”Haram!” sa tjejerna till varandra ibland, på mitt förra jobb, och jag lärde mej att det betyder att man gör något fel, och inte bara ”fel”, utan Allvarligt Seriöst Fel, som har med Heder och (mest) kvinnor att göra. Inledningsvis brydde jag mej faktiskt inte så mycket, tänkte mest att ”det är väl någon kulturell grej” och jag tänkte också att det var viktigt att man är respektfull mot olika sorts kulturella uttryck och att jag inte skulle lägga mej i för mycket, utan låta det vara….
…men ju mer tiden gick och ju mer jag fick lära mej om detta uttryck, desto mer upprörd blev jag. Detta uttryck slängde tjejerna ur sej lite då och då, och med tiden förstod jag att detta uttryck styr miljontals människor, och då framförallt kvinnor, världen över på ett otroligt patriarkatiskt och nedtryckande sätt.
Nu är jag ARG på Haram och tycker faktiskt att det ska förbjudas i Sverige! Vi följer Svenska Lagar här och i dessa förekommer inget Haram!
Som tjej i Sverige ska du själv få bestämma Vem du ska vara ihop med, Vem du ska älska, Vilka du ska umgås med, Vilka du ska leka med, OM du vill ha slöja eller inte och som vuxen kvinna ska du själv bestämma OM du vill gifta dej, med VEM du ska gifta dej, VAD du vill plugga till och jobba med, VEM eller VILKA du vill umgås med, VILKA kläder du ska ha på dej, OM du ska dricka alkohol eller inte, OM du vill ha sex eller inte, OM du vill ha barn eller inte, OM du vill göra abort eller inte etc i all evighet… amen. Det ÄR så. Lagen är sådan. Punkt.
MEN.
I Sverige IDAG lever det MASSOR av barn, tjejer, kvinnor som lever under STARK press av sin släkt – både män och kvinnor – kring hur dom ska gå, stå, vara, klä sej och tänka.
Utåt sett verkar det som om dom går med på allt, och tycker att det är okey med allt dom lever i och för, men många utav dom kokar inuti. Dom vågar, kan och får (!) inte säga ifrån någonstans. För OM dom gör det, hamnar dom UTANFÖR hela släkten och blir kanske till och med misshandlade och dödade. I Sverige. Idag.
Man kan tro att det bara är ”vissa få, enskilda kvinnor/tjejer”, men ju fler tjejer och kvinnor jag träffar (från dessa kulturer) ju mer förstår jag att det är otroligt vanligt och utbrett, och det gör mej så….frustrerad och ARG! Det är som att backa tiden och som om man måste börja om på 1800-talet med kvinnorättsrörelser igen!
Varför räcker inte våra lagar? Kvinnor SKA INTE leva under förtryck i Sverige idag! Men dom gör det. Och dom vågar inte ropa ut det – vågar inte stå upp för sej själva – vågar inte vara den som ”tog steget”, för att vara den som gjorde det betyder att hon kommer att bli ENSAM och övergiven av hela släkten, och dom är dom enda hon har, i Sverige. För att inte tala om hela släkten som reagerar/agerar i hemlandet om tjejen ”gör något fel”.
Hur många år ska det ta innan dom svenska lagarna räcker ”ända in i familjerna/systemen”?
Det finns också kvinnor som hämtats hit från andra länder och stuvats in i något hus eller någon lägenhet och därefter varit inlåsta där i flera år, som hotats av mannen att alla utanför dörren är ”farliga”.
Jag träffade en kvinna häromdagen, vars historia jag vill berätta i nästa blogg-inlägg, eftersom den var så…sorglig och skrämmande….så att jag kände: ”Jag måste GÖRA något! Men VAD??”.
När jag var ung trodde jag på fullt allvar att jag kunde förändra världen (men det kanske alla unga tror…?) och jag kämpade för varenda unge! På riktigt! Jag väl insett att jag inte KAN rädda alla….och jag måste lära mej stå ut med det….vilket jag har….men ibland blir jag bara så…..frustrerad….
….och så…..
…….JÄVLA FÖRBANNAD!!!
erviluca #mammatillfyrakillar 