Författararkiv: Erica Leijonhufvud

”Fet ful och motbjudande” (förlåt men jag gillar inte den rubriken – jag tycker den är ”Negative thinking” – men men, det var inte det jag skulle skriva om….) skriver om ”röran” det börjar bli överallt, men hon skriver framförallt om godiset som breder ut sej i alla affärer.

Själv vill jag skriva om röran kring allt, överallt! Det är som om det börjar bli Ingen Ordning på Någonting.

Förr hämtade man ut pengar på Banken, paket på Posten och köpte mediciner på Apoteket.

Jag vill inte bli en sån som säger ”Det var bättre förr”, så jag biter mej hårt i tungan och kniper irriterat ihop munnen, för att inte säga så, men det ÄR svårt!

Posten  hämtar man numera på ICA, och pengarna kan man knappast hämta på banken längre – dom ska man väl hämta på….Dressman (!) snart….eller varför inte….Systemet?!

Så när jag, som smått förvirrad äldre tant, om några år, irrar runt i Centrum för att försöka hämta ut lite pengar, och staplar in på Dressman och frågar om det är där man hämtar pengar, kommer affärsbiträdet att sucka djupt och skaka på huvudet och säga:

-”Meh! Pengar hämtar man ju på KappAhl sedan flera….veckor!” *suckar trött åt förvirrad gammal tant som inte hänger med*

Och jag irrar vidare till KappAhl, lätt haltande med min ”blingade” käpp (finns inte oblingade på Willys!), där en stressad och irriterad kassörska säger:

-”Meh! Det var ju flera…veckor sedan man kunde hämta ut pengar HÄR! Nu är det på Apoteket man hämtar pengar!” *suckar stressat åt tanten med blingad käpp och tänker att hon orkar inte svara på denna fråga fler gånger idag*

That´s the future for me, my friends!

Minsting ringde igår:

-”Babba! I borgod, där vi ska ha fredagsbys, vill jag ha bajskorv!”

-”Bajskorv?!? Vill du ha bajskorv?! Varför då?”

-”Dä! BAJSKORV!!”

-”Ja, bajskorv! Vad ska du med bajskorv till?!?”

-”DÄ! BAJSKORV – såd där sob bad ÄTER!!”

-”Man äter väl inte bajskorv heller!!??”

-”Ååååå, du vet såd där gul, bed sbå saker på, sob bad har sbör på och äter!!!”

Nu är Minsting lite irriterad över att han har en sån IDIOT till mamma.

-”Ha ha ha! Jag vet vad du menade. Skojade bara. Men du är rätt förkyld, va?!”

-”Aaaa”.

-”Du vill ha majskolv!”

-”Aaaaa.” *lättad*

Jag går omkring och känner mej SMAL och snygg som värsta fotomodellen. Vickar på rumpan lite sexigt sådär under vinterkappan, när jag går på hundpromenaden…*.vick vick vick*…

Trallar lite för mej själv: ”Na na na na naaaa naaaaa! Jag är värsta snygg snygg!”

Jag är sååå nöjd: Drygt 14 dagar med lök/kålsoppa + styrketräning varannan dag, har gjort susen! Jag har ingen våg hemma, eftersom vågar är ”dumma”, men kanske jag vågar väga mej på vågen på gymmet….Kanske…

Jag mäter mej och runt midjan är jag 10 cm smalare!

Jiiihaaaa! Give me five! Man kunde vara glad för mindre!

Typ.

Jag klär av mej på kvällen hemma och studerar min nakna kropp: ”Tjaaa….rätt snygg faktiskt! Ojdå! Där är ju MIDJAN också! Välkommen tillbaka!” liksom.

Men vad händer på gymmet??? I omklädningsrummet på gymmet. När jag ska njuta av min nya, smala och vackra spegelbild där, ser jag en koloss! En flodhäst! En Jättekvinna! Och det är jag!

Jag förstår ingenting. Jag var ju smal i går kväll! Vad hände under natten, liksom…..?

Suck!

Kål-och löksoppa hjälper inte mot feta gym-spegelbilder, tydligen.

Mycket underligt….

-” Jag blir så glad när du ringer!”

-”Jag blir glad när du säger att du blir glad över att jag ringer!”

-”Jag blir så glad att du blir glad åt att jag säger att jag blir glad åt att du ringer!”

-”Vi är glada.”

-”Jag är glad över att vi är glada!”

-”Jag är också glad över att vi är glada och så är jag glad över att du är glad över att vi är glada!”

Hjärtat skuttade till när jag tittade in i hans blå… och tiden stannade ”a moment”.

*skutt*

….så idag är jag trött, men nöjd!

Jag har alltid drömt, alltid haft drömmar…..

”Sikta mot himlen och nå trätopparna”, typ.

ETT viktigt mål i mitt liv har varit att ”fånga dagen” – att inte låta livet ”rulla på”, utan att ”hoppa på tåget när det går”.

”Jag vill inte sitta i min gungstol när jag är 70 år och ångra det jag INTE gjorde”...har jag tänkt.

Detta har gjort att jag ibland kanske hoppat på för många tåg, kanske inte väntat på stationen och kollat vart tåget gått innan, liksom….Det  har ju gjort livet rätt spännande, men också lite väl kämpigt ibland….

Det var rätt skönt att stanna upp ett tag till slut…även om jag aldrig riktigt gjort det till 100%.

Med att ”stanna” menar jag att stanna i samma stad med samma boende/hus med samma man och samma arbete mer än 3 år. Det har jag inte gjort, än.

Jag kan säga att jag kommit en bit på vägen med att ”stanna” iallafall, eftersom jag stannat på samma arbetsplats i mer än 3 år nu.

Men jag har inte bott i samma lägenhet/hus mer än 3 år någonsin! Mannen klarade jag av att ha i hela 10 år!

Nåja.

Jag jobbar med mitt DRÖMJOBB! Det är fantastisk. Jag är i mål. Jag är framme. Jag behöver inte ”vandra vidare” vad gäller arbetet. Jag är nöjd.

Liten bild på äldsta sonen…

Jag har dom barn jag ville ha. Drömbarnen. Jag vill inte ha fler. Jag är supernöjd. Jag har fyra helt underbara söner! Dom är både vackra och kloka och kärleksfulla och fina! Helt otroligt!

Jag och min älskling….

Min ouppfyllda dröm är att ”slippa vara ensam/singel”, dvs att leva/vara med den man jag älskar. Att bli två. Att jag blir vi. ”Vi-som-hör-ihop”, så självklart! Att älska och bli älskad tillbaka. Att leva i kärlek.

 ATT VARA VI.

Var jag bor med min älskling, spelar inte så stor roll. Visst känns det där med landet och röda stugan och alla djuren som en härlig tanke och dröm, men någonstans spelar inte ”ytan” någon roll – utan det är kärleken och ”Vi-enheten” som känns viktig.

 Att slippa vara ensam och att vara ett VI.

En annan dröm jag har, som känns viktigare och viktigare ju längre tiden går,  är att få skriva på heltid, helst. Att få ge ut böcker. Att få skriva så fingrarna glöder! Att få ur mej alla dessa ”böcker” som ligger färdiga i hjärnan! Att få skriva! När jag skriver hamnar jag i Nirvana (om jag får skriva oavbrutet en längre stund) och det är ett tillstånd jag älskar att vara i då och då!

Två drömmar  är alltså kvar….

….så jag fortsätter att drömma…..

”….varför gifter du dej, med en kvinna för hennes skönhets skuuuuull?”

Närå! Det var Orup det. Men det var inte det jag skulle skriva om.

Istället ska jag skriva lite kort om mitt Dåliga Samvete för att se om jag kan skriva av mej det…..”kräkas lite”, liksom…

Mamma ringde. Vi har inte pratat på ”över en vecka” (sa hon).

Jag är en dålig dotter (ett konstaterande bara). Ringer för sällan och hälsar på för sällan.

Nåja.

Häromsistens, när jag höll på att drunkna i Kronofogdens krav, ringde mamma. Hon frågade hur det var och jag pratade på om ”allt och inget”, men sa inget om att jag höll på att drunkna. Ville inte oroa henne. Tänkte att jag ”fixar det själv”….som vanligt. Men så pratade vi om mitt huvud och hur mycket det värker och om alla migrän-anfallen osv, och då sa hon:

-”Men är det något som TYNGER dej, eller vad?!?”

Och då sa jag som det var: ”Jag har en Kronisk oro för ekonomin.”

Två dygn senare ringde hon och sa att hon skulle ge mej ett ”förskottsarv” på den summa jag sagt att räkningarna var på.

Jag pustade ut.

Men då hade jag inte berättat att jag också har en skatteskuld, och att det var fler räkningar som var på väg till Kronofogden….mycket för att jag inte själv orkade och/eller hade koll på allt.

Så ringde hon idag. Hon frågade hur jag mådde och hur helgen varit. Jag sa som det var: Att huvudet värker heeela tiden, att helgen varit ”för jävlig” med huvudvärk och migrän varvat….och att jag vaknat på nätterna pga värk.

Hon frågade igen om ”Varför?” och jag tänkte en stund, och sen sa jag som det var:

-”Pengabekymmer”.

Mamma blev ”Besviken/Ledsen/Orolig”…..

….och jag ångrade direkt att jag sagt något. Hon blir liksom MER orolig än jag, sover sämre än jag, går i cirklar mer än jag…nästan….

Suck!

Jag brukar inte berätta om mina bekymmer för henne. Jag brukar vara tyst…..men hon liksom antydde att Stenis var inblandad i min huvudvärk och då kände jag att det var bättre att berätta hur det verkligen är…..

Nu har jag Dåligt Samvete, för att jag ”drog igång henne”….

Ska jag ha det? Borde jag inte sagt något?

………………………………………………………….

Vet du hur skämmigt det är att inte klara av sin ekonomi, på en skala?

Om 0 är ”inte skämmigt alls” och 10 är ”Värsta skämmigt ever!” så ligger det på en 10:a!

Jag såg ett program på TV för något år sedan, som handlade om olika länder och vilka olika krav/önskemål vi har på att ha städat hemma i olika länder. Jag förstod då att jag borde flytta till Holland, för där är det okey att ha ”lite småstökigt” hemma, utan att man anses vara ”socialt udda”.

Men här! Oj oj oj! Sverige och Japan var värst (har jag för mej…iallafall Sverige). Här ska man kunna utföra en operation i vardagsrummet hos gemene man!

Varför är det så viktigt att det är kliniskt rent och att alla saker ligger undanplockade och att det är Rent och ”Snyggt”?!

Jag gillar när det är lite rörigt, för då känns det att människor Lever och Mår bra! Tycker jag. Att människor får röra sej och slänga upp benen i soffan och ”softa” lite….Jag trivs i stökiga hem!

I Solsidan-hem känner jag att jag inte passar in – att jag borde sätta på mej lilla snäva kjolen och mina fiiiina pumps/ inneskor, och skriva ”mig” istället för ”mej”, sitta med benen snyggt vinklade åt sidan, och fötterna på golvet (givetvis) i soffan och prata behärskat och fiiiiiiiiiiint.

*ryser*

….åsså kan man kolla på snygga killar också….*dregel*

Nu ska jag till gymmet! Alla *viftar med intresseflaggan* (=nya inneuttrycket….eller så är det bara jag som hörde det nyligen…det kanske har funnits i 200 år!….?).

Jag har kikat mej omkring på gymmet vad man EGENTLIGEN ska ha på sej, för jag har förstått av Den Lilla Farbrorns tidigare blogg-inlägg att människor tittar sej omkring (iallafall lilla farbrorn…) och SER vad man har på sej, och kanske förfasar dom sej när jag har ett par avklippta mjukisbyxor och en helt vanlig t-shirt (svart med vita prickar på igår…Idag blir det en röd med vita prickar….JA! Jag gillar prickar! So what?!?).

När  jag tittat mej omkring ser jag att man ska ha slimmade byxor om man är tjej. Dom får vara till knäna, men gärna vara långa också. Svarta. T-shirten ska vara enfärgad svart eller vit. Punkt. Kanske ska det stå något på den, men då ska det stå något som har med hälsa att göra, tex ”Drick C-vitamin!” eller något sånt. Det får gärna vara tyg av sånt där konstgjort material. Helst, faktiskt.

Jag kommer, med andra ord, att vara Helt Fel klädd även fortsättningvis, men jag hoppas jag får vara kvar på gymmet ändå….Och kanske någon skriver ett litet blogg-inlägg om mej här framöver….Om ”Den Tokiga Tanten i prickig t-shirt” eller ”Får man vara klädd hur som helst på gym nuförtiden?”.

Fast det är ju bra när man kan skapa ett blogg-ämne åt någon….

Simma lugnt!