Hallå skolan! Ni måste hjälpa till! /erviluca

Barn fixar inte ”lära-kännandet” själva.

Det har jag ofta tänkt på även när svenska elever byter skola/klass – att det tycks som om lärarna förväntar sig att eleven bara ska ”flyta in” och få kompisar av sej själv. Så är det inte. Även där måste dom vuxna hjälpa till.

Yngre barn kan lättare säga ”hej” och börja leka, men med åren blir barn ofta lite mer försiktiga och blyga. Dom håller också ihop i grupper och lämnar ”dom andra” utanför. För så funkar vi här i Sverige. Kanske alla människor funkar så…jag vet inte. Men vi släpper inte gärna in vem-som-helst hur-som-helst.

Så nu när det ”dräller in” flyktingbarn ifrån andra länder, så behöver skolan hjälpa till. Det hjälper inte att dom går i samma skola, för barnen tar inte kontakt av sej själva. Dom går i samma korridorer, äter i samma matsal, har samma lektioner ibland, men dom säger knappt ”hej” ens till varandra.

– Jag tror dom är rädda för oss”, sa en flyktingpojke igår till mej. Jag svarade att jag tror inte dom (dom svenska eleverna) är rädda såsom man är rädd så man skakar, utan mer osäkra, sa jag.

Och jag har upplevt det själv, när jag var skolkurator, att utifrån kan det se ut som om flyktingbarnen är integrerade i skolan, men det är dom inte. Svenska elever och flyktingar pratar inte ens med varandra!

Det är inte fel på någon, och det är ingens fel, men dom vuxna måste hjälpa till! Dom vuxna i skolan måste SKAPA kontakt mellan flykting-eleverna och dom svenska eleverna! Det sker inte av sej själv!

Förslag: Flyktingeleverna kan berätta för dom svenska barnen hur dom haft det, varifrån dom kommer, berätta om sitt land etc.

Vi lever mitt i en  historie- och samhälls- och geografilektion – gör något av det!

Blanda 50-50 och låt dom mötas över ett glas saft och en bulle kring ett bord, och låt dom presentera sej och berätta om sej själva. Flyktingbarnen vill också veta mer om dom svenska barnen, och hur dom tänker.

”Jag vill lära känna en svensk kille eller tjej!” säger en kille som flydde ifrån Afghanistan för ett halvår sedan. Han längtar efter det. Han går i en svensk skola och har delar av sin skoltid i en svensk klass, men han förblir ”utanför det svenska”.

Så släpp in flyktingarna i ”det svenska” så att dom KAN acklimatiseras. Dom vill ju det! Men dom vuxna i skolan måste hjälpa dom.