Vi vill veta varifrån vi kommer och vad vi ärvt ifrån vem. Vi vill pussla ihop vem JAG är – iallafall när vi blir äldre. Kanske inte alla vill det, men många.
Jag tittar på Genjägarna på SVT och fascineras.
Människor vill ju veta varifrån dom kommer, vad dom har ärvt från vem och vem dom ÄR. Det är som om HALVA ens personlighet inte finns när man inte vet vem som är ens pappa (som ju är det vanligaste, förstås).
Därför blir det en stor krock i min hjärna när kvinnor vill bli mammor via okända donatorer. ”Det gör inget för mitt barn kommer att ha sin mormor och morfar, sin morbror och en massa kusiner att känna igen sej i…” säger en obekymrad (blivande) mamma.
Och jag förstår den blivande mamman, för OM jag inte haft möjlighet att bli mamma så hade jag slagit knut på mej för att få bli mamma ändå och trots allt. Jag hade skitit i ALLA varningar och försök till att stoppa mej och jag hade gjort mej gravid, eller adopterat. Punkt! Ett liv utan barn hade inte varit ett liv för mej. Barn är och har alltid varit det viktigaste i mitt liv.
MEN nu har jag barn och kan lugnt tycka till om diverse saker.
Människor måste få ha rätt att få veta sitt ursprung. Iallafall så gott det går. Är man hittad på gatan i Brasilien och sedan adopterad till Sverige så är man och det är rätt svårt att ta reda på vem man är och vad man ärvt rent biologiskt. MIN egen lilla statistiska undersökning säger att adopterade barn oftare än andra får barn tidigt i livet (och då är min andra analys att människor vill ha biologiska band och få älska, och bli älskade, ”biologiskt” och känna ”blod är tjockare än vatten”.
Att av rent egoistiska skäl skaffa barn genom att inseminera sej med okänd sperma är alltså rätt fel, när man tänker ett varv till, för sannolikheten att den blivande människan vill veta vad den ärvt från sin ”andra halva” är rätt stor.
Människor som växer upp och tror att den dom bor med är ”pappa”, men får sedan veta att det var han inte alls, känner det ofta som att marken försvinner under deras fötter och att dom vuxit upp i/med en lögn. Trots att mamman kanske inte heller vetat säkert, utan hoppats och trott att hon valde den som faktiskt är biologisk pappa.
Det kan ju vara svårt att säga till sitt barn: ”Jag hade samlag med TVÅ olika män när jag blev gravid med dej så den pappa du lever med kan vara din biologiska pappa ELLER så är det den andre mannen jag låg med….”.
Men nog om det.
Jag tänker ändå att alla borde få ha RÄTT att få veta vem som är deras biologiska pappa. No matter what. Sen kan ju inte det genomföras till 100 % förstås, men i dom fall det går så borde man se till att den möjligheten finns.
Och om jag blir/är farmor vill jag veta det.
Tack för mej.
erviluca #mammatillfyrakillar 