Meteoritregn över Europa/erviluca

Ett meteoritregn faller över Europa. Städer, och hela länder slås ut fullkomligt. Människor flyr för sina liv åt alla håll. Meteroritregnet kommer att pågå under en längre tid, och flera länder blir obeboeliga. Strålning gör att man inte kan börja bygga upp allt på flera år heller.

Vi flyr mot Afrika och Asien – ut över världen, där det är lugnt och där det finns chans för överlevnad. Våra barn och barnbarn är de som tar sig fram snabbast. Vi som blivit lite äldre skickar dem i förväg. Mina söner har barn i åldrarna 0-20 år och skickar sina något äldre söner i förväg. Dom vågar inte skicka sina döttrar eftersom risken för övergrepp är så stor, och dom få flickor som skickats berättar om hur dom tvingas betala för resor med sina kroppar, om våldtäkter och misshandel. Jag vill inte att mina sondöttrar utsätts för detta. ”Låt sönerna resa i förväg”, säger jag, och hoppas att när dom väl ”landat” i Asien eller Afrika, så får vi andra komma efter.

Men även hela familjer flyr iväg, och hamnar på stora uppsamlingsområden över hela Asien och Afrika. Där blandas fattiga och rika, finländare med svenskar och tyskar, och vi kallas ”flyktingar” eller ”europeer” och klumpas ihop i stora förläggningar. Uteliggaren från Tyskland sover i samma rum som Östermalmskvinnan i Guchidräkt (som numera är i trasor) och när man bokar en tolk är den tolken engelsk, eftersom ”alla i europa pratar samma språk”. Man försöker säga att ”jag pratar svenska” eller ”svenskar och finländare pratar inte samma språk”, men kineserna tittar på kartan och säger att ”ni bor ju alldeles nära varandra så ni borde väl förstå varandra”…

När vi skickat iväg våra söner (sonsöner) är vi oroliga varje dag, varje minut, varje sekund. Vi undrar vart de tog vägen och var de hamnat. Lever de över huvud taget? Var det rätt att skicka iväg dem?

Vi får höra historier om båtar som sjunkit, om människor som dött under flykten och om hur dom stänger gränserna här och var och slåss med våra flyktingar. Vi har ingen mat och dom enda kläder vi äger är dom som sitter på kroppen. Vi kan inte längre borsta tänderna eller sköta vår hygien.

Och när vi kommer fram till någon gräns, får vi slåss för att över huvud taget få gå vidare…

Vi anses ”konstiga” och ”märkliga”. Vi är ”Gud-lösa” och ”för frigjorda”….Asiaterna och Afrikanerna tror att vi kommer att förändra deras länder till det sämre…Dom är livrädda för oss.

Och jag vill bara att vi ska få leva i lugn och ro, utan rädsla för meteroiter och strålning….