Renoveringen – fortsättning på slutet…/erviluca

Näe, det tar inte slut. Det. Tar. Inte. Slut.

Nu ångrar jag att jag att jag över huvud taget gjorde NÅGOT i lägenheten. Nej, förresten, jag ångrar inte att jag köpte nytt handfat och bytte ut det (inte jag, men ändå) . Men allt annat!

För allt annat var ok. Jag tapetserade om för att få flytta och för att Häxan Surtant inte godkände det. Jag målade om i vitt i kök och vardagsrum för att hon sa att väggarna inte godkändes. Jag borde inte gjort det. Det var fint innan.

Jag har slitit som en jävla idiot med att tapetsera om och måla om, riva ner tapeter och tapetsera om igen. Och golvet lades om med stora besvär. Ovanpå.

”Man kan inte lägga parkett på parkett”, säger Akelius.

”Godkänns ICKE!” säger Häxan Surtant. Hon godkänner INGENTING. Inte målning av dörrar – ”fel vit färg” – och inte tapetseringen – ”bubbligt” – och inte golvet – ”man kan inte lägga parkett på parkett”. Och hon godkänner absolut inte Flyttstädningen.

Kostnaden för all renovering har jag inte räknat på, men den är HÖG. Men den hade varit tre gånger så hög om jag hyrt in proffs. Jag hade inte råd att köpa PROFFS-Flyttstädning, men å andra sidan har jag flyttstädat flera gånger förut och vet vad som krävs.

Men den godkändes INTE.

”Kostnaden för att återställa allt/renovera hela lägenheten ligger på ungefär 50 000 kr för Akelius”, får jag veta.

”Ok”, säger jag och hystar upp 50 000 kr ur fickan.

”Ok”, säger jag och frågar: ”Kan jag swisha?”

Jag förklarar att lägenheten var HELT OKEY innan allt det här. Javisst var det en fläck på vardagsrumsgolvet och en pytteliten fläck på köksgolvet (som en halv 10-krona) plus en större fläck i ett sovrum (ett vattenglas som vällt på en matta och som ingen upptäckt).

”Parkettgolv ska hålla i 45 år”, säger chefen.

”Menar du på allvar att barnfamiljer ska kunna leva och bo på parkettgolv utan att det blir fläckar i 45 år??” frågar jag.

Varför har man ens parkettgolv i kök? 

Jag säger att jag fick två veckor på mej att flytta in och därefter skulle jag betala 3 månaders dubbla hyror där den ena hyran var på 11 200 kr och den andra 9 600 kr.

”Nja, vi var faktiskt snälla och tog bort en månad”, säger chefen.

Och det har han rätt i. Dom var ”jättesnälla”. Jag behövde bara betala TVÅ dubbla hyror.

Jag ifrågasätter detta nu när jag ändå har honom på tråden: ”Varför måste man flytta in på 2 veckor, men har 3 månaders uppsägningstid när det är samma hyresföretag?”

”Om man inte kan betala dubbla hyror/har råd kan man ju låta bli att flytta”. Klok man det där….

”Så du menar att jag skulle ha bott kvar där jag varken trivdes och hade långt till jobbet, trots att jag fick ett erbjudande om en ny lägenhet där jag ville bo, för att Akelius krävde dubbla hyror av mej?”

”Du kunde ju ta en annan lägenhet.”

Det regnade inte lägenheter över mej precis…och varje gång (ca 4 ggr) jag fick ett erbjudande var det samma förutsättningar: Inflytt om 2 veckor, uppsägning 3 mån.

Jag är ledsen. Jag känner mej inte trodd och inte lyssnad på. Häxan Surtants ord mot mina.

”Hon har tagit bilder”.

Ja, men HUR har hon tagit bilder? Närbild på fläck.

”I vilket fall som helst måste du betala för renoveringen. Den kommer att gå på ungefär 50 000 kr….”

Jag börjar gråta. Hur ska jag klara av det här? Jag har inga 50 000 kr någonstans. Ever.

”Nu förstår ju vi att det varit jobbigt för dej och därför vill vi erbjuda dej en mindre summa än dessa 50 000 kr….” (eller var det 150 000 kr han sa? Jag minns att jag hisnade av summan). 

Tystnad.

”Är du kvar?”

”Ja, jag räknar.”

”Vi kommer att kräva att du betalar 18 400 kr för renoveringen och då är vi verkligen snälla.”

Jag gråter.

”Ok. Men jag har ingen aning om hur jag ska få fram 18 400 kr. Jag kan bara säga att jag har inte dom pengarna….”

Gråter.

”Ok. Jag återkommer.”

………………………………………………………………………………………………………