
…men plötsligt blir jag det ändå.
Jäkla skit att jag inte kan kontrollera rädslan. Såååå jäkla onödigt att ”gå igång” – det hjälper ju inte! Det är heeeelt i onödan. Kom igen, jag själv! Skärp dej!
Det går ju relativt fort och även om det gör ont, så är det över sen. Se det som en ”piss i havet” för det är det! Alla andra gånger är bakom dej, kära jag. Och även dom gånger som var jobbiga är över för länge sedan och jag klarade det! Jag är så DUTTI!
Jag kan. Jag vill. Jag ska. Jag måste!!
Gå nu för i helvete!
Gå till tandläkare NU!!
