske några ord, söker svar på olika saker, men får inga svar eftersom föräldern tittar på mobilen ELLER bryr sej inte om att svara (för dom här föräldrarna fanns även INNAN mobilen fanns).
  • Barn som ställer frågor, eller pratar med en förälder/vuxen, och inte får några svar. Ibland har jag lust att skrika: ”SVARA för i helvete!!” till föräldern. Barn är nyfikna. Barn ska LÄRA SEJ VÄRLDEN och hur den fungerar. VAR STOLT OCH GLAD ÖVER ATT DU HAR ETT NYFIKET BARN som vill VETA och LÄRA SEJ. När du inte svarar ditt barn med ord, svarar du med din tystnad. Du förmedlar: att ditt barn är inte viktigt, att du inte bryr dej om ditt barn, att frågorna inte är viktiga, att nyfikenheten är ointressant och tusen andra saker som gör att ditt barn en vacker dag tystnar (alternativt höjer rösten och skriker i frustration).
  • Varför är det så svårt för vissa föräldrar att klä sitt barn? Har du svårt att klä på dej själv? För om det är kallt om DINA öron, är det förmodligen kallt om ditt barns öron. OM det regnar ute blir förmodligen ditt barn blöt om den inte har regnkläder, men om solen skiner blir förmodligen ditt barn väldigt varm om du sätter på henne regnkläder.

Sen är det ju så att dom (föräldrar) som läser det här och BRYR SEJ gör redan allt för sina barn.

Däremot läser inte dom som tror att barn är små paket som man kan göra vad som helst med och som växer upp och blir vuxna bara dom får mat då och då och får sova på natten.

Och varje dag föds det barn av föräldrar som inte borde (få) bli föräldrar. Precis som det finns hundägare som inte borde ha hund etc.

Därför borde vi höja och förstå vikten av hur VIKTIG förskolan är, där barn som inte fått det dom behöver, kan fylla på med det dom saknar så det behöver finnas MASSOR av bra personal i förskolan….

…och missar dom att fylla på ett ”ofyllt” litet barn det den behöver, behöver det finnas MASSOR av bra personal i skolan, som kan SE och FYLLA PÅ barnet det den saknar och skapa lite trygghet och förståelse för världen.

FATTA vad viktig förskolan och skolan är för alla barn, och då speciellt för dom som inte har föräldrar som funkar.

För DAGENS BARN är MORGONDAGENS VUXNA och vill vi ha ett fungerande samhälle behöver vi TA HAND OM VÅRA BARN.

Just saying.

#tahandomdittbarn #förälder #föräldrar #ledsetbarn #ledsnabarn #barnsompratar #klädittbarnrätt #kläderefterväder #varmabarn #varmtbarn #barnvagn #liggvagn #täcke #alltförbarn #attvaraförälder #skolan #skola #skolanärviktig #förskola #förskolan #förskolanärviktig #lyssnapådittbarn #lärabarnprata #pratameddittbarn

Det var en sånt äktenskap jag ville ha/ erviluca

Postat den

När jag är ute och går med hundarna på helgerna stöter jag ofta på ett äldre par och vi stannar alltid och pratar en stund. Första gången hälsade vi på varandras hundar och dom gav mina hundar hundgodis. Sedan dess äääälskar Matilda dom och ser dom på låååångt håll. Elsa var lite avvaktande och tog inte emot hundgodiset först, men nu gör hon det.

Matilda brukar se dom långt innan jag gör det och svansen börjar gå fram och tillbaka, fram och tillbaka fort, fort. Om hon är lös störtar hon iväg för att hälsa, och är hon kopplad börjar hon draaaa i kopplet för hon vill fort, fort komma fram till dom.

Dom älskar djur av alla sorter och är otroligt trevliga och varma och goa. Och dom är alltid tillsammans.

Vid ett tillfälle i vintras kom kvinnan gående ensam utan honom och det klack till i mej när jag såg det: ”Åååånej….” tänkte jag, men det visade sej att han fått en hjärtinfarkt och låg inne på sjukhus och några veckor senare var han med på promenaderna igen. ”Puh!”.

I söndags när vi träffade dom satt han på en bänk och hon var en bit ifrån med hunden. Jag frågade honom hur han mådde. Han sa att han har ont i knäna och behövde vila lite.

Sen började dom prata på om allt och inget (igen) och det är så härligt, och jag kunde konstatera att dom är så respektfulla mot varandra, lyssnar och lägger till (men drar nästan aldrig ifrån eller rättar varandra) och det är som om han hela tiden vet vad hon kommer att berätta och hon vet vad han kommer att säga, trots att dom inte tjatar om samma historier (som många gör, tex jag kan tjata om samma historia flera gånger, för jag minns inte vilka jag berättat dom för…).

Så här kan det låta när dom pratar:

Han: Sist när vi åkte till landet så…

Hon: ….tänkte vi att vi skulle ha med oss mat för hela veckan…

Han: …och den maten räcker fortfarande för…

Hon: ….vi har inte handlat sedan dess och…

Han:…. det är nu 14 dagar sedan.”

Som Piff och Puff fast långsammare. Dom fyller hela tiden i varandras meningar på ett väldigt fint och behagligt sätt. Det är inte för att den ena tappar ord, utan det är som om det är så dom pratar.

Det KÄNNS kärlek och omtanke och respekt mellan dom.

Jag vill också!

Jag ville för länge sedan leva i en sån relation. Jag trodde jag skulle göra det. Jag trodde jag skulle bli superälskad av någon och älska någon supermycket for ever.

Jag VEEEEET att det inte är Hallelujah-moments till 100% och for ever and ever i något äktenskap/förhållande….

….men i alla fall respekt och omtanke.

I alla fall lite grann.

Jag är avundsjuk på dom.

Och jag gillar dom väldigt mycket.

————————————————————

#äktenskap #förhållande #relation #relationer #kärlek #omtanke #respekt #välvilja #hundar #promenad #söndagspromenad #promenader

”Jag mår bra när jag sitter still” /erviluca

Postat den

När jag efter ett ganska långt samtal där vi avhandlat allt i från ”varför folk inte säger sitt efternamn nuförtiden” till ”hur träffades mormor och morfar? vet inte…” till när mormor väntade min mamma och hur hon blev upplyst om ”hur förlossningar startar” (hon fick svaret: ”Det märker du”) till hur mina söner mår, så frågar jag: ”….men hur mår DU?” varvid jag får ovanstående (rubrikens) svar. Det är ju bra att må bra när man sitter still. Då gäller det att sitta still så mycket som möjligt, kanske….

….och jävligt irriterande när man måste röra på sej, vilket man ju måste om man inte har betjänter omkring sej, eller en väldigt snäll man/fru/sambo/dotter/son.

Sen säger hon att hon har väldigt hög puls och jag frågar hur det KÄNNS. Hon svarar att hon känner hjärtat ”i hela bröstkorgen”. Det gör inte ont, men det är obehagligt. Säger hon.

Jag säger till henne att det är så fascinerande att hon snart är 90 år, men när man pratar med henne i telefonen låter hon som en 40-åring (om det nu finns ett ”sätt” som 40-åringar låter). Jag säger att äldre människor verkligen kan LÅTA gamla på rösten, men det gör inte hon. Hon kvittrar och hänger med ”som en 40-åring” och därför är det så svårt att begripa att hon snart är 90 år.

”Kroppen känns som en 90-årings”, säger hon då. ”Ja, men är det inte kul att vara så pigg och vaken i huvudet? Och att du hänger med?”. Jo, det tycker hon. Men det är ”jävligt irriterande att ha en kropp som är 90 när man har ett huvud som är 40.”

Sen pratar vi en stund om hennes kusin, som dog häromdagen. Han kunde inte uttrycka sej dom sista åren – efter en propp/blödning i hjärnan. Vi pratar kring hur otroligt jobbigt det måste vara att vara klar i huvudet och VILJA säga saker, men inte kunna.

En gång stod jag bakom en man i en kö, som hade afasi (när man inte kan uttrycka sej) som försökte fråga killen i kassan efter något, men det blev hela tiden fel ord när han försökte. Jag tyckte det var väldigt modigt att gå fram och FÖRSÖKA fråga efter något, när man VET att orden inte kommer ut på rätt sätt. Med lite pekande och gestikulerande kunde mannen få fram vad han frågade efter (jag har för mej att det var tändstickor han frågade efter)….

….och jag hamnade i att fundera över alla dessa skador och sjukdomar som finns och hur man orkar och står ut. Skulle JAG stå ut?

Och kan människor drabbade av afasi skriva?

Nåja.

Det här blogg-inlägget blev till av att meningen mamma sa idag var så fin, på nåt sätt: ”Jag har inte ont när jag sitter still.” Det låter nästan som en boktitel.

Det blir kanske titeln på boken om mamma….om jag skriver någon sådan.

Först ska jag skriva 4-5 andra böcker som ligger i huvudet och kokar och bara vill ut.

#äldre #mamma #förälder #föräldrar #nittonhundratalet #puls #blodtryck #författare #författarinna #skriva #hjärtat #ontihjärtat #skriva #erviluca #mammatillfyrakillar #söner #kusin #prata #telefon #prataitelefon #ringdinmamma

Ibland kokar det i huvudet /erviluca

Postat den

När jag gör saker jag är van vid och som jag KAN, flyter det på utan att jag ens behöver ”tänka”, även om jag använder hjärnan hela tiden. Till exempel i jobbet. Det är som om hjärnan vet före jaget vad jag ska säga på nåt vis, så som det också blir när jag skriver. JAG får liksom veta först när bokstäverna hamnar på pappret vad jag ska skriva….och när jag sitter i samtal bara kommer orden…jag behöver inte tänka igenom det. Och jag behöver inte tänka ut INNAN vad jag ska säga…det bara kommer. Och det är nästan alltid väldigt kloka saker. Faktiskt!

Ibland måste jag givetvis stanna upp och TÄNKA. När jag inte hänger med, eller när det är extra komplicerat eller när reaktionerna blir annorlunda än dom brukar eller vad det nu är.

OCH hjärnan kan kännas som en urvriden gammal disktrasa efter intensiva och känslofyllda samtal och då förstår jag att hjärnan jobbat som en jävla idiot. Vi (terapeuter/familjebehandlare) använder oss själva som verktyg (brukar man säga).

Men sen är det allt det här som INTE fungerar för mej. För jag har inte använt den sidan av hjärnan tillräckligt mycket – troligen för att det var lite trögt där från början, och/eller för att jag inte tränat upp den sidan av hjärnan. Ibland undrar jag om vissa bitar av hjärnan faktiskt har hål där eller om jag har vissa delar som är förlamade.

Givetvis är EN sida som INTE fungerar så bra LOKALSINNE-sidan. Den sidan funkar inte och jag har verkligen försökt få den att funka! På riktigt! Men den fungerar så dåligt att sätter jag mej på en bänk i tåget åt fel håll, vilket jag kan för jag mår inte illa av att åka baklänges, så blir jag förvirrad en kort sekund när jag kliver av eftersom stationshuset då liksom ligger på ”fel sida”.

OCH det händer ständigt och jämt att jag blir förundrad över att jag upplever att jag gått i en cirkel och ändå har jag hamnat helt åt fanders och kanske till och med gått rakt fram! Eller att hus ligger på andra ställen än dom gjorde ”igår”, att en bensinmack helt flyttat på sej eller att hela kommuner flyttar (i min hjärna). MYCKET förvirrande.

Alldeles intill LOKALSINNET i min hjärna ligger SIFFER-sidan. Siffror hoppar, ändrar sej och försvinner i min hjärna. Jag har nästan inget sifferminne – bara om jag kopplar ihop siffrorna med bilder eller saker. Siffrorna helt fria för sej själva funkar inte. Jag har tagit fel på datum och tid huuuur många gånger som helst! Siffror i mitt liv: Funkar inte.

Så fort siffror nämns så ändrar dom sej i min hjärna: ”Han har sprungit Lidingöloppet 7 gånger”, kanske någon säger. Två timmar senare frågar någon: ”Hur många gånger har han sprungit Lidingöloppet?”. ”Eeeeeeh…17 tror jag det var…eller var det 12? Det kan också ha varit 7, eller var det 8 eller 27?”.

”Välkommen på möte den 3/4 kl. 17.30”, kan i mitt huvud bli ”….eeeeeh, jag tror det var den 4 mars klockan sju…eller var det halv sju…?”.

Jobbigt?? JA!

Och du som säger att det bara handlar om koncentration eller att fokusera eller lyssna ordentligt eller vad du nu tror: STICK OCH BRINN!

Man VILL INTE missa tider. Man VILL INTE gå vilse. Man VILL INTE ta fel på dag och månad och år! Och man VILL ha mycket pengar!

Nyss fick jag en bunt papper som jag ska plugga in….samtidigt som jag har 15 ärenden att hålla koll på som ska skrivas in i olika grejer på datorn. Att skriva går bra, men att pilla med ”kopiera” – ”spara” – flytta till hejsan och hoppsan – greja med grejer och så klicka på hej och hå och hela fadderullan och sedan ”tvätta texten” (??) och sedan…eeeeeh….va?!?

Så stod det i inledande text i utbildningsmaterialet att man ska kolla på AddWisdom (??), som om alla vet vad det är (!) och att jag ska ta fram ”implementeringsdokument 1” och läsa igenom det och sen ska jag duttan och dittan och #kompliceradeordpårad och så ska jag…. Nnnnggggaaaaahh!

….och till slut tänker jag ”Är det MIN hjärna som börjar stänga ner eller är det ALLA ANDRA SOM ÄR IDIOTER!?!”

Och kommer fram till….

….att det är DITT fel!

Alltihop.

Vad skulle DU göra? /erviluca

Postat den

Vad skulle DU göra, och hur skulle du känna, om du kom till ett möte (på till exempel en skola, i jobbet), när du engagerat ”halva skolan” i att leta efter VAR mötet är och med vilka, och folk springer runt och letar efter rätt person att fråga, när du tittar i almanackan och inser att du kommit 1,5 timme för tidigt, eftersom det var kl. 11.00 och inte 9.30?

Det kanske aldrig har hänt dej, men….

….och sen när hon som bjöd in dej till mötet dyker upp och säger ”Heeej!” och du känner inte igen henne, för du har bara träffat henne en gång förut, och så säger hon kanske ”Oj, sa jag klockan 9.30 till dej?!?”….

….och tar sej för munnen och du gissar att hon (också) är lite hej och hå och har lite mycket att göra och därför glömmer saker och blandar ihop saker och det blir lite fel då och då och har inget emot att ta på sej ”skulden”…..

Erkänner du då att DU kom för tidigt för att du såg fel i almanackan, eller kanske inte ens tittade i almanackan innan du gick, utan det var i ditt MINNE det var klockan 9.30…

Fast det är ju bättre att komma för tidigt än för sent ändå.

Och en gång körde jag en son en dag för sent till ett kalas (som han var bjuden på) och DET kändes INTE bra….

…och en annan gång kom jag för sent till ett flyg…

…för att inte tala om när jag kom någon timme för sent till en Gotlandsbåt, när vi skulle åka hem, sent på kvällen….

….och jag blev förtvivlad och gräääät över min egen oförmåga, vilket gjorde att sönerna, som givetvis också var ledsna och arga egentligen, kom av sej och tröstade mej (!)…

…och vi fick sova i bilen på parkeringen hela natten.

Men det gick det med. Och kanske blev dom en erfarenhet rikare.

Men jag fortsätter röra ihop tider och komma för sent eller för tidigt, men rätt ofta i tid också faktiskt.

Och jag har ändå levt några år och klarat det. Även om jag fått höra etttusennittiosju gånger att såna som kommer för sent – inte passar tiden – är nonchalanta, dumma i huvet, korkade, självupptagna, egoistiska och slarviga.

…medan jag ändå tycker att jag är rätt bra….

….på många sätt:

Rätt smart (på vissa sätt)

Rätt klok (ibland iallafall)

Rätt snäll (väldigt ofta)

Empatisk (jämt!)

Inkännande (jämt)

…och bra på att lyssna.

Men jag är INTE bra på något som har med siffror att göra.

Kroppsreaktioner… /erviluca

Postat den

Jag blir fascinerad av KROPPENS reaktioner på händelser.

Nyss fick jag ett sånt mess och jag kände direkt i KROPPEN att den ”gick igång” med frustration, ilska, förvåning och en massa KÄNSLOR som härjade runt. Inuti. Jag hade lust att säga ”STOOOPPP! Vad gör du??” till kroppen. ”SLUTA!” Jag måste väl hinna TÄNKA först innan du reagerar. Liksom. Jag hann inte med med hjärnan.

”Tänk om jag inte VILL reagera så”, sa jag till kroppen. ”Tänk om messet är helt okey för mej, va?! VA?! VA!?”.

Men kroppen bah: ”NU blev du arg och förvånad och sur! NU har du lust att skrika rätt ut! NU ska du SLÅ nån!!”

”Nej, jag reagerar med stoiskt lugn”, sa jag tillbaka till kroppen. ”Jag tänker igenom det här i lugn och ro och fattar beslutet att jag INTE reagerar som en galning.”

Nu är kroppen sur.

Men hjärnan är nöjd och stolt, men lite irriterad på kroppen som REAGERADE så överdrivet. Hjärnan vill ha kontroll på kroppen. Hjärnan vill bestämma.

Eller i alla fall samarbeta.

När man gömmer sorgen…/erviluca

Postat den

Förtränger den. Låtsas inte om den. Trycker ner den. Stänger om den.

Eller när man gömmer undan alla känslor som inte får finnas, eftersom man lärt sej (tidigt i livet) att det inte är någon ide, att man inte får, att det är fult eller fegt eller fel att känna och reagera och agera.

Eller så orkar man inte känna dom jobbiga känslorna om och om igen, så man stänger av, bygger murar inuti. Att gråta hjälper inte, man har givit upp hoppet om förändring, att någon ska förstå och lyssna, att något ska ändras.

Man gömmer rädsla och sorg bakom ilska och frustration eller kyla.

Stänger av.

Att som barn höra och se sina föräldrar dricka sej tokiga, tumla om, ramla runt tillsammans med andra som är lika fulla och galna eller ensamma.

Eller att höra sin pappa slå sin mamma – höra dunsar, stön, skrik, slag och inte veta om mamma överlever den här gången också, och inte förstå varför pappa slår. ”Han har ju sagt att man inte får slåss.”

Eller att förstå/inse att pappa eller mamma är kriminell eller drogmissbrukare. Höra att allt är skit och poliser är idioter, att intalas att samhället suger och man kan inte lita på någon människa alls.

Eller att som barn få höra att man inte duger, att man är ful, korkad, dum i huvet, inte fattar. Att få höra att man är svag, usel, tjock, fel och aldrig borde ha fötts, att man är i vägen och kostar pengar och är jobbig och fel.

Att vara utsatt för sexuella övergrepp på ett eller annat sätt – fysiskt eller psykiskt (titta på porrfilm med någon vuxen – utsättas för det), höra att man är sexig och läcker, att någon är ”sugen på dej” trots att du själv är ett barn som bara känner äckel över allt sånt. Eller som ung kille få höra att man borde ”dra över tjejen” eller ”kolla vilken sexig brud!” och tycka det är jobbigt och konstigt.

Allt det här (och mycket mer)….

….skapar stress, oro och rädsla hos barn.

Och dom flesta barn älskar sina föräldrar mest av allt (och är lojala) ändå. ”Ja, hon är bråkig och dum och slåss och super och…och…och….men det är den enda mamman/pappan jag har, och jag älskar dom.”

Barn reagerar olika;

En del stänger av, låtsas inte om det, kliver in i låtsasvärldar, flyr inåt.

Andra barn hör och ser, ber föräldrarna sluta eller blir förälder till sin förälder och tar hand om en full och oredig, spyende pappa eller plåstrar om en trasig mamma, föräldrar som ramlat och slagit sej, gråter, barnet som lyssnar på när dom pratar smörja, tjatar och svamlar runt i gåtor, ljuger och beter sej knasigt. Att som barn skämmas över sin förälder.

Ytterligare andra barn blir förbannade, hatar allt och alla, vill slåss, behöver få ur sej stressen och frustrationen. Slår i väggar, sparkar på papperskorgar, skriker fula ord rätt ut eller till någon lärare eller någon ute på stan. Passar på att få ur sej sin frustration mot någon som verkar sur eller irriterad, provocerar för att ”få tillåtelse” att slåss och skrika.

Barn är OLIKA även när det gäller hur dom reagerar på stress, press och utsatthet. Därför är det viktigt att inte tro att bara för att Pelle mår bra och går Naturprogrammet på gymnasiet och har A i alla ämnen betyder det inte att hans lillebror Kalle ljuger när han säger att hans pappa slår hans mamma och har alltid gjort.

Och när Ella skär sej, är deprimerad och säger att hennes styvpappa snuskat sej med henne, betyder det inte att hon ljuger bara för att hennes syster Estrid mår bra, har bra betyg och en massa kompisar.

Barn i samma familj reagerar olika på det som händer i familjen. Dom tar ofta olika roller. Något barn blir ofta ”symtombärare” för familjens problem.

Titta på dej själv. Du är nu vuxen. Är du som din bror/syster? Reagerade du på samma sätt som dina syskon när du växte upp? Tycker och tänker ni lika om era föräldrar och hur dom var? Har ni precis lika eller olika bilder av vad som hände under uppväxten? Mår ni alla bra som vuxna eller mår ni på olika sätt?

Den som blev narkoman/drogmissbrukare…får den skylla sej själv? VALDE den verkligen det? RÅKADE hen bara ”hamna snett” eller var det något hen flydde ifrån? Varför blev Gustav uteliggare och varför blev Lennart pundare? Varför blev Levis kriminell? Föddes dom så eller kunde man se tidigt att ”här kommer det att gå snett” pga utsatthet/dåligt föräldraskap/missbrukande föräldrar etc?

Jag, som jobbat med småbarn på olika sätt, menar att man märker TIDIGT när det TROLIGEN kommer att gå snett så småningom pga föräldrarnas beteende och barnens (re-) agerande på det. Men man kan inte säga det till föräldrarna för då blir dom arga/defensiva. Oftast är dom är redan (lite?) tokiga och dom är på väg åt fel håll och har varit i flera år, och kan inte bättre. Både i relation till hur dom är föräldrar, men kanske också i hur dom lever. Det gäller bara att hålla tummarna och hålla för ögon och öron och hoppas att det blir bra ändå, TROTS att barnet har det som det har det.

Man kanske inte direkt genetiskt ärver kriminalitet och drogmissbruk, utanförskap etc MEN frågan är om man inte lärs in i det, får för lite av det man behöver som barn, blir inte sedd och lyssnad på och ”barn gör inte som man säger – dom gör som man gör” och har man en alkoholiserad mamma och/eller en psykiskt sjuk pappa så är risken stor att man blir drogmissbrukare och/eller psykiskt sjuk själv eller träffar en drogmissbrukande eller psykiskt sjuk partner.

Gör man det INTE så har man fått kämpa extra mycket för att undvika det, ELLER så har man förmågan att ta till sej av det goda i livet ÄNDÅ och är ett s k maskrosbarn. Grattis!

Ni som vuxit upp i elände och ändå klarat er: Ni är tamejfaan allihop värda en stor guldmedalj! Ni har troligen brutit generationer av elände och skapat en ny och renare länk i livskedjan och räddat nästa generation! Bra jobbat!

Ni andra: Kämpa på!

#alkoholism #maskrosbarn #räddabarnen #våldinärarelation #frånkvinnatillkvinna #familjer #familjen #slå #sexuellaövergrepp #pedofili #incest #attgömmasorgen #attgömmagråten #gråta #aggressioner #kriminalitet #våldfödervåld #barngörintesommansägerdomgörsommangör #förälder #attvaraförälder #görasittbästa #vadärdittbästa #barnärlojala #allabordeintefåbarn