Jag har tummen i arslet – instoppad och hårt sittande.
Jag får faniemej inte ut den! Det är såååå irriterande.
Jag är en kreativ människa, som behöver få utlopp för den sidan – annars blir jag…knäpp! Eller deprimerad. Kanske både ock. Och när tummen sitter inmurad i arslet…
Det är många gånger i mitt liv jag önskat att jag var en man som levde med min lilla fru och eventuellt några barn någon gång i början, eller mitten av, 1900-talet. För då skulle jag kunna ställa krav på Alla Andra och säga ”Jag behöver vara ifred och hitta min Inspiration för att kunna Skriva!” och så skulle min lilla fru slå knut på sej för att inte störa, laga mat, serva mej på alla möjliga sätt och låta mej få helt ägna mej åt mitt kreativa skrivande.
Det finns fortfarande sådana förhållanden har jag förstått. Men jag lever inte i ett sådant. OCH jag är kvinna.
Faan, nu kom ögonmigränen tillbaka. Den hälsade på igår också. Vad handlar det om? Är det Levaxinet som inte funkar eller vad??
Så här går ögonmigrän till: Plötsligt, från ingenstans, finns det en, eller flera, lysande bollar i mitt synfält. Jag ser alltså inte där utan det är bollar som lyser istället. Det är sååååå frustrerande! Ibland leder ögonmigränen till ett hejdundrande migränanfall, ibland inte. Ibland hjälper det att äta något sött, ibland inte. Ibland hjälper migränmedicin.
Nu måste jag sluta skriva för bollarna blir fler och jag ser inte vad jag skriver…
Piss och helvete!
erviluca #mammatillfyrakillar 