En ny familjemedlem/erviluca

Vi har fått en ny familjemedlem. Hon heter Blinka och är supermjuk.

Jag gillar både katter och hundar. Jag är uppvuxen med hundar, men hade katter i flera år – lite som kompensation – för att jag inte kunde ha hund. Då ”lärde jag känna” katter och deras beteende. 

Jag insåg att katter är lika personliga/olika som hundar. Det finns smarta katter/hundar och korkade katter/hundar.

Det jag tycker med katter, som är lite knepigt är att dom inte har några ansiktsuttryck. Ej heller så många ”öron-uttryck”. Inte lika många som hundar i alla fall. Beroende på vad det är för ras, kanske….

#funderarvidarepådet

Jag och min första hund Netta ca 1971.

Jag har haft några smarta/kloka katter och några smarta/kloka hundar. Mina smarta katter hette Minus och Mimmi. Mina smarta hundar hette: Netta och Flisa. Resterande gäng var alltifrån jättekorkade till smådumma. Inte elaka – bara inte så smarta. Förresten var Bagheera rätt smart också. Han var en katt…..

Milton är inte smart. Det bara är så. Han är jättejättesnäll (och otroooligt anpassningsbar) men lite korkad. Jag pratar lika mycket med honom som jag gör med alla djur jag har, men blir förundrad över att han fortfarande inte fattar rätt många saker. Flisa fattade nästan allt! Jag kunde säga: ”Gå till Minsting!” så gjorde hon det. Milton förstår INTE det. Och han är ändå 13 år.

Det var nu inte det jag skulle skriva om, utan om att jag plötsligt har blivit med katt.

Det är en RAS-katt: En Cornish Rex. Jag har läst på om den kattrasen länge och tittat på bilder etc och tänkt att OM jag någonsin skaffar en katt igen (vilket jag velat) så ska det vara en Cornish Rex. Rasen är en ”vinthundsliknande katt” och har krulligt hår som den inte fäller. Den är extra bra om man är allergiker, men givetvis tål inte alla allergiker dom. Dom är också busiga/lekfulla och nyfikna samt ”pratar” mycket.

Såååå, för några dagar sedan hämtade jag Blinka, en snart 3-årig Cornish Rex. Sååå vacker. Smal, som en vinthund och nästintill hårlös. Hon har fått tre kullar ungar och har tappat hår efter den senaste. Hon är nykastrerad och har tidigare levt i en ”flock” bestående av några katter och ett par hundar.

Så kom hon då till oss…. Uj uj uj….Hon sprang runt och nosade och kollade på allt och eftersom jag märkte att Milton hamnade i ”jakt-mode” så kopplade jag honom och körde ”Cesar Milan-uppfostran” med lätta ryck och ”psch” när han betedde sig fel och mycket beröm när han betedde sig ”rätt”. Efter ett dygn hade han fattat.

TROTS att han är ”lite korkad”. 🙂

Nu beter sej Milton som om vi ALLTID haft katt hemma.

Blinka jamar mycket. Troligen säger hon: ”Var är jag? Jag vill åka hem! Jag längtar hem? Var är min flock? Var är mina människor? Var är mitt riktiga hem?”. Så säger hon om och om igen. Jag gosar, kramar, förklarar. Hon gosar tillbaka och är jättegullig, men vidhåller: ”Var är jag? Jag vill åka hem. Jag längtar hem? Var är min flock? Var är mina människor? Var är mitt riktiga hem?” 

Jag svarar: ”Du ska bo här nu”, men hon säger: ”Jag vill åka hem. Jag längtar hem? Var är min flock? Var är mina människor? Var är mitt riktiga hem?”

Stackars liten. Världen är konstig ibland. Jag hoppas hon snart finner sej tillrätta och  förstår att det är vi som är hennes nya familj/flock och att hon både kommer att få mat och en massa kärlek hos oss också.

Igår fick hon i alla fall en slick av Milton…