Författararkiv: Erica Leijonhufvud

SAKNAD

Precis som det är med allt annat med mej, så varierar det vad jag saknar, om jag saknar och hur jag saknar.

En pappa med dotter….inte jag…inte han… Googlad bild

Jag tänker mycket på min pappa. Han dog i cancer 1989 efter en kort tids sjukdom (5 månader efter upptäckten). Det var så mycket med pappa som ”inte var färdigt”, och det är det som gör att jag tänker mycket på honom. Jag var noga med att tala om för honom att jag älskade honom innan han dog – bl a skrev jag ett brev där jag berättade hur mycket jag älskade honom, för det kändes viktigt att göra det, då.

Men efteråt har jag tänkt: ”Älskade jag verkligen pappa?”

Det låter hårt, men, trots att han FANNS i vårt hus, varje dag – jämt – och trots att mamma och pappa var gifta tills han dog, så fanns han inte ändå – för mej.

Pappa rökte pipa…. Googlad bild

Han var alltid Upptagen med Sitt Eget: Sitt Skapande; sin musik, sitt bridgespelande, sitt viraspelande, sitt skrivande, sitt målande, sitt TV-tittande (!). Han fanns aldrig för mej (oss? jag och mina systrar) och han varken såg eller hörde mej. Jag kan inte minnas att han någonsin TITTADE på mej, eller undrade hur jag mådde, eller ens visste vilken klass jag gick i….eller vem jag var….

Min pappa spelade piano – flera timmar varje dag. Googlad bild

Så….tja….jag saknar att ha haft en Riktigt Pappa. Och jag saknar att ha varit älskad av den pappan som fanns. Och jag önskar att jag kunde få ”prata ut” med pappa en sista gång och fråga om han älskade mej.

Jag VET att han skulle ha sagt: ”Självklart!” men jag hade velat berätta för honom hur det kändes i hjärtat att inte vara Sedd och inte vara Viktig.

När jag tagit upp det med mamma någon gång, blir hon sur och irriterad och säger: ”Det är väl självklart att han älskade dej!!” men OM det var ”självklart” skulle jag väl inte fråga! Om det kändes i hjärtat att jag var älskad av pappa så skulle jag väl inte undra.

Ibland undrar jag om hela mitt liv varit ett enda långt letande efter Pappas Kärlek….Att hitta män, som varit ”svårfångade” och sedan försöka få dom att älska mej….Att bli älskad ”från början” är inget jag fallit för….utan det är dom ”svåra” som jag ”jagat”…..

En gång skrev jag ett långt brev till honom om detta…Jag var 20 år och hade flyttat hemifrån 2 år tidigare. Pappa hade skrivit ett ”kärleksbrev” till våra hundar, när den sista hunden dog, och det var så vackert och fint så att jag grät när jag läste det. Då skrev jag ett brev tillbaka där jag undrade om han skulle ha skrivit ett lika fint brev om jag dött…och om han älskade mej också.

Det var läskigt att skicka brevet – jag var sååå rädd för svaret. Att få veta att man inte är älskad/sedd av sin förälder är så smärtsamt.

Vi hade strävhåriga taxar. Pappa älskade dom! Jag med. Googlad bild.

Han ringde mej och sa, med irritation i rösten: ”Vad fånig du är som är svartsjuk på hundarna!”. Inget mer.

Det gjorde ont och sitter kvar.

Jag saknar kärleken, som jag aldrig fick, från min pappa.

Jag kan inte sova….har först snurrat runt i sängen en stund, sen äntligen öppnat räkningarna – kl 3.30 på natten…. – och nu….kan jag inte somna om….så jag skriver en stund….så får vi se om ögonen till slut faller ihop….

Det är inte klokt! Jag räddar ”alla andra”, men ”glömmer bort” mej själv….Näe, jag glömmer inte bort….men jag har ”inte tid”, eller vet inte hur man gör, eller kan inte, eller vad?

”….att  någon lyfter UP mej….” (googlad bild)

 Jag skulle önska att Någon lyfte upp mej från allt – bara rakt upp ur Verkligheten – och satte ner mej på ett Annat Ställe där det Fungerar. Där det inte är en massa ”trassel” och ”knep”, utan där allt är ordnat och fint och ordentligt. Och där alla räkningar är betalda, och där allt är Från Början.

 ”En varm famn att krypa in i….” (googlad bild)

 Jag skulle önska att jag fick krypa in i Någons famn och vara 4 år igen, och slippa alla bekymmer och all oro, och där jag inte skulle behöva Vara Vuxen och Ta Ansvar för allt allt, en liten stund.

 ”En utsträckt hand…” (googlad bild)

Jag skulle önska att jag fick Dela Skiten/ Ansvaret med någon Klok och Kärleksfull och Vänlig och Förstående person. En sån som inte förfasade sej över vad jag åstakommit för röra. En sån som respektfullt och med varm hand lotsade mej igenom Trasslet, och ut på Andra Sidan, där jag fick börja om från Gå.

Jag skulle önska att Någon Räddade mej.

Men det är så svårt att be om hjälp och jag skäms, och känner mej misslyckad.

 Att inte klara av sin ekonomi är väl egentligen Höjden av Misslyckande?

Eller?

(Googlad bild. Huset liknar farmor och farfars ex hus i Roslagen, men det är inte det)

Min Favoritplats alla kategorier var trappan till farmor och farfars sommarställe i Roslagen – Lindris. Där satt jag med en kopp kaffe, tidigt på morgonen, en härlig sommardag, alldeles ensam, och tänkte och bara VAR.

Men huset är sålt och ”finns inte för mej” mer….

Min favoritplats nuförtiden är nog….”Wherever I lay my hat”….och helt beroende av sällskap och humör….

(Stenis. Typ. Faktiskt. NOT!)

Jag tycker faktiskt det är skitdålig stil av Stenis att bli sjuk på MIN helg! Blä!

Han kunde faktiskt hållit sej tills nästa helg, eller förra helgen! Någon ordning får det faktiskt vara!

Och jag är faktiskt skitbra på att skriva faktiskt dessutom!

 Faktiskt!

(På bilden ser det ut som om jag har gomspalt också, men det  har jag inte…..)

Huvudvärk i flera dygn och både igår morse och idag vaknade jag med migrän! Jag är så inihelvetes jävla dödstrött på mitt jävla pissskithelvetes huvud så att jag vill hoppa i en sjö (”AJ! IS!”) och sjunka ner till botten och ligga där…..död!

Utan huvudvärk och migrän.

Idag bara MÅSTE jag öppna alla fönsterkuvert (och kanske dom utan fönster också…) som innehåller räkningar  och ”hot” och Elände och Skit! Jag måste!

För att titta på dom, få ont i magen, och konstatera att pengarna inte räcker den här månaden heller….

Kanske det hjälper lite om jag blundar när jag öppnar dom….men sen MÅSTE jag ju öppna ögonen….

*orolig*

 Hålla handen!

Någon skrev: ”Alla Hjärtans Dag närmar sig”….och då blir jag alldeles….ledsen!

Jag vill hoppa över Alla Hjärtans Dag. Jag vill krypa under täcket och INTE FINNAS på Alla Hjärtans Dag…Jag vill gå ut i skogen och lägga mej under en sten på Alla Hjärtans Dag. Ligga där och huttra av självömkan.

För Alla Hjärtans Dag börjar bli Min Sorgliga Dag.

Jag har i alla år Tappert givit ut hjärtan och små presenter och små kärlekshälsningar till dom jag älskar…..

När jag levde med min man så sa jag till honom att jag skulle bli GLAD om han brydde sej att det var Alla Hjärtans Dag och att bara en liiiiiten hälsning, kort, kram skulle göra mej jätteglad på den dagen….

Gissa vem som satt vid matbordet på kvällen UTAN ett hjärta/en blomma/ett kort på sin tallrik? Gissa vem som INTE fick någon hälsning och inte ett enda kärlekskort?

Gissa vem….

Gissa vem som är Tydlig och TALAR OM att det betyder något för mej!!! Skitsamma om det inte betyder något för dej, honom, fan och hans moster och resten av världen!!!

Det betyder något för MEJ!

Gissa vem som inte bryr sej…..Den jag älskar. Den jag älskar/älskade bryr/brydde sej inte….och det gör ont!

Jag har älskat och jag har brytt mej….genom hela livet….För att jag BRYR MEJ och älskar!

Idag är den dagen då jag känner att jag vill skita i allt och bara bli som ”dom”….”Dom-som-inte bryr-sej”……och skita i dom….

Skita i att dom fyller år, skita i julafton, skita i alla hjärtans dag och skita i alla firningar och allt sånt över huvud taget resten av mitt eländiga skitiga oälskade liv!

Piss och helvete!

Ni kan dra dit pepparn växer!

Och stanna där!

 …………………………………………………………………..

Jag tror jag åker dit pepparn växer – Italien?? – på Alla Hjärtans Dag istället….och kanske jag stannar där.

Kanske det finns någon DÄR som kan älska mej – jättemycket! Sådär så att JAG märker det!!!

Jag vill leva i en romantisk film, och springa i slow motion över en äng emot Den man jag Älskar, och som älskar mej besinningslöst!

(Nej, nej, nej!! Fel fel fel! Bort!)

(Får väl duga då….Skulle ju vilja att han sprang också, och att hon hade blont lockigt hår och vit klänning, men man kan inte få allt här i världen…Hittade ingen sån bild…på Google)

Med Underbar bakgrundsmusik som spelar i hela himlen när jag springer där – smal och vacker – i en vit klänning med små små blommor på.

Mitt vackra, blonda, självlockiga hår ska fladdra sådär tjusigt bakom mej och glimma mot solen, som självklart strålar från en klarblå himmel.

Vi ska enas i en varm kram, och så stannar vi liksom i kramen, som är den Varmaste, mest kärleksfulla kram som existerat!

Sen är det Ingenting. En tomhet, där vi inte finns – existerar – till nästa scen:

(Ååååh! Det är såååå härligt att dansa med hela kroppen och själen! Dansa dansa dansa!!!)

Jag befinner mej i en danssal där jag dansar i förtvivlan runt runt i salen, till Helt Underbar Musik. Troligen sjunger jag också….Otroligt vackert! Jag är förtvivlad för jag tror att Den jag Älskar är med på Planet som störtat…men så slås dörren till danssalen upp och där står han: Min Älskling! Och jag springer emot honom – i slow motion, tror jag (om det inte blir för tjatigt), igen, och kastar mej om hans hals. Vi kramas och kysser varandra (igen).

Sen är det Ingenting. En tomhet, igen. Där vi liksom inte finns, till nästa scen:

(Typ en sån här säng, fast utan blåa (!) speglar på en hylla ovanför…Uäck!)

Vi ligger i en stor vacker säng, med vackra vita lakan i ett skimrande ljus och vi älskar intensivt och hett. Man riktigt ser hur otroligt mycket vi älskar varandra, med själ och hjärta.

(Så här älskar vi…men han har ingen hatt i min Verklighetsfilm…)

Suck!

*drömmer vidare*

Mina rädslor. Svårt.

(Googlad bild. Jag tänkte sätta in en bild på en Riktigt spindel, men rös så mycket att jag inte klarade av det…Det blev den här lite gulliga spindeln istället… )

 Dom flesta rädslorna sitter inuti – är känslomässiga. Dom ”utvändiga” kanske är mer hanterbara…tror jag…såsom rädsla för spindlar och kossor, höjdskräck, trånga utrymmen och mörker. Såna saker kan jag ju avstå ifrån s a s. Men dom ”invändiga” är mer ostyrbara eftersom det inte riktigt är jag som styr dom.

Mina rädslor är:

– Att vara/bli Övergiven

– Att vara/bli ensam (icke vald ensamhet)

– Att bli lämnad

– Att inte räcka till

– Att inte duga

– Att såra och göra illa (fast jag inte vill)

– Att inte vara omtyckt och älskad

– Att vara hatad och avskydd

– Att gå under och bli Utanför…

– Att be om hjälp

– Att vara svag

– Att vara beroende

– Att vara i underläge

Usch, jag blir nästan ledsen….Bara att tänka på det gör mej gråtfärdig…

….något som jag aldrig drömt förut.

Jag drömde att jag var på en stor båt, och där var både Stenis och en ex.pojkvän som jag hade när jag var 16 år, och som jag mailat lite med dom senaste åren (men inte träffat på 30 år)…Vi kan kalla honom Brandis. Båten höll på att sjunka, för det var o lika panik-saker vi gjorde hela tiden.

Men mitt i denna panik skulle jag också göra Viktiga Saker för min skola (som jag gick i….Det var någon form av hundutbildning, eller något sånt…) och om jag inte gjorde dessa saker Rätt så skulle jag bli avstängd. B l a  skulle jag gå med min hund på en agility-tävling, göra en ny bok med Laban och Labolina (! och det kändes jätteviktigt att jag klarade detta, för jag ville VISA att jag verkligen kunde skriva en bok!) och springa i en tävling (på 1 mil).

Jag var sent ute med träningen och förstod inte hur jag skulle hinna träna, eftersom jag hade fullt upp med att samtidigt rädda båten från att sjunka tillsammans med Stenis och Brandis. Jag slet med boken, att springa och att träna hunden i en salig blandning, samtidigt som jag slet med ett rädda båten från att sjunka. Det var riktigt jobbigt och slitigt.

Sen plötsligt så skulle jag välja mellan Stenis och Brandis. Dom stod bredvid varandra mot en vägg och folk skrek:”Välj EN! Välj EN!” Den jag valde skulle jag gifta mej med.

Först frågade jag båda männen: -”Vill du ha MEJ?” och båda sa ”Ja”.

Många skrek att jag skulle välja Stenis, eftersom det var mer synd om honom, och han hade kämpat mer… Dessutom var han singel. Men jag kände att jag drogs emot Brandis och ville välja honom, men kruxet var ju att han var gift!

Jag valde Stenis.

Men sen träffade jag Brandis ”utanför” (?) och vi bestämde oss för att ”ha sex en sista gång” innan han gick tillbaka till sin fru, så vi skulle leta upp ett ställe att ha sex på. Det var omöjligt! Vi letade och letade, men på alla ställen vi hittade (i trånga gränder, i kulvertar osv osv) så kom det någon människa, eller hund, och avbröt. Så vi fick aldrig till det och vi kom fram till att ”det var nog inte meningen”. Så vi skildes åt med dom orden.

Sen vaknade jag.

………………………………………………………………………………..

Tolkningar?