Utbildad upp till tänderna /erviluca

Jag har gått en massa utbildningar.

En massa!

I början när jag gick utbildningar och kurser förstod jag inte vikten av att få ett intyg av att ha gått utbildningen – ja, jag måste ha varit helt korkad (!) – jag minns att jag tyckte att det viktigaste var väl att JAG lärt mej NYA SAKER som jag kunde använda i mitt yrkesliv. Inte att bevisa att jag gått utbildningen.

Jag har alltså gått fyrahundranittiosjuttiotvå utbildningar och kurser men jag har inte BEVIS för dom första. Det spelar ju ingen roll nu, för allt förändras och dom utbildningar jag gick DÅ – artonhundrafyrtionio – är väl inaktuella numera , men ändå!

Jag ville bli DEN BÄSTA hjälparen/terapeuten av alla som någonsin levt! Och inte för att vara BÄST utan för att jag ville verkligen verkligen HJÄLPA dom människor jag skulle hjälpa. Det vill jag fortfarande.

En del människor är såna att det är viktigt för dom att alla tror att dom är bäst och viktigast och kan mest, men inte att dom faktiskt i praktiken är den som hjälper på riktigt. Det finns ett helt gäng såna MANLIGA psykologer och psykoterapeuter det bakåt i tiden. Såna som den där norska överläkaren som (1945) menade att ”tyskungarna” var ”svagsinta och med avvikande beteende”. Orsaken var att kvinnorna som umgicks med tyskarna var ”svagt begåvade och asociala psykopater, delvis höggradigt svagsinta, och att man kunde utgå ifrån att barnen hade ärvt dessa dåliga anlag.” Såna MÄN fanns det i mängder av förr, som från sina högt uppsatta positioner kom med HELT GALNA påståenden som om dom var sanningar, och det gick INTE att säga emot – i alla fall inte högt och rakt ut – för då blev man paria och utvisad i Tomheten. Och fick inte vara med längre. Över huvud taget.

Fy faan vad jag tycker illa om alla uppblåsta MÄN som sitter i sina kostymer och tror/låtsas att dom vet bäst och mest och allt – äckliga besserwissers, som är vana att höja rösten liiite till och låta äääännu mer ”manliga” och peta in lite ilsket testosteron där också och med många FINA och SVÅRA ord samt lite nedvärdering till sin omgivning, sabla ut egna ideer som om det vore SANNINGAR. Fy faan vad jag hatar det! Och när jag nu sitter och retar upp mej på dessa MÄN, så inser jag att dom finns fortfarande och överallt! Exempel: #trumph

MEN i alla fall – jag skulle skriva om alla mina kurser och utbildningar. Så många så att det började liksom gå runt, och ju fler kurser och utbildningar jag gick insåg jag att ”here we go again”, dvs att den nya utbildningen /nya sättet och jobba var bara ett nytt sätt att säga något gammalt/det jag redan hört/visste och dessutom kalla det för något tjusigt och kalla det en förkortning (MFT, ART, MST, KBT – what ever) och göra det till ett paket.

Så när jag började på mitt nya jobb i november 2021 sa jag att jag faktiskt inte orkade gå fler utbildningar, om det inte var något alldeles alldeles nytt och supernya ideer kring någonting som faktiskt jag inte kunde.

Sen dess har jag i alla fall gått två utbildningar där jag i och för sej redan kunde allt, men denna gång var det ihopsatt som ett paket där man kan jobba från A till B (eller Ö) i ”paketform” med olika teman istället för att, som jag brukar, ”lyssna in var klienten befinner sej” och köra lite freestyle. Dom här nya sätten är att någon bestämmer vad klienten behöver (oftast en socialsekreterare) och så säger hen: ”Den här familjen behöver XXX” och så jobbar jag med det efter olika steg. När sista steget är taget är det tack och adjö. Då ska klienten vara färdiglärd och klar. Inte så mycket ”Hur mår du EGENTLIGEN?” eller ”Hur påverkar din egen barndom dej?”

MEN, för att göra en kort historia lång, så kan jag ofta hamna i ”Vad kan jag som inte andra kan?” om ni förstår? Man blir lite hemmablind och det som är så SJÄLVKLART för mej, kan vara/är helt NYTT för andra. Eller inte.

Så ibland när jag säger något ”självklart” för att bara uttala det som ”alla redan vet” så säger folk ”Jahaaaaa!” som om det var en ögonöppnare och jag bah: ”Jahaaaaa!”

Det är ju inte precis som om jag när jag kliver utanför dörren till jobbet blir EN ANNAN person med andra tankar och andra åsikter. Jag är ju samma. Och jag använder mej själv och allt jag kan och mina känslor och allt i möten med andra människor och målet är för mej givetvis ALLTID att HJÄLPA så att DOM ANDRA mår bättre och helst bra och förstår sej själva och andra bättre och löser alla (?) sina problem och knutar och relationstvister.

Vad ville jag skriva om egentligen idag?

Vad ville jag med det här inlägget?

Jag behöver semester.