Samtal med Superstora tonåringen Minsting:
– Har du funderat på vilket program du ska välja nu då, inför gymnasiet?
– Nä….
– Men det är ju dags att sätta sej in i allt sådant nu juh….
– Vet.
– Vad vill du gå för program?
– Vet´nte…
– Vad vill du bli?
– Vet´nte…
– Vet du hur många poäng du hade förra terminen?
– Nä…
………………….
– Ni gjorde ju ett grupparbete häromsistens….vilka var det som var med i din grupp?
– ……………… (=tyst)
– Hallå! Vilka var det som var med i din grupp?
– Människor.
– Ja, det förstår jag ju faktiskt, men VILKA?
– Människor.
– Ja, jag förstår liksom att det inte var insekter, men vilka var det?
– Äh, orkar inte.
– Orkar du inte svara?
– Nä….
Så låter många konversationer hos oss. Eller så låter dom så här:
– Ska inte du gå till skolan..???
– *mumlar*
– Va?? Ska du inte gå till skolan idag?
– *mummel…tgdsf*
– VA??
– Meh! Du är ju dööööv!!! =)(/&(&%/%¤(%R)/&Y0!!!
Gååååå då!
….
………………………………………………….
Så ungefär.
Jag frågade en elev häromdagen hur föräldrarna bör göra, för när de frågar hur det går i skolan, känner sej barnen jagade och stressade, och blir arga för att man frågar, och om man inte frågar är det som om man inte bryr sej….
Hon sa att man skulle lämna dom ifred. Och då frågade jag hur man skulle göra om man som förälder då var orolig och undrade om ens barn över huvud taget pluggade och hur det gick i skolan. ”Ska man strunta i sitt barn?” liksom.
”Nä, då måste man ju fråga förstås!” sa hon.
”Men då blir ni ju stressade!” sa jag.
”Ja, det förstås….”, sa hon….
Omöjlig ekvation.
Och jag som är SÅÅÅÅÅ dålig på matte!
😦
erviluca #mammatillfyrakillar 