Ur led är tiden eller När Minsting blev Man /erviluca

Detta tids-flyttande! HerreGud! Man är ju trött innan liksom, och så ska man flytta på tiden och så blir allt ur led. Ännu mer!

Jag flyttade på allehanda visare på klockor på väggar och golv , och allt som var dataanslutet flyttade på sej själv.

Så skulle jag och Minsting åka till IKEA för att inhandla två bockar. Jag tittade på klockan och sa: ”Kom nu!” Svaret blev det klassiska….. GISSA!……. ”Inte NU! SEN!” Jag sa att ”SEN” inte finns idag, utan då blir det en annan dag. Minsting drog då till med ”…om 10 minuter”, vilket jag sa ja till, och så passade jag på att diska i 10 minuter – eller om det blev 20…nåja. Sen åkte vi.

ALLTID när jag ska till IKEA åker jag VILSE. Det går troll i detta. TROTS att jag laddade GPS:en så körde jag vilse. Minsting var med så han är VITTNE på att man KAN köra vilse TROTS GPS.

Men fram kom vi. Det gör jag alltid.

In på IK…..NEJ! Först gick vi in på Stadium, för Minsting anser att han behöver en ny mössa. Och när han önskar något nytt i klädväg – även om det bara är en mössa – så öppnar sej himlen och Jesus kommer ner. Nästan. Iallafall en ängel.

Så vi köpte en mössa.

Bevis:     

Sen gick vi in på IKEA. Där skulle man följa pilar på golvet. Minsting sa till mej att jag INTE fick titta på något annat! Vilken PLÅGA! Fast jag VET ju….Jag har inte råd. Men ååååh, vad jag skulle vilja ha en massa pengar och bara gå och plocka på mej grejer! ALLT jag har hemma är fult. ALLT. Och gammalt. Och fult. 

Minsting gick framför mej och plötsligt gick han liksom som ett lok: Tuffade framåt utan att titta åt något håll – följde bara pilarna. Vi bockade av två bockar (ha ha ha!) och sedan gick vi till Lagret och hämtade dom. Minsting plöjde vidare, med kartongerna med bockarna. Han blev något irriterad när jag bara skulle titta i fyndhörnan, men han gick muttrande med på det när jag sa att ”Tänk om det finns extra billiga bockar där!”.

Sen betalade vi och gick mot bilen.

Då säger Minsting något av sina bevingade uttryck (han är så underbar med sina tankar och uttryck!): ”Mamma, märkte du att jag liksom hamnade i någon slags….eeeh…FOKUS, eller typ Nirvana – där allt omkring bara försvann och jag bara gick framåt…”

”Ja, det märkte jag”.

”Man kan liksom säga att jag blev som en MAN då. Jag blev en MAN!”

Helt underbart! För detta beteende har jag märkt många gånger med just män; Att dom liksom fokuserar framåt och glömmer allt omkring och bara har ett MÅL i sikte.

Igår blev Minsting Man.

När vi kom hem upptäckte jag att klockan som jag tittat på, och följt, hela dagen, som satt på armen, inte hade flyttats fram! Eeeeeh, va?! Jag hade ändrat och flyttat på alla möjliga klockor, men inte den på armen!

Thats me in a nut shell!