Två män går framför mej, högt pratandes på härlig svengelska, och skrattandes. Båda pratar samtidigt låter det som, men jag antar att båda lyssnar på varandra också på något sätt och dom är sååååå glada och nöjda. Multitaskingkommunikation, typ. Jag börjar lyssna och det blir en underhållande stund på väg till jobbet. Dessutom pratar dom så högt så jag tror att det hörs från Mariatorget till Skanstull, ungefär (!):
- I knew first time I såg dej that I would like you a lot! I love you, man! A saw in your ögon that you had a lot of sympati for mänskor and that you var emapti! I knew we skulle bli friends, man! I love you, man! You´re the best!
- Ha ha ha! I love you, man!
- Remember when we met, jag tyckte du var sån goodfeeling, man, and jag trodde vi would be like bästa vänner, man!
- Ha ha ha! I like that you are so generös and give of yourself and I Think you would hjälpa mig with anything I ask you for.
- I sure would! Du skulle hälpa mig too, I knoW!
- Yeh man for sure!
Dom kramar och klappar om varandra i farten och skrattar högt över att ha funnit vänskap i varandra (I guess!) och jag älskar att lyssna på deras lycka och glädje i ett sammelsurium av engelska och svenska!
Så försvinner dom i fjärran….
erviluca #mammatillfyrakillar 
Härligt!!!
GillaGilla