För ett par år sedan fick jag en tand rotfylld. Några månader sedan sprack den mitt itu. Självklart förstod jag att jag behövde gå till tandläkaren igen då, meeeen….att gå till tandläkaren är för mej som att bestiga Mount Everest BAKLÄNGES med bakbundna armar!
ELLER som att gå in i lejonens inhägnad på Kolmården….ELLER att simma runt i havet trots att det är fullt av hajar.
Att gå till tandläkaren utan att ha DÖDSont är SKITLÄSKIGT! Nej, jag har inte lydigt gått till tandläkaren varje år och låtit hen gå igenom mina tänder. Nej, jag har inte gått till tandläkaren frivilligt någon gång sedan jag var barn….
Ja, jag hade SKRÄCK-upplevelser hos tandläkaren som barn. Alla som växte upp i Sala på 60-70-talet och som gick till den manliga tandläkaren som hade STORA HÅRIGA händer och som INTE hade tid för barn som var rädda och grät…..har troligen drabbats av tandläkarskräck.
Min tandläkarskräck har blivit bättre. Mildare. MEN den sitter kvar…. Jag känner mej som ett litet barn när jag ska gå till tandläkaren och när jag sitter ligger i tandläkarstolen blir jag en liten 10-årig flicka som knappt vågar säga BÄ – än mindre BU.
Att ”folk” rotar uppe i mitt huvud utan att jag har någon som helst kontroll och inte ens kan säga till (eftersom dom rotar i MUNNEN) är skitläskigt! Att dom dessutom sticker nålar i mej och borrar (och kan därmed slinta – om jag rör mej osv) är SKITLÄSKIGT!
LJUDET är SKITLÄSKIGT! Bzzzzzzzzzzzzzzzz. Brrrrrrrrrrrrrrrr. Eller BRRRRRUUUUMMM! Eller IIiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!
Och lukten. Men den har blivit bättre. Förr luktade det ETER hos tandläkaren. Jag kunde bli svimfärdig av Lukten av Eter när jag var barn.
OCH jag svimmade. Inte en gång, utan flera….
Och fy faan vad tandläkaren med jätteHULKENhänder med hår på borrade och drog och slet i ens tänder! Fy faan!
Idag ska jag frivilligt gå till tandläkaren och få min rotfyllda tand utdragen eftersom den gått i två bitar.
Ja, troligen kommer jag att överleva (men när jag googlar kommer rubriken ” NN dog efter tandutdragning”), men jag HATAR känslan av att man är UTLÄMNAD åt NÅGON ANNAN och att någon ska sticka mej i munnen med allehanda grejer. Det gör ONT!
Jag vill inte, men måste.
GÅ NU DÅ!
GÅ!
Efter den otäcke Eneberg (?) har jag lärt mig att de flesta tandläkare är både välvilliga och smärtfria! Hur gick det?
GillaGilla