Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?
Hur ska man någonsin VETA?
Det ena Beslutet leder till Det Ena Resultatet och det Andra Beslutet leder till Det Andra Resultatet, men det vet man inte före, eller ens efteråt, eftersom man bara tog ETT beslut vid just DET tillfället, så man VET INTE vad Det Andra Beslutet hade lett till. Någonsin!
Ändå sitter det en massa jävla ignoranta människor och TROR sej veta Sanningen om Beslut andra människor tar i livet. Det är dom som inte har förmågan att gå i någon annans skor. Det är dom som levt Väldigt Instängt. Det är Dom Rädda. Dom som hatar (för att dom inte fått den kärlek dom behövde, som barn). Det är dom som inte kan känna empati. Det är dom som vi andra, som kan allt ovanstående, borde känna förståelse för, och förklara Livet för (men som ändå inte lyssnar….eller förstår….eller ens vill förstå), men det är också dom som är otroligt svårt att känna empati och förståelse för. Men man ”ska vara mot andra såsom man vill att dom ska vara mot en själv” och man ska ”vända andra kinden till”.
Fast det är svårt. Ibland omöjligt.
Men det går.
Mina ”Rätt? Fel?”-tankar startade för några veckor sedan när jag gick och tänkte på det här med att Fiona troligen skulle må bättre av att få byta hem. Troligen skulle jag också må bättre av det, tänkte jag. För stressen och Det Dåliga Samvetet höll på att förtära mej. Hundarna satt i bilen hela halva dagarna vissa dagar, för att jag jobbade och jobbade och jobbade. Visserligen fick dom alla sina promenader och flera skogspromenader nästan varje dag, men ändå; Att sitta/ligga i en bil och vänta är väl inte ett liv för en hund? Eller? Eller? Rätt? Fel? Rätt? Fel?
Jag vill bara hennes bästa, tänkte jag. Men vad är hennes bästa? Är det att vara med mej, no matter what? Eller är det att byta hem och bo i ett hem där dom har TID med henne? Är det som för barn? Barn bör få bo med sina biologiska föräldrar, no matter what – NÄSTAN! – men är det så för hundar?
Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?
Sen tänkte jag att jag inte orkar fatta en massa VIKTIGA beslut i mitt liv. Det är ett för stort Ansvar. Jag vill att Någon Annan ska fatta besluten. I alla fall ibland…..För det är tungt att bära allt ansvar och fatta alla beslut FÄLV! ”Vill inte!”. Och vill.
Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?
Sen började jag tänka på flyktingarna (som tycks ha en del i min hjärna hela tiden….precis som hos många andra just nu….), och på alla dessa svenskar som sitter med armarna i kors och sniper å munnen och säger: ”Dom får inte plats!” eller ”Hur ska vi försörja dom?” eller ”Dom tar våra jobb/bostäder/pengar!” eller ”Dom luktar illa!” eller ”Dom byter ju inte kläder!” eller…..
Rätt? Fel? Rätt? Fel? Rätt? Fel?
Och jag tycker INTE man har RÄTT att putta iväg en enda människa så länge man själv skulle vilja ha hjälp i samma situation! Jag tycker det borde vara förbjudet!
Många utav oss tycker om USA. USA består till 80-90% av INVANDRARE och FLYKTINGAR! Det är en salig blandning! Alla pratar inte ens engelska! Och en del duschar inte varje dag! Herre Guuuud! Hur klarar dom det ”over there”?
Ja, Sverige är ett mindre land, men har du rest runt i Sverige? Det är myyyyyyyyyyyyyycket plats! Och har du kollat alla lediga stugor, hus och lägenheter? Dom finns! Ute i landet! ALLA BEHÖVER KANSKE INTE BO I STOCKHOLM, och Sverige består av lite mer än Stockholm, Göteborg och Malmö….
DOM FÅR PLATS!
Och vi kommer att fixa det!
Om vi hjälps åt!
Om vi välkomnar dom, förstår att dom inte är svenskar från början och därmed har andra kulturer och andra sätt att se på vardagen och livet, och ger dom lite tid och tålamod, och en massa förståelse och kärlek.
Sen blir vi lite mer blandade. Och det är härligt! För det skapas förståelse och vi kanske blir mindre inskränkta och plockar åt oss av det som ”dom” har som är bra!
Så låt oss välkomna ”dom” och ge dom tid att bli ett ”oss” med oss!
DET är RÄTT! Och inget annat!
erviluca #mammatillfyrakillar 