Jag sitter i Roslagsbanan/tunnelbanan (x 2) varje dag och hör hur människor pratar i sina mobiler. Ibland är det intressant att lyssna, ibland inte.
Nu har jag vid flera tillfällen hört såna där samtal där jag inte förstår något. NADA. Och det används (för mej) svåra och obegripliga ord som för dom säkert är vardagsord. Men dom är som utrikiska för mej, faktiskt. Det jag förstår av sammanhangen är att det handlar om att få företag att växa och mer pengar att flöda in:
”Jag pratade med Kristoffer och han sa att han ringt vd:n på XXX och dom skulle se över #svåraord så att vi troligen kommer att kunna #svåraord dom och #svårarord.”
Det jag förstår av dessa samtal är att: få företaget att växa är viktigt, pengar är viktigt, MER och STÖRRE och BÄTTRE är viktigt, proffsigt är viktigt, yta är viktigt, säga-dom-proffsigaste-orden är viktigt, makt är viktigt, vara-bäst är viktigt.
Och så funderar jag på vad det är för liv dom här människorna lever UTANFÖR det Proffsiga och Viktiga jobbet? Har dom familj? Vad pratar dom om vid matbordet? Har dom barn? Vad gör dom på fritiden?
Och jag tänker på mej själv och mitt liv, där jag ständigt tänker på människor som har det sämre/dåligt, kämpar för dom och ständigt har hur människor ÄR med varandra i mina tankar. Och hur jag ständigt tänker på hur VI – och då speciellt jag – kan bli bättre människor, utvecklas, hjälpas åt, vara goda och snälla, och i detta också framgångsrika på ett mänskligt plan.
Jag tänker på mitt genuina människointresse, som följt mej genom alla år. Jag tänker på ”alla andra” som mest intresserar sej för sej själva i första hand, och ”alla andra” för ”alla andra” finns bara där som….”alla andra”. Kanske närmaste släkt och vänner också är viktiga, men ”alla andra” befolkar liksom bara jorden….
…..och så tänker jag på dom som (faktiskt) känner förakt för ”alla-som-inte-är-som-jag”….och på dom som (faktiskt) hatar ”Dom-Andra” – speciellt dom som kommer från andra länder, utan att någonsin ha träffat någon utav dom….
…och så undrar jag hur det ska gå för vår jord med alla dessa olika människor av alla sorter….
Fast vi har ju kommit rätt långt ändå, och några måste ju utgöra ”spetsen” – dom som går längst fram och tar oss vidare….
….och så måste det finnas ett gäng i ”mitten” och sen också ett gäng som är som en svans som ”bara-hänger-med”.
Liksom.
Så går mina tankar efter att ha överhört några mobilsamtal.
erviluca #mammatillfyrakillar 