RSS Flöde

Månadsarkiv: oktober 2015

”Fuck you, din jävla idiot!” /erviluca

Postat den

 image

Nästan varje gång vi möter en annan hund, nuförtiden, morrar Milton. Tyvärr drar han då nästan alltid igång Fiona också, som beter sej som en ”jävla idiot” och skäller och drar i kopplet.

 Ja, jag jobbar med att få bort det beteendet!

Detta hände, som vanligt, idag – både en och två gånger. Jag var beredd med kort koppel och hålla emot och ”fy:a”. Varje gång.

Vid ett möte, vänder sej mannen i sällskapet om efteråt, går emot mej och säger ILSKET att jag SKA ha min hund till VÄNSTER om mej. Han säger det varken vänligt, eller som ett förslag, utan han nästan ryter det åt mej – som en order.

Det brinner till inuti: INGEN ska fanimej ge mej order om hur jag ska ta hand om min hund! Så jag säger det, på ungefär samma hårda sätt som han gav sin order till mej: ”Jag har min hund på precis vilken sida jag vill!” Och så lägger jag till att jag både hade koll och kort koppel. Dessutom, lägger jag till, så är inte Fiona farlig eller bits – hon bara ”låter”.

Mannens ilska stegras, och han tar några hotfulla steg emot mej, ställer sej nära-tättintill, spänner ögonen i mej, och fortsätter med sin ”ge-order-stil” och säger: ”PASSA DEJ JÄVLIGT NOGA!!!”

Nu är jag förbannad så det KOKAR i mej : Karljäveln HOTAR mej!

”Hotar du med att slå mej?! Hotar du med att slå en KVINNA?!?” fräser jag.

 ”Det spelar ingen roll att du är kvinna – du ska passa dej jäääävligt noga!!” morrar han.

Jag tar ett millimetersteg närmare honom, spänner ögonen hårdare i honom än han gör i mej (ha!) och säger någonting i stil med:

”Du hotar inte mej, din jävla fegis! Jag är inte det ett dugg rädd för dej!”

Han fortsätter med sina hot och jag (som kokar inombords) är inte ett dugg rädd, bara heligt förbannad! Jag säger till honom att jag borde polisanmäla hans hot, och jag nästan känner att jag önskar att han slog till mej så att jag fick något riktigt att anmäla.

Jag tror han inser att han inte kan skrämma mej, så han börjar gå iväg men fortsätter säga idiotiska saker, vilket gör att jag säger bråkets mest intelligenta kommentar:

”Dessutom är din hund tjock!!” …och på något sätt ”vinner” jag, eftersom han svarar att den inte alls är tjock – den har bara mycket hår! Det sista är ju så dumt (både det jag säger och han) så jag blir alldeles full i skratt när jag skriver det.

Förresten skriker jag ”Fuck you din jävla idiot!” också.

Som Avslut. Liksom.

Galet va?!

_________________________________

Fotnot

Svar på ofrågade frågor: 

Mannen var i 45-50 års åldern. Svensk. Mörkhårig. Glasögon. Ganska ”stor” (kraftfull), ca 184 cm lång. Mörk klädsel.

Med i sällskapet var en kvinna med röd jacka i samma ålder ungefär (kanske äldre – tittade inte så noga) samt en pojke med Downs Syndrom i 14-15 års åldern (som oroligt stod och drog/höll i mannens arm).

Kvinnan fortsatte gå en bit så hon stod ca 8 meter bort hela tiden. Tyst.

Annonser

Ovillkorlig kärlek?? /erviluca

Postat den

En djupare kärlek än man någonsin kan förstå.

Jag kände det idag. Att den faktiskt finns. Och att jag har tillgång till den.

Att den finns för mej, fast jag många dagar faktiskt inte förtjänat den. Att den Bara Finns där. För att DOM är så vackra och fina människor.

 Och att jag insåg idag hur OÄNDLIGT TACKSAM jag är – eller borde vara – över att jag fötts in i den.

Tänkte på att vi känt varandra hela livet, delat stora delar av det och både hatat och älskat varandra. Vi har tyckt saker om varandra, avskytt varandra, klippt varandras hår, retats, blivit kära i samma kille (iallafall jag i deras…), tyckt att deras åsikter varit helknäppa, suckat åt varandras kläder och tankar, tyckt att dom gjort fel, tänkt fel, varit knäppa och jobbiga.

Vi har sett och  upplevt varandra genom livets ALLA skeenden. Stått där bredvid varandra i regn, rusk och alla skitväder som finns. Delat högt och lågt.

Sagt upp kontakten, tillfälligt, i frustration och ilska, men sedan mer eller mindre (mot-) villigt sökt upp varandra igen.

Dom finns där.

Trots allt finns dom kvar.

Jag blir rörd när jag tänker på det, och hur jag liksom ofta ibland bara tar dom för givet – uppskattar dom inte tillräckligt.

Det finns dom som inte har några, medan jag har begåvats med två!

Dom står där och hejar på och pushar och försöker att stötta igen och igen – även när jag kryper under en sten och fräser ”GÅ! STICK! FÖRSVINN! LÅT MEJ VARA!!”.  Då ställer dom sej där utanför och säger lugnt: ”Vi är här. Vi går inte.”

Och kanske ger dom mej korkade råd ibland, och kommer med idiotiska lösningar, men fanimej: Dom ger mej råd, dom försöker hitta lösningar och dom står kvar!

Dom står kvar och finns för mej – genom eld och vatten – och framför allt finns dom för mej fast jag ibland verkligen inte förtjänar det!

TACK, GODE GUD för MINA SYSTRAR!!

 

Mödomshinnan som försvann /erviluca

Postat den

Unbelivable, och väldigt konstigt!

Att det en gång fanns en ”hinna” i ”mitt” (kvinnors) underliv, som plötsligt aldrig fanns!

Jag känner mej lite ”lurad”. Som om jag gått omkring ett  helt liv och trott på något, och så PLÖTSLIGT – ”som en blixt från klar himmel” – får jag vid 50++ ålder (!) veta att Det är inte SÅDÄR; Det är SÅHÄR!

Som att få veta att man hade ett syskon till, fast ingen sagt något. Nästan. Eller som att få veta att man haft en lunga hela livet, fast man fått veta att man har två (för hur kan man VETA hur många man har, om man inte röntgats?). Ännu värre är det ju OM man röntgats och läkarna sagt: ”Ja, du har två lungor”, fast man bara hade en!

SÅ känns det lite grann.

Jag brukade säga att min mödomshinna försvann när jag ramlade på en cykel när jag var 8 år. Jag fick in hela spetsen på sadeln i…..Ja: ”AJ AJ AJ!” Det gjorde SKITONT! Och, ja det blödde! Och, ja det gick sönder! Fi faan!

Jag brukade säga att jag förlorade min ”oskuld” till en cykel. Röd. Monark. Mini.

Men så var det alltså inte. Typ.

Backa bandet.

Mödomshinnan fanns inte!

Finns inte.

Satt jag inte där i skolan och fick veta att den fanns?? Jo, så var det. Vi HADE sexualundervisning i skolan, i typ åk 8, och vi fick trä kondomer på träkukar. Det var på det glada 70-talet, nämligen, då sexualiteten var ”fri” och man knappt kunde eller ”fick” säga ”nej”, för alla ville ha sex. Punkt! Sa man ”nej tack”, så var man ”pryd” och ”töntig”. ”Alla” skulle och kunde äta p-piller. Sen var det bara att köra (inte bil, allså – utan att ha sex!).

Men först skulle mödomshinnan spräckas. Liksom. Och det gjorde ont, för dom flesta. Och så blödde man. DET fick vi höra.

Och man kunde inte använda tampong vid mens förrän man haft sex. För det var liksom ”stängt” där. Så det var inte ens någon idé att försöka stoppa in något innan mödomshinnan var borta.

Och så fanns den inte.

Jag undrar:

NÄR slutade mödomshinnan finnas?

 Och VARFÖR gick man inte ut med det som STORA NYHETER i alla tidningar, för alla oss som fått höra i hela livet att den finns???

Varför har man inte berättat det för ALLA – även oss ”gamlingar”? Och VET alla unga det numera? Visste dom det innan ”igår”?

Typ.

Jag bara undrar.

En sak till: När mina söner fick sin FANTASTISKA sexualundervisning i högstadiet, för det fick dom verkligen – ett tjockt kompendium med ALLT ALLT om sex! Där stod INGET om mödomshinnan, tror jag. Men det stod inte heller att den funnits och inte längre finns s a s….

Och jag UNDRAR om jag själv berättat för mina söner om mödomshinnan, som inte finns? Har jag det? Minns inte. Men eftersom jag varit så öppen med allt sexuellt med dom, så är risken stor att jag lurat i dom att mödomshinnan finns. Faan, om jag lurat dom! Måste fråga dom.

Sen undrar jag:

Vad är det mer vi har som vi inte har, som Samhället/Läkarna/Dom-som-bestämmer lurat i oss??

Svår skriv-abstinens…. /erviluca

Postat den

…nästan så att jag kräks.

Eller gråter.

Av ABSTINENS!

Och nu ska jag skriva av mej så att det går över. Fort och mycket, ska jag skriva. Eller bara så att den försvinner – abstinensen alltså.

Jag har flera grejer jag vill skriva om, som trängs i huvudet. I vilken ordning ska jag ta dom? Herregud, jag är ju urusel på att organisera!

Ämnen som just nu ”vill skrivas om”:

  • Mödomshinnan
  • Flyktingar
  • Fiona
  • Mitt Liv Nu
  • Sönerna
  • …och så en massa annat som ”bara kommer” när jag sätter mej vid datorn….

Jag vill skriva allt på en gång, göra allt på en gång – inte vänta, inte tur och ordning – NU!

Pust.

”Såååja, E, slappna aaaaav och lär dej att O r g a n i s e r a  och V ä n t a. TÅLAMOD, kära jag!”

Jag tränar.

Och tränar.

Vill ibland svara på frågor som ställs, omedelbart – reagera på studs! – men det är inte alltid det första som kommer i huvudet som är Svaret. Ibland kan det vara bra att låta känslan sjunka undan och vänta in….klokheten.

 

Hur man ska veta när Klokheten kommer först, eller om den kommer sen – eller inte alls! – vet jag inte, men att vänta lite skadar aldrig.

Har jag förstått.

Så jag tränar. Och tränar.

Till slut blir jag Fullkomlig och hamnar på Gud Faders högra sida.

Eller vänstra.

Det spelar inte så stor roll, faktiskt.

😛

 

Hans ord är Sanningen /erviluca

Postat den

Han tror han VET – att hans ord är SANNINGEN. Han låter Viktig, kastar sej med många  och långa ord. Gestikulerar – tycks veta Allt.

Han bröstar upp sej, gör sej större och rösten högre och mörkare. Han tar ett steg närmare, kommer in i hennes personliga sfär, argumenterar, lyssnar inte.

Han kränker, går till personlig attack kring hennes varande och utseende – säger att hon är korkad, dum, naiv och blåögd – att hon borde läsa på lite mer. Han spänner ögonen i henne och försöker skrämma henne till tystnad.

Att diskutera med honom är som att diskutera med en vägg. Han hör inte, och vill inte, ändra något eller lära sej något nytt.

Han har ju Sanningen i sin hand.

Hon går därifrån.

Det är ingen idé.

Låt honom leva sitt liv, i oförstånd och frustration. Låt honom tro att det bara finns en Sanning och att Alla Andra har fel.

Men låt honom INTE ta din energi. Inte en enda millisekund av din energi! Det är han inte värd.

Den som inte är nyfiken, öppen och kan lyssna, kan du vända ryggen till. Omedelbart. Hans åsikter är inte intressanta.

Och det är allt det är: Åsikter.

Åsikter som speglar ens själ.