Kategoriarkiv: Uncategorized

Jag har alltid drömt, alltid haft drömmar…..

”Sikta mot himlen och nå trätopparna”, typ.

ETT viktigt mål i mitt liv har varit att ”fånga dagen” – att inte låta livet ”rulla på”, utan att ”hoppa på tåget när det går”.

”Jag vill inte sitta i min gungstol när jag är 70 år och ångra det jag INTE gjorde”...har jag tänkt.

Detta har gjort att jag ibland kanske hoppat på för många tåg, kanske inte väntat på stationen och kollat vart tåget gått innan, liksom….Det  har ju gjort livet rätt spännande, men också lite väl kämpigt ibland….

Det var rätt skönt att stanna upp ett tag till slut…även om jag aldrig riktigt gjort det till 100%.

Med att ”stanna” menar jag att stanna i samma stad med samma boende/hus med samma man och samma arbete mer än 3 år. Det har jag inte gjort, än.

Jag kan säga att jag kommit en bit på vägen med att ”stanna” iallafall, eftersom jag stannat på samma arbetsplats i mer än 3 år nu.

Men jag har inte bott i samma lägenhet/hus mer än 3 år någonsin! Mannen klarade jag av att ha i hela 10 år!

Nåja.

Jag jobbar med mitt DRÖMJOBB! Det är fantastisk. Jag är i mål. Jag är framme. Jag behöver inte ”vandra vidare” vad gäller arbetet. Jag är nöjd.

Liten bild på äldsta sonen…

Jag har dom barn jag ville ha. Drömbarnen. Jag vill inte ha fler. Jag är supernöjd. Jag har fyra helt underbara söner! Dom är både vackra och kloka och kärleksfulla och fina! Helt otroligt!

Jag och min älskling….

Min ouppfyllda dröm är att ”slippa vara ensam/singel”, dvs att leva/vara med den man jag älskar. Att bli två. Att jag blir vi. ”Vi-som-hör-ihop”, så självklart! Att älska och bli älskad tillbaka. Att leva i kärlek.

 ATT VARA VI.

Var jag bor med min älskling, spelar inte så stor roll. Visst känns det där med landet och röda stugan och alla djuren som en härlig tanke och dröm, men någonstans spelar inte ”ytan” någon roll – utan det är kärleken och ”Vi-enheten” som känns viktig.

 Att slippa vara ensam och att vara ett VI.

En annan dröm jag har, som känns viktigare och viktigare ju längre tiden går,  är att få skriva på heltid, helst. Att få ge ut böcker. Att få skriva så fingrarna glöder! Att få ur mej alla dessa ”böcker” som ligger färdiga i hjärnan! Att få skriva! När jag skriver hamnar jag i Nirvana (om jag får skriva oavbrutet en längre stund) och det är ett tillstånd jag älskar att vara i då och då!

Två drömmar  är alltså kvar….

….så jag fortsätter att drömma…..

”….varför gifter du dej, med en kvinna för hennes skönhets skuuuuull?”

Närå! Det var Orup det. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Istället ska jag skriva lite kort om mitt Dåliga Samvete för att se om jag kan skriva av mej det…..”kräkas lite”, liksom…

Mamma ringde. Vi har inte pratat på ”över en vecka” (sa hon).

Jag är en dålig dotter (ett konstaterande bara). Ringer för sällan och hälsar på för sällan.

Nåja.

Häromsistens, när jag höll på att drunkna i Kronofogdens krav, ringde mamma. Hon frågade hur det var och jag pratade på om ”allt och inget”, men sa inget om att jag höll på att drunkna. Ville inte oroa henne. Tänkte att jag ”fixar det själv”….som vanligt. Men så pratade vi om mitt huvud och hur mycket det värker och om alla migrän-anfallen osv, och då sa hon:

-”Men är det något som TYNGER dej, eller vad?!?”

Och då sa jag som det var: ”Jag har en Kronisk oro för ekonomin.”

Två dygn senare ringde hon och sa att hon skulle ge mej ett ”förskottsarv” på den summa jag sagt att räkningarna var på.

Jag pustade ut.

Men då hade jag inte berättat att jag också har en skatteskuld, och att det var fler räkningar som var på väg till Kronofogden….mycket för att jag inte själv orkade och/eller hade koll på allt.

Så ringde hon idag. Hon frågade hur jag mådde och hur helgen varit. Jag sa som det var: Att huvudet värker heeela tiden, att helgen varit ”för jävlig” med huvudvärk och migrän varvat….och att jag vaknat på nätterna pga värk.

Hon frågade igen om ”Varför?” och jag tänkte en stund, och sen sa jag som det var:

-”Pengabekymmer”.

Mamma blev ”Besviken/Ledsen/Orolig”…..

….och jag ångrade direkt att jag sagt något. Hon blir liksom MER orolig än jag, sover sämre än jag, går i cirklar mer än jag…nästan….

Suck!

Jag brukar inte berätta om mina bekymmer för henne. Jag brukar vara tyst…..men hon liksom antydde att Stenis var inblandad i min huvudvärk och då kände jag att det var bättre att berätta hur det verkligen är…..

Nu har jag Dåligt Samvete, för att jag ”drog igång henne”….

Ska jag ha det? Borde jag inte sagt något?

………………………………………………………….

Vet du hur skämmigt det är att inte klara av sin ekonomi, på en skala?

Om 0 är ”inte skämmigt alls” och 10 är ”Värsta skämmigt ever!” så ligger det på en 10:a!

Jag såg ett program på TV för något år sedan, som handlade om olika länder och vilka olika krav/önskemål vi har på att ha städat hemma i olika länder. Jag förstod då att jag borde flytta till Holland, för där är det okey att ha ”lite småstökigt” hemma, utan att man anses vara ”socialt udda”.

Men här! Oj oj oj! Sverige och Japan var värst (har jag för mej…iallafall Sverige). Här ska man kunna utföra en operation i vardagsrummet hos gemene man!

Varför är det så viktigt att det är kliniskt rent och att alla saker ligger undanplockade och att det är Rent och ”Snyggt”?!

Jag gillar när det är lite rörigt, för då känns det att människor Lever och Mår bra! Tycker jag. Att människor får röra sej och slänga upp benen i soffan och ”softa” lite….Jag trivs i stökiga hem!

I Solsidan-hem känner jag att jag inte passar in – att jag borde sätta på mej lilla snäva kjolen och mina fiiiina pumps/ inneskor, och skriva ”mig” istället för ”mej”, sitta med benen snyggt vinklade åt sidan, och fötterna på golvet (givetvis) i soffan och prata behärskat och fiiiiiiiiiiint.

*ryser*

….åsså kan man kolla på snygga killar också….*dregel*

Nu ska jag till gymmet! Alla *viftar med intresseflaggan* (=nya inneuttrycket….eller så är det bara jag som hörde det nyligen…det kanske har funnits i 200 år!….?).

Jag har kikat mej omkring på gymmet vad man EGENTLIGEN ska ha på sej, för jag har förstått av Den Lilla Farbrorns tidigare blogg-inlägg att människor tittar sej omkring (iallafall lilla farbrorn…) och SER vad man har på sej, och kanske förfasar dom sej när jag har ett par avklippta mjukisbyxor och en helt vanlig t-shirt (svart med vita prickar på igår…Idag blir det en röd med vita prickar….JA! Jag gillar prickar! So what?!?).

När  jag tittat mej omkring ser jag att man ska ha slimmade byxor om man är tjej. Dom får vara till knäna, men gärna vara långa också. Svarta. T-shirten ska vara enfärgad svart eller vit. Punkt. Kanske ska det stå något på den, men då ska det stå något som har med hälsa att göra, tex ”Drick C-vitamin!” eller något sånt. Det får gärna vara tyg av sånt där konstgjort material. Helst, faktiskt.

Jag kommer, med andra ord, att vara Helt Fel klädd även fortsättningvis, men jag hoppas jag får vara kvar på gymmet ändå….Och kanske någon skriver ett litet blogg-inlägg om mej här framöver….Om ”Den Tokiga Tanten i prickig t-shirt” eller ”Får man vara klädd hur som helst på gym nuförtiden?”.

Fast det är ju bra när man kan skapa ett blogg-ämne åt någon….

Simma lugnt!

SAKNAD

Precis som det är med allt annat med mej, så varierar det vad jag saknar, om jag saknar och hur jag saknar.

En pappa med dotter….inte jag…inte han… Googlad bild

Jag tänker mycket på min pappa. Han dog i cancer 1989 efter en kort tids sjukdom (5 månader efter upptäckten). Det var så mycket med pappa som ”inte var färdigt”, och det är det som gör att jag tänker mycket på honom. Jag var noga med att tala om för honom att jag älskade honom innan han dog – bl a skrev jag ett brev där jag berättade hur mycket jag älskade honom, för det kändes viktigt att göra det, då.

Men efteråt har jag tänkt: ”Älskade jag verkligen pappa?”

Det låter hårt, men, trots att han FANNS i vårt hus, varje dag – jämt – och trots att mamma och pappa var gifta tills han dog, så fanns han inte ändå – för mej.

Pappa rökte pipa…. Googlad bild

Han var alltid Upptagen med Sitt Eget: Sitt Skapande; sin musik, sitt bridgespelande, sitt viraspelande, sitt skrivande, sitt målande, sitt TV-tittande (!). Han fanns aldrig för mej (oss? jag och mina systrar) och han varken såg eller hörde mej. Jag kan inte minnas att han någonsin TITTADE på mej, eller undrade hur jag mådde, eller ens visste vilken klass jag gick i….eller vem jag var….

Min pappa spelade piano – flera timmar varje dag. Googlad bild

Så….tja….jag saknar att ha haft en Riktigt Pappa. Och jag saknar att ha varit älskad av den pappan som fanns. Och jag önskar att jag kunde få ”prata ut” med pappa en sista gång och fråga om han älskade mej.

Jag VET att han skulle ha sagt: ”Självklart!” men jag hade velat berätta för honom hur det kändes i hjärtat att inte vara Sedd och inte vara Viktig.

När jag tagit upp det med mamma någon gång, blir hon sur och irriterad och säger: ”Det är väl självklart att han älskade dej!!” men OM det var ”självklart” skulle jag väl inte fråga! Om det kändes i hjärtat att jag var älskad av pappa så skulle jag väl inte undra.

Ibland undrar jag om hela mitt liv varit ett enda långt letande efter Pappas Kärlek….Att hitta män, som varit ”svårfångade” och sedan försöka få dom att älska mej….Att bli älskad ”från början” är inget jag fallit för….utan det är dom ”svåra” som jag ”jagat”…..

En gång skrev jag ett långt brev till honom om detta…Jag var 20 år och hade flyttat hemifrån 2 år tidigare. Pappa hade skrivit ett ”kärleksbrev” till våra hundar, när den sista hunden dog, och det var så vackert och fint så att jag grät när jag läste det. Då skrev jag ett brev tillbaka där jag undrade om han skulle ha skrivit ett lika fint brev om jag dött…och om han älskade mej också.

Det var läskigt att skicka brevet – jag var sååå rädd för svaret. Att få veta att man inte är älskad/sedd av sin förälder är så smärtsamt.

Vi hade strävhåriga taxar. Pappa älskade dom! Jag med. Googlad bild.

Han ringde mej och sa, med irritation i rösten: ”Vad fånig du är som är svartsjuk på hundarna!”. Inget mer.

Det gjorde ont och sitter kvar.

Jag saknar kärleken, som jag aldrig fick, från min pappa.

Jag kan inte sova….har först snurrat runt i sängen en stund, sen äntligen öppnat räkningarna – kl 3.30 på natten…. – och nu….kan jag inte somna om….så jag skriver en stund….så får vi se om ögonen till slut faller ihop….

Det är inte klokt! Jag räddar ”alla andra”, men ”glömmer bort” mej själv….Näe, jag glömmer inte bort….men jag har ”inte tid”, eller vet inte hur man gör, eller kan inte, eller vad?

”….att  någon lyfter UP mej….” (googlad bild)

 Jag skulle önska att Någon lyfte upp mej från allt – bara rakt upp ur Verkligheten – och satte ner mej på ett Annat Ställe där det Fungerar. Där det inte är en massa ”trassel” och ”knep”, utan där allt är ordnat och fint och ordentligt. Och där alla räkningar är betalda, och där allt är Från Början.

 ”En varm famn att krypa in i….” (googlad bild)

 Jag skulle önska att jag fick krypa in i Någons famn och vara 4 år igen, och slippa alla bekymmer och all oro, och där jag inte skulle behöva Vara Vuxen och Ta Ansvar för allt allt, en liten stund.

 ”En utsträckt hand…” (googlad bild)

Jag skulle önska att jag fick Dela Skiten/ Ansvaret med någon Klok och Kärleksfull och Vänlig och Förstående person. En sån som inte förfasade sej över vad jag åstakommit för röra. En sån som respektfullt och med varm hand lotsade mej igenom Trasslet, och ut på Andra Sidan, där jag fick börja om från Gå.

Jag skulle önska att Någon Räddade mej.

Men det är så svårt att be om hjälp och jag skäms, och känner mej misslyckad.

 Att inte klara av sin ekonomi är väl egentligen Höjden av Misslyckande?

Eller?

(Googlad bild. Huset liknar farmor och farfars ex hus i Roslagen, men det är inte det)

Min Favoritplats alla kategorier var trappan till farmor och farfars sommarställe i Roslagen – Lindris. Där satt jag med en kopp kaffe, tidigt på morgonen, en härlig sommardag, alldeles ensam, och tänkte och bara VAR.

Men huset är sålt och ”finns inte för mej” mer….

Min favoritplats nuförtiden är nog….”Wherever I lay my hat”….och helt beroende av sällskap och humör….

(Stenis. Typ. Faktiskt. NOT!)

Jag tycker faktiskt det är skitdålig stil av Stenis att bli sjuk på MIN helg! Blä!

Han kunde faktiskt hållit sej tills nästa helg, eller förra helgen! Någon ordning får det faktiskt vara!

Och jag är faktiskt skitbra på att skriva faktiskt dessutom!

 Faktiskt!

(På bilden ser det ut som om jag har gomspalt också, men det  har jag inte…..)

Huvudvärk i flera dygn och både igår morse och idag vaknade jag med migrän! Jag är så inihelvetes jävla dödstrött på mitt jävla pissskithelvetes huvud så att jag vill hoppa i en sjö (”AJ! IS!”) och sjunka ner till botten och ligga där…..död!

Utan huvudvärk och migrän.

Idag bara MÅSTE jag öppna alla fönsterkuvert (och kanske dom utan fönster också…) som innehåller räkningar  och ”hot” och Elände och Skit! Jag måste!

För att titta på dom, få ont i magen, och konstatera att pengarna inte räcker den här månaden heller….

Kanske det hjälper lite om jag blundar när jag öppnar dom….men sen MÅSTE jag ju öppna ögonen….

*orolig*

 Hålla handen!