Den där känslan när man vaknar och det är ljust ute och man inser att man försovit sig….
…och man är fortfarande mitt inne i drömmen och är lite bekymrad över sonen som ringt och inte ens kan sätta kopplet rätt på hunden….
…och man rusar runt som en äggsjuk höna och försöker vara lugn och inte stressa, eftersom inget blir bättre av stress…
…och man slänger på sig det som ligger överst på stolen, eftersom man inte har tid att välja kläder så noga…
…men man inser att sminka mig måste jag ju iallafall – annars kan jag inte gå ut!
…och man stressar med hundarna till daghusse, men hunden vill pinka på varenda buske och har ett behov av att nosa väldigt noga på allt och inget….
…och man släpper in hundarna till daghusse och springer sedan till tåget, som faktiskt kommer ganska omgående….
…och man sätter sig på tåget och PUSTAR UT, för nu är man iallafall på väg…
… och konduktören kommer och man börjar leta efter SL-kortet, letar och letar…
….och inser att det ligger i den andra väskan – den som är kvar hemma…
…och man funderar om man ska åka vidare utan kort och hoppas att konduktören är snäll…
…och man inser att spärrarna i tunnelbanan måste också forceras, samt att kontokortet ligger i samma väska och också måste hämtas för att man ska få någon lunch…
…och man inser att man måste åka hem igen för att hämta SL-kortet och kontokortet …
… och man kliver av tåget och väntar på nästa tåg som går tillbaka, åker tillbaka och går den långa vägen hem igen…
…och när man kommer hem igen ser man att sonen inte gått till skolan, som han skulle ha gjort, men man har inte tid att ”hantera” det – utan fräser bara ”gå till skolan!!”….
…och man går och åker till jobbet igen, och när man kommer dit och tar av sig stövlarna inser man….
….att det är ett stort hål på strumpan så att stortån glatt (?) kikar fram – lysande rosa! Typ.
DEN känslan.
;P
erviluca #mammatillfyrakillar 