Hundarna och jag ska ta skogspromenaden idag har jag bestämt, men den lilla stigen som går ner i första etappen är hal så jag bestämmer att ta den andra stigen, en bit bort, in i skogen istället.
Jag har gått den här skogsvägen genom skogen hundratals gånger. Den första delen brukar vara lite hit och dit eftersom det inte är en tydlig stig igenom där jag brukar gå, MEN när jag tar den här andra vägen vet jag att den stigen är tydlig och går som ett upp-och-ner-vänt L in i den delen dit jag ska (med foten/taket till vänster, om ni förstår).
Så det är nema problema. Jag glömmer alltid att jag är en vilsepanna som kan gå vilse i en hiss och just den här dagen är den rätt mycket snö på marken och ingen har gått på stigen innan mej så jag får chansa lite…
Jag och ”chansa lite” när det gäller att hitta = TILT, men det har jag liksom glömt idag. Eller inte.
Plötsligt står jag där, en bit in i skogen, och förbannar mej själv: ”Var faan är jag?!” Jag känner inte igen mej alls!
Ska jag chansa (ha ha ha igen!) och fortsätta rakt fram och komma fram i Länna (troligen) eller ska jag gå tillbaka, funderar jag. Jag bestämmer mej för att fortsätta rakt fram och se vart jag kommer. Idiotiskt beslut när det är jag som gör det, eftersom jag då kommer att gå vilse. Så säger den lilla Kloka rösten inuti, men den lyssnar jag inte alltid på….
Jag fortsätter alltså rakt fram och plötsligt känner jag igen mej: ”Meh, där är ju stora stenen med mossa på…? Och där är det stora ikullfallna trädet…?”
Plötsligt går jag på den stigen jag tänkte från början!
Jag blir så förvånad att jag nästan tappar andan. Jag har alltså gått på Den Lilla Stigen RAKT FRAM men kommit fram rakt till vänster dit jag tänkte gå från början! Jag har alltså gått rakt fram, men hamnat rakt åt sidan!
Asså, fattar ni!?
Tänk er att ni ska åka till Centrum, som ligger söderut, men inser att ni kört fel så ni tänker att ”Äh, jag kör vidare till min moster, som bor norrut”, och så plötsligt är ni i Centrum!
Det här har hänt mej massor av gånger och jag blir lika ställd varje gång. Det är som om hjärnan måste flytta runt sej ett varv där inne varje gång. Ibland har bensinstationer flyttats och hus ersatts av skogar i min (förvirrade) hjärna när jag liksom hamnar där jag hamnar.
Spännande liv man lever va?!
erviluca #mammatillfyrakillar 