…nästan så att jag kräks.
Eller gråter.
Av ABSTINENS!
Och nu ska jag skriva av mej så att det går över. Fort och mycket, ska jag skriva. Eller bara så att den försvinner – abstinensen alltså.
Jag har flera grejer jag vill skriva om, som trängs i huvudet. I vilken ordning ska jag ta dom? Herregud, jag är ju urusel på att organisera!
Ämnen som just nu ”vill skrivas om”:
- Mödomshinnan
- Flyktingar
- Fiona
- Mitt Liv Nu
- Sönerna
- …och så en massa annat som ”bara kommer” när jag sätter mej vid datorn….
Jag vill skriva allt på en gång, göra allt på en gång – inte vänta, inte tur och ordning – NU!
Pust.
”Såååja, E, slappna aaaaav och lär dej att O r g a n i s e r a och V ä n t a. TÅLAMOD, kära jag!”
Jag tränar.
Och tränar.
Vill ibland svara på frågor som ställs, omedelbart – reagera på studs! – men det är inte alltid det första som kommer i huvudet som är Svaret. Ibland kan det vara bra att låta känslan sjunka undan och vänta in….klokheten.
Hur man ska veta när Klokheten kommer först, eller om den kommer sen – eller inte alls! – vet jag inte, men att vänta lite skadar aldrig.
Har jag förstått.
Så jag tränar. Och tränar.
Till slut blir jag Fullkomlig och hamnar på Gud Faders högra sida.
Eller vänstra.
Det spelar inte så stor roll, faktiskt.
😛
erviluca #mammatillfyrakillar 