Nu har det gått en månad med vår nya familjemedlem, Matilda.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mej att det skulle gå så här bra! Jag vet inte om jag föreställde mej något alls innan, egentligen, och jag är inte sån som oroar mej ”i onödan”/i förväg – jag är mer ”go-with-the-flow-typen” och utgår ofta ifrån att det kommer att bli/gå bra, men ändå.
Matilda har helt anpassat sej till oss och våra vanor. Hon är ko-lugn både inne och ute och små barn kan komma fram och klappa henne och hon står bra stoiskt och låter dom klappa. Det är så skönt att slippa oroa sej för det (för DET kan jag oroa mej över – att ett barn skulle bli nafsat på el dyl, om jag hade en sån hund…).
Matilda kan också gå lös och går då nästan bara bakom mej hela tiden. Hon gör väldigt sällan egna små vändor. I början gick hon bara bakom mej, eller ibland vid min sida, även i koppel, men när hon nu fått gå fler och (troligen) längre promenader än tidigare, går hon nästan bara bredvid och mer sällan bakom.
Första veckan hade jag två ”segproppar” bakom mej i koppel – numera har jag bara EN segpropp bakom mej; Milton, som är 14 år och en riktig segpropp nuförtiden, med ålderns rätt. På grund av detta faktum får han inte följa med på den långa och snabba promenaden, utan bara på den halvlånga där båda går lösa och Milton då hamnar lååångt bakom, men det gör inget eftersom den promenaden sker in i skogen på en stig där vi sällan möter någon alls.
Vi hade några dagar med Galna Katter här hemma, då Theodor plötsligt blev ett monster, fräste och betedde sej som en idiot, vilket gjorde att Matilda ville jaga honom. Plötsligt en dag slutade Theo dock och nu är dom vänner och sover till och med bredvid varandra ibland.
Blinka, som har större integritet och som NOGA väljer sina vänner….har inte till 100% accepterat Matilda än, vilket gör att Matilda ibland blir sugen att jaga Blinka, vilket har hänt några gånger….inte bra….men det verkar som om båda försöker hitta ett sätt att leva i samma hushåll….på nåt vis. Det känns hoppfullt, iallafall.
När det inte verkade som om dom skulle lösa det själva, hade jag Matilda kopplad och knyckte till när hon såg intresserad ut. Jag är en av dom som gillar, och tror på, Cesar Millans metoder, och kör ”psht” och små ryck. Jag vet att det finns många som ”hatar” honom och säger att han är våldsam etc, men dom skiter jag i och jag skiter också i dom ryktena. Alla som är kända får såna elaka rykten och det jag sett av Cesar Millan på TV (2 miljoner avsnitt!) gillar jag. Jag gillar hans prata om energier och att vara en lugn och tydlig ledare.
Matilda har tre intressen i livet: Sova, äta och gosa. Promenader är väl okey, men dom kunde hon nog vara utan… känns det som.
Sen gillar hon när jag gör övningar/tricks med henne: Det ÄLSKAR hon! Hon slår nästan knut på sej själv i LYCKA över att försöka göra det jag vill! Jag ska se om jag kan filma det…Hon är sååå ivrig och så otroligt lättlärd! ”Sitt, tass, ligg och kryp” lärde hon sej i ett nafs. ”Stanna kvar” och ”kom” kort därpå. Jag kommer att få svårt att hitta på nya saker att lära sej….
Matilda är sååå klok och sååå gosig! Hon är som en klok nallebjörn. Och hon är rolig!
Igår lekte Minsting med henne och jag skrattade jättemycket när hon slog med sina tassar i golvet som hon gör när hon blir väldigt glad och upphetsad. Hon liksom trummar i golvet med tassarna.
Matilda och Milton är som två gamla vänner som alltid varit tillsammans. Dom lever sida vid sida men verkar inte bry sej om varandra speciellt – det är som om ”ja, hon har ju alltid varit där”.
Matilda har åkt pendeltåg, bil och buss. Om hon fick välja skulle hon säga att hon föredrar pendeltåg. Bil var inte kul, men accepterades – hon dreglade dock av nervositet. Buss var ”sådär”. I alla sammanhang lägger hon sej tillrätta vid mej och accepterar det, säger ingenting och är enkel att ha med och vara med. Hon drar aldrig i kopplet och har liksom inte ”andra åsikter”. Jag har hört henne skälla ett par gånger bara, men för övrigt skäller hon i princip aldrig.
Hon hälsar glatt på alla som vill hälsa på henne och lägger sej ofta direkt på rygg då och vill bli kliad på magen. För övrigt sover hon helst mitt på golvet på rygg med benen i fyra väderstreck.
Häromdagen var vi hos veterinären för att skaffa ett friskintyg. Givetvis skötte sej Matilda exemplariskt rakt igenom, väntade snällt liggande på golvet i väntrummet, trots jamande katter runtom, och hela undersökningen gick sedan hur bra som helst. Veterinären sa att hon bör gå ner ca 5 kg i vikt, så nu ska Matilda och jag gå ner i vikt tillsammans…. Vi får se vem det är svårast för…
Jag är sååå glad över att jag valde att adoptera Matilda och jag kunde inte fått en bättre och härligare hund.
erviluca #mammatillfyrakillar 