Kränkt! /erviluca

Jag känner mej kränkt.

Och arg.

Jättearg! Sådär arg så det kniper i magen och jag vill stampa hårt i golvet av ilska.

Jag känner mej överkörd. Mentalt. Och som människa. Som om jag inte är viktig eller som om mina åsikter inte räknas.

Vad har då hänt?

Min lägenhet har genomgått en besiktning.

Besiktningsmannen var en ung (alla är unga i mina ögon nuförtiden, så den benämningen är lite oviss) man med förstoringsglas (tänkte jag skriva, och skrev….) ficklampa och mobilkamera i högsta hugg som kom. Jag var väldigt orolig innan eftersom jag har mycket dålig erfarenhet av besiktningsmän/kvinnor.

Mycket. Dålig. Erfarenhet.

Egentligen ville jag gå med besiktningsmannen runt i lägenheten och höra hur han tänkte och kunna kommentera, MEN han sa att han ville gå runt själv och att vi skulle prata om vad han sett och kommit fram till efteråt.

Så jag satte mej i vardagsrummet och väntade.

När han var färdig började han berätta vad han sett. Han pekade och visade i frysen där det fattades luckor (som jag aldrig sett och visste inte att det skulle sitta luckor där) och en liten mojäng (som dom obefintliga luckorna skulle sitta i) hade tydligen gått sönder i frysen, vilket jag inte heller visste om, eller ens hade sett. Ever. Han lyssnade inte på detta.

”Det ska ha funnits när du flyttade in.”

”Nej, det fanns inte och jag kan ju inte anmäla något jag inte ens märker borde finnas där…”.

Jag insåg snabbt att det inte spelade någon som helst roll vad jag sa, för hans ord var SANNINGEN och mina ord var ”hittepå” eller ”bara försvar”. Han sa inte det, men han konstaterade att han bara följde sina instruktioner och att han skulle skicka besiktningsprotokollet.

Det absolut värsta var när han sa att jag måste fixa uteplatsen. Då brann det till i mej! För följande är fakta:

Uteplatsen (där det är en gräsmatta) blev helt förstörd under den renovering som gjordes av fasaderna och fönstrerna förra året. Det är en enda geggpöl med ogräs där nu. Jag har skickat mail, ringt, smsat och på olika sätt kontaktat bostadsbolaget och frågat OM dom ska återställa uteplatsen eller om jag måste göra det själv. Jag fick vid något tillfälle ett kort svar att det var dom som skulle återställa uteplatsen och sedan har jag väntat och väntat….

…och mailat och skrivit till dom på hemsidan om och om igen och inte fått några svar. Detta sa jag till besiktningsmannen. Han sa då att han försökt ringa mig angående detta, men jag har inte svarat. Jag sa att det knappt går att ringa mej på vardagar för jag sitter nästan alltid i samtal (familjeterapeutar familjer) eller i möten och har fullt upp med jobbet på dagarna så att ringa ett ”privat” samtal går bort. Jag sa också att jag vid något, eller ett par tillfällen försökt ringa honom, men att man då måste ringa via en växel och att dom där sagt att han då varit upptagen. Därefter har jag glömt det hela och istället mailat. Det har inte gått att SMSa honom.

På mailen har jag inte fått svar. Ej heller via hemsidan.

Så efter att ha konstaterat att vi inte nått varandra utspelade sej följande samtal:

”Eftersom vi inte nått dej har vi inte kunnat göra i ordning uteplatsen…” säger han.

”Eeeeh, va?! Jag är nåbar via mail, sms och brev…”.

”Du har inte svarat i telefonen….Sen har du förstört uteplatsen…. ” Han är stenhård.

”???” Jag förstår ingenting. Har JAG förstört uteplatsen? Jag har ju inte ens kunnat vistas där eftersom det är en lerhög med ogräs.

”Det kom dit några som skulle åtgärda uteplatsen men dom kunde inte för det låg hundbajs där.”

Jag tror först att han skämtar, men ser sedan att han menar allvar.

”Så dom gubbar (förlåt fördomen – det kanske var kvinnor också) som kom för att gräva och fixa och dona med jorden kunde inte det för att det låg 3-4 bajshögar (max!!) där?” frågar jag.

”Ja, ingen vill väl plocka upp andras hundbajs…”.

”Men varför kunde du/någon inte bara maila eller smsa det till mej? Eller ringa på dörren och säga det till min son som varit hemma hela tiden? Dessutom tar jag upp dom eventuella bajshögar som ligger där någon gång i veckan så det kan inte ha varit så många….”.

”Men eftersom du förstört den, var man ju orolig för att du skulle förstöra uteplatsen igen…efter att den gjorts i ordning.”

”??? Förstört?? Menar du att ni var oroliga för att hundarna skulle bajsa på den nya gräsmattan?”

”Ja.”

”Ja, det hade dom faktiskt fått göra, men jag plockar ju upp bajset (!) och för det mesta bajsar dom på promenaderna vi går varje dag. Det är rätt sällan dom faktiskt bajsar där… men menar du att förstöra är att låta hundarna bajsa på gräsmattan?”

”Ja.”

Jag kände att jag inte orkade diskutera mer. Bara för att jag har hundar som får bajsa på uteplatsen är jag en som ”förstör” uteplatsen. Den var fin innan dom renoverade…och bajs kan man väl se som gödsel.

Jag har ingen talan och ingen röst. Besiktningsmannens ord är rätt och mina ord är bara försvar (=fel).

Jag sjunker och blir ett litet knytt.

I kampen mot den stora jätten – hyresvärden – är jag en liten skit.

Och jag är kränkt.

Så. Jävla. Kränkt.