I chock /erviluca

Värken tvingade mej att gå emot min värsta rädsla, eller kanske näst värsta….Spindlar eller tandläkare? Hm…Vet inte….

Nåja.

Inte mycket sömn blev det på natten. Jag vandrade mest runt och hade ont. Det gick inte att ligga ner och ha ont. Stå och gå och ha ont var inte mycket bättre, men det är som om man måste röra sej när det gör ont.

Det var den andra tappade plombens tand som nu protesterade högljutt, eller rätt tyst faktiskt, men våldsamt ändå. Jävlar vad tandvärk gör ont!

Hur klarar dom det: uteliggare, fattiga både i Sverige och andra länder? Hur klarar engelsmännen det? Engelsmännen har ju förskräckliga tänder!! Och Rumänerna som sitter och tigger: AJ, vad ont dom måste ha i tänderna (eller ha haft)!

Nåja.

En enda liten tand gjorde iallafall så att jag tvingade mej själv till tandläkaren igen. Jag fick lägga mej upp-och-ner i stolen och så satte dom igång med att sticka mej och borra i mej och greja. Men inte är dom färdiga för det! Nejdå. Dom vill träffa mej IGEN och fortsätta om några veckor! Har dom inget liv?! Har dom inga andra att sticka och borra i?! Troligen inte.

För vem eller vilka går dit frivilligt?!

Dessutom kostar det!!

Man går alltså dit, lägger sej ner och blir misshandlad, och sedan måste man betala för det!!

Det är för jävligt.

Men I did it!

Wohoooo!