RSS Flöde

Bonde söker fru (11) /erviluca

Postat den

16-06-02

 

bonde-soker-fru-frukost-dag-3

Sista dagen på Slottet. Vi skulle packa allt och checka ut innan 9. Frukost serverades 7.30-8.30 i ”valvet”, som vanligt (i källaren på slottet). Denna dag satt alla kvinnor och Per tillsammans vi frukostbordet och åt. Jag satt vid ena kortänden och Per vid andra. Det var sorligt och pratigt och trevligt, men jag hörde inte ett ljud av vad någon sa eftersom det var så slamrigt, så jag satt mest och åt och tittade ut över härligheten. Och fotade.

bonde-soker-fru-brevskrivare-vantan

Efter frukosten var det ”samling i receptionen”. Alla tanter och unga tjejer samlades där och så väntade vi, och väntade. Vi diskuterade vad vi skulle ha på fötterna och fantiserade kring vilken aktivitet vi skulle få åka på. Ingen visste, så det blev många gissningar och tankar om vilka skor som skulle passa. Det skulle troligen bli lerigt – eller inte – och det skulle troligen bli smutsigt – eller inte – och det skulle troligen badas – eller inte osv.

bonde-soker-fru-vilma-och

På bilden ovan: Vilma och Felicia – världens goaste tjejer! Jag tror att deras jobb hette ”produktionsassistent”, men är inte säker. De fixade iallafall allt omkring, och det som rörde oss. De var urgulliga och jättesnälla med världens bästa tålamod och härlig humor!  Tack för det!

Så kom Felicia och vi fördes iväg till Herrgården. Där skulle bilar hämta oss, men vad skulle filmas och när? Lite rörigt och lite diskussioner mellan kameramännen. Jag minns faktiskt inte om vi filmades då, eller inte.

kameraman

Plötsligt skulle vi iallafall ta våra väskor och hoppa in i bilarna. Jag förstod inte om det var ”på riktigt” eller ”för kamerorna”, men jag hoppade givetvis in. Bilarna började köra och jag frågade om det var ”på låtsas eller på riktigt”, och det var ”på riktigt”, men sedan åkte vi två ”låtsas-turer” där bilen skulle köra förbi kamerateamet två gånger – lite rörigt för oss ”brevskrivare”, som inte visste när vad som hände och varför, men så är det väl film-världen antar jag.

Mud-Buggies.jpg

I min bil satt Anette och Torhild och vi pratade på om allt och inget. Bilen kördes på småvägar hit och dit och plötsligt skulle vi kliva av. Då var vi på något ställe som hette Strand. Där stod ett gäng ”mud-buggies” (?), dvs små ”bilar” som man kör i lera, och vi förstod vad den första aktiviteten var. Alla blev glada och förväntansfulla.

Men först skulle vi ”synkas”, och på TV-språk betyder det att vi skulle berätta för kamerorna vad vi tyckte om aktiviteten och lite vad vi tyckte om Per (för det skulle vi berätta varje gång kamerorna dök upp). Därefter skulle vi byta om till kläder vi kunde ha under en overall, samt skor som tålde ”mud”. Detta fick vi göra i huset Strand.

hjälm.jpg

Vi blev därefter informerade om att vi skulle välja hjälmar och overaller, men först måste vi vänta på att kamerorna var beredda. När kamerorna var ON började vi leta hjälm och overall. Det gick lätt eftersom storlekarna nästan bara var XXL och XL. Vi skulle åka två och två i ”bilarna” och jag hoppade in med Per. Jag tänkte att jag skulle passa på att få en stund med honom ensam, och tänkte inte då på att man knappt hörde genom hjälmen och när motorljudet bullrade. Men men….

mygga.jpg

Jag tänkte faktiskt också att : ”Då slipper jag gå iväg med honom på tu-man-hand senare, för jag vet fanimej inte vad jag ska säga när jag knappt känner karln och det är kameror som filmar hela tiden!”. Eftersom jag skulle sitta med Per ”myggades” jag, dvs jag fick en mikrofon. Han var redan ”myggad”. När jag satt mig i bilen pratade jag lite lite med Per och han pekade på kameran som var fastmonterad i bilen, för att visa att vi var filmade från bilen. Jag trodde vi bara filmades från kamerateamet.

mud buggies 2.jpg

Instruktören informerade noga hur bilarna fungerade, och INGENTING fastnade i mitt huvud – jag var alldeles för speedad för hela grejen. Typ. Därefter körde instruktören först och vi körde som bil 2 och därefter kom alla andra bilar en i lång rad efter. Instruktören körde långsamt och försiktigt hela vägen till banan. Där stannade vi och instruktören gick fram till var och en av bilarna och la in en ny växel och gav lite mer instruktioner. Det var strålande sol och stekhett så svetten rann under hjälmen. Kamerateamet kom fram och gav oss instruktioner om att vi efter färden runt skulle kliva ur bilarna och prata om våra upplevelser, och då skulle också Per berätta vad vi skulle göra härnäst.

driving mud buggie.jpg

Så körde vi; Först instruktören som körde rätt långsamt och som hela tiden stannade och tittade bakåt att alla var med, och därefter Per och jag och sedan resten av gänget. Jag sa till Per att han fick köra hur fort han ville och att han inte behövde ta hänsyn till mig alls, och att jag skulle säga till om jag tyckte det blev för fort eller för läskigt. Vi körde banan ett varv och det var varken fort eller läskigt. Efter ett varv skulle vi byta förare. Det var lite geggigt och lerigt men helt okey. Så stannade  hela gänget och vi klev ur och Per skulle berätta nästa aktivitet fast vi hade ett varv kvar, och då blev det lite rörigt och tokigt, för alla var så sugna på att köra ett varv till, medan TV-teamet ville att vi skulle prata som om allt var över. Det funkade inte riktigt.

driving mud buggies.jpg

Så hoppade vi in i bilarna igen, och jag var taggad över att få köra och tänkte att jag skulle köra FORT. En kille kom fram och skulle ta av vår fastmonterade kamera, tittade i den och konstaterade att den varit avstängd, så allt måste göras om. Detta innebar att Per måste köra igen, eftersom det var han som skulle vara i fokus. Jag blev liiiite besviken men ”the show must go on”. Per tyckte att jag skulle få köra ett extra varv EFTER filmningen (och det var ju gulligt och omtänksamt), men filmteamet sa att det inte fanns tid till det, och jag sa att det inte spelade någon roll.  Andra varvet gasade Per på i alla backar och geggpölar så det stänkte upp lera och vatten över oss! Det var jättekul och Per tjöt av skratt. Jag skrattade också men var nog för spänd ändå för att riktigt kunna släppa loss.

hoppa i lera.jpg

Efter andra varvet var vi alla dyngsura och genomgeggiga och när Per klev ur bilen började han stampa och hoppa i vattenpölen vi stod i, jag började också gegga runt (älskar att hoppa i vattenpölar) och till slut stod hela gänget och hoppade och till och med låg i vattenpölen!  Härligt! Kamerateamet fick nog härliga bilder där, helt utan instruktioner!

Jag fick köra tillbaka bilen till gården, och det var ju trevligt men inte i närheten av så roligt som det måste ha varit att köra i backarna. Nåja. Shit happens!

…………………………………………………..

Sen var det dags för grillning och ”party på bryggan” och val, typ….men det får ni läsa om efter nästa ”Bonde söker….” .

 

 

Annonser

Om erviluca

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: